Du ger mig bara en massa ångest, magjävel!

Jaha, idag var ännu en skitdag. Sovit uruselt inatt, vaknade tiidigt och mådde illa, det körde i magen och huvudvärken var på topp. Gick upp, tvättade av mig, drack lite nyponsoppa och resonerade med mig själv hur jag skulle lösa dagen.
Så det blev ännu en dag hemma. Men skönt det, för jag mår fortfarande illa, magen känns lustig och är öm på vänstra sidan över operationsärret.

Jag ser fram emot läkarbesöket imorgon, jag förväntar mig att de verkligen ska ta mig på allvar, att jag ska få den hjälp som jag behöver för att kunna bli frisk. En 22åring ska väl ändå inte behöva ha så mycket problem med magen, som till slut leder till extrem ångest och panik, för att slutligen leda till total utmattning? Jag vägrar bli en osocial person, som spenderar hela mitt liv i min sketna lägenhet enbart för att där har jag en toalett i sikte om jag skulle bli dålig. Jag vill vara den där spralliga, knäppa tjejen som inte bangar att hänga med och göra saker. Jag vill banne mig ha mitt liv tillbaka och det nu.

Sedan augusti har ju allt bara gått utför. Och nu när mitt jobb blir lidande så pass mycket av mina problem så mår jag absolut inte bättre. Jag som alltid får extremt dåligt samvete när jag tvingas sjukskriva mig, även om jag ligger i 40 graders feber, så får jag så dåligt samvete att jag ångrar mig direkt jag ringt och sjukskrivit mig, för jag vill inte vara till besvär för andra. Jag vill inte sätta arbetsgruppen i trubbel med att de kanske inte får in en vikarie, och jag vet att det är fel av mig att tänka så, men jag gör det automatiskt.

Nej, det är nog mycket jag behöver få prata ut om och reda upp, för jag är nästintill säker på att mina problem i grund och botten inte grundar sig på IBS, om det nu är det jag har, ingen vet ju säkert.
Imorgon är det jag som kräver att få bästa möjliga vård för att få tillbaka mitt liv igen.
Sedan ska jag boka in ett samtal med chefen, så jag får förklara hur det ligger till, om min oro för jobbet, inte FÖR jobbet men för min frånvaro, att han kanske ser det som något negativt att jag varit borta så mycket, vad vet jag? Förklara lite kort om hur jag mår, så han förstår min situation.

Så håll nu tummarna för mig att min nya läkare tar mina problem på allvar, och är villig att ge mig den hjälpen jag behöver för att kunna bli frisk.


Kommentarer

Tassavtryck:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress:

URL:

Vad har du på hjärtat?

Trackback