Mad world.
Har precis sett Donnie Darko nu. En så jävla bra film. Var några år sedan jag såg den sist och missade den när den gick på tv för någon dag sen, så tack så hemskt mycket för lånet, Filip!
Kan nog konstatera för mig själv just nu att jag inte är på topp. Det är något som inte känns rätt, det är något som gnager inom mig, jag får ingen ro av att bara sitta still, blir rastlös direkt och vet inte var jag ska ta vägen. Det känns ungefär som att bit för bit av mig faller bort, och kvar lämnas ett stort hål av mörker.
Igår var rent helvetiskt, vet inte hur många gånger jag fick stanna jobbilen på en ödslig väg bara för att lugna ner mig, för att torka tårarna och försöka samla ihop mig själv. Det gick väl sådär bra, ända till jag kom hem, för då bröt jag ihop totalt och just då, i det ögonblicket önskade jag att allt bara skulle sluta. Som på film när filmen precis tar slut och allt blir svart. Så ville jag att det skulle bli. Svart. Tyst. Borta.
Men det blev ju självklart inte så.
Jag fick samla ihop mig än en gång för att försöka ta mig an dagen, syster fyllde ju faktiskt 18. Och det gick bra. Känslan försvann tillslut. Men nu är den lika påtaglig som igår. Och jag vet inte varför. Jag vet faktiskt inte alls varför. Den bara finns där. Och påminner mig om något. Något.
Vad ska man göra?
Kan nog konstatera för mig själv just nu att jag inte är på topp. Det är något som inte känns rätt, det är något som gnager inom mig, jag får ingen ro av att bara sitta still, blir rastlös direkt och vet inte var jag ska ta vägen. Det känns ungefär som att bit för bit av mig faller bort, och kvar lämnas ett stort hål av mörker.
Igår var rent helvetiskt, vet inte hur många gånger jag fick stanna jobbilen på en ödslig väg bara för att lugna ner mig, för att torka tårarna och försöka samla ihop mig själv. Det gick väl sådär bra, ända till jag kom hem, för då bröt jag ihop totalt och just då, i det ögonblicket önskade jag att allt bara skulle sluta. Som på film när filmen precis tar slut och allt blir svart. Så ville jag att det skulle bli. Svart. Tyst. Borta.
Men det blev ju självklart inte så.
Jag fick samla ihop mig än en gång för att försöka ta mig an dagen, syster fyllde ju faktiskt 18. Och det gick bra. Känslan försvann tillslut. Men nu är den lika påtaglig som igår. Och jag vet inte varför. Jag vet faktiskt inte alls varför. Den bara finns där. Och påminner mig om något. Något.
Vad ska man göra?
All around me are familiar faces
Worn out places, Worn out faces
Bright and early for the daily races
Going nowhere, Going nowhere
Their tears are filling up their glasses
No expression, No expression
Hide my head I want to drown my sorrows
No tomorrow, No tomorrow
And I find it kind of funny, I find it kind of sad
The dreams in which i'm dying, Are the best I've ever had
I find it hard to tell you, I find it hard to take
When people run in circles its a very very
Worn out places, Worn out faces
Bright and early for the daily races
Going nowhere, Going nowhere
Their tears are filling up their glasses
No expression, No expression
Hide my head I want to drown my sorrows
No tomorrow, No tomorrow
And I find it kind of funny, I find it kind of sad
The dreams in which i'm dying, Are the best I've ever had
I find it hard to tell you, I find it hard to take
When people run in circles its a very very
Mad World, Mad World
Kommentarer
Trackback