Så var det dags. Huuu...
Idag är det dagen D, koloskopin. Kan inte påstå att jag mår överdrivet bra idag.
Gårdagen var hemsk. Phosphoral smakar rävgift och det var med nöd och näppe som jag kunde få i mig de två doserna.
Att bo på toaletten var inte heller någon höjdare, men vad hade man för val?
Vid 18 tiden fick jag en sådan enorm frossa att jag inte visste var jag skulle ta vägen. På med raggsockor och filtar, men inget hjälpte, skakade som ett asplöv. Det höll i sig ända till i morse, och nu kommer det sakta tillbaka igen. Sov till och med med raggsockor på ( jag som absolut inte kan sova med strumpor på i vanliga fall)
Hade inte Joel varit hemma hos mig större delen av dagen hade jag nog inte klarat laxeringen. Om man har magproblem som består av diarré och kramper så är det ingen dans på rosor att behöva laxera en hel jävla dag. Särskilt inte när man sprungit på toaletten runt 40 gånger, man blir inte särskilt stark av det, varken i psyket eller kroppen. Men Joel var så underbar som kramade mig, pussade mig, kom med dricka till mig och såg till att jag drack, bäddade ner mig, höll min hand och viskade små söta ord.
Nu är det ungefär 2 timmar till undersökningen. Nervös? Jo för fan! Magen gör ont så in i helvete, dels är den ju så tom, så det värker, dels krampar hela nederdelen av magen och jag har svårt att gå upprätt. Klarade ställa mig i duschen och det var underbart. Kokhett vatten som värmde upp min iskalla kropp och som lugnade kramperna i magen.
Hoppas nu att undersökningen går fort, för jag vill äta. Och komma hem till mitt lugn igen och packa ner i flyttlådor, gosa med Hubban och ta en snus.
Gårdagen var hemsk. Phosphoral smakar rävgift och det var med nöd och näppe som jag kunde få i mig de två doserna.
Att bo på toaletten var inte heller någon höjdare, men vad hade man för val?
Vid 18 tiden fick jag en sådan enorm frossa att jag inte visste var jag skulle ta vägen. På med raggsockor och filtar, men inget hjälpte, skakade som ett asplöv. Det höll i sig ända till i morse, och nu kommer det sakta tillbaka igen. Sov till och med med raggsockor på ( jag som absolut inte kan sova med strumpor på i vanliga fall)
Hade inte Joel varit hemma hos mig större delen av dagen hade jag nog inte klarat laxeringen. Om man har magproblem som består av diarré och kramper så är det ingen dans på rosor att behöva laxera en hel jävla dag. Särskilt inte när man sprungit på toaletten runt 40 gånger, man blir inte särskilt stark av det, varken i psyket eller kroppen. Men Joel var så underbar som kramade mig, pussade mig, kom med dricka till mig och såg till att jag drack, bäddade ner mig, höll min hand och viskade små söta ord.
Nu är det ungefär 2 timmar till undersökningen. Nervös? Jo för fan! Magen gör ont så in i helvete, dels är den ju så tom, så det värker, dels krampar hela nederdelen av magen och jag har svårt att gå upprätt. Klarade ställa mig i duschen och det var underbart. Kokhett vatten som värmde upp min iskalla kropp och som lugnade kramperna i magen.
Hoppas nu att undersökningen går fort, för jag vill äta. Och komma hem till mitt lugn igen och packa ner i flyttlådor, gosa med Hubban och ta en snus.
Kommentarer
Trackback