I´m still alive!

Det är, som alltid, på tok för längesedan jag gav ett livstecken här. Har inte tröttnat, mest varit trött.
Flera veckor av oerhörd trötthet har satt sina spår. Trötthet, jobb och försök till att ha en fritid. Det har väl gått sådär, med allt.

Magen fortsätter att fucka upp min vardag, och jag försöker hänga kvar i de få trådar som än sitter kvar i mig, klamrar mig fast och håller hårt. ger en spark och ett elakt flin ibland, i tro om att jag kan vinna den här kampen. Får mycket skit och smärta tillbaka, men jag ger inte upp, jag hänger kvar och kommer göra det ett tag till.

Min anmälan till patientnämnden går framåt. Jag har än en gång satt mig ner för att skriva ner alla tankar, händelser och känslor. Jag har fått ner det mesta från 18 april - maj någonting på papper, men sen tar det stopp. Jag vet inte hur jag ska formulera nutiden. Det jag upplever nu, det går inte att beskriva i ord. Det är virrvarr, kaos och smärta. Ångest, mörker och depression. Det går liksom inte att förklara. Jag börjar tro mer och mer att min "IBS"  är artat från min operation, och det tynger mig ännu mer att veta att något som jag trodde skulle ta bort en knöl i ljumsken kunde orsaka något som skulle förstöra mitt liv. Det finns inget sätt att förklara hur jag mår, för de som inte har varit i den här situationen skulle ändå aldrig förstå. Så är det, tyvärr!

------

18 dagar kvar till semestern, gissa om jag längtar?



Kommentarer
Postat av: E

ÄLSK! Klipp och klistra ur mailet du skickade mig, det var välformulerat, bra och fyllt av känslor.



Jag älskar dig.

Tack för nattens sms.

Du är en ängel. Min ängel.


Tassavtryck:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress:

URL:

Vad har du på hjärtat?

Trackback