Läkarbesök

Så var det dags för läkarbesök nr femtioelva tusen. Jag håller inte ens räkningen längre på hur många läkarbesök det har blivit den senaste tiden. Vad som däremot kan nämnas är att under lite mer än två år har jag kommit upp i 2 frikort, samt en sjuhelsikes jädrans massa medicin, som tack och lov är gratis en tid framöver ( tack frikort!)

Jag hade ingen vidare bra känsla inför läkarbesöket idag. Dessutom var magen åt helskotta redan när jag vaknade imorse ( helt oförtjänt då jag inte ens blev full av gårdagens alkoholintag på jobbfesten...) Men däremot har kroppen tagit semester nu under min förkylning. Darrig och matt begav jag mig ner till läkarstationen. Fick vänta 20 minuter över utsatt tid. irriterande. Min mage klarar inte sådant, inte min näsa heller tydligen som började rinna utav bara helvete i väntrummet, tur jagj var själv just då så jag kunde snyta mig ifred...

Blir inkallad. Vanliga visan. Hur mår du? Jomen, fy fan, ett steg närmare klippkanten för var dag nu, liksom. Frågor om Precosa ( medicin med jästsvampar som inte hjälpte ett skit), Ciprofloxacin ( penicillin som gjorde mig DÅLIG på alla sätt utom i magen). Läkaren vill att jag äter ännu en sådan kur med sistnämnda medicin. Jag totalvägrar och känner att det här inte leder någon vart. Han känner på magen, känner inget ovanligt. Frågar igen om jag inte ska testa cipro. NEJ förihelvete. Aldrig  i livet att jag äter det rävgiftet igen. Jag blir ledsen. Känner att jag säkerligen kommer börja lipa. Stirrar i taket. Läkaren förespråkar cipro. Jag blir urförbannad och säger " om ni nu inte kan hjälpa mig så tycker jag att ni kan skicka mig vidare till någon som kan, det här är faktiskt mitt liv, och i nuläget är det inte värt att leva ett sånt här begränsat liv som påverkar allt jag gör och ska göra!"

Och det gav effekt. Jag ska bli remitterad till en psykolog, samt till en koloskopiundersökning. HURRA! Fick även göra en rektoskopi under besöket. inte så värst trevligt när man haft diarée hela dagen, men det gick. Inget ovanligt eller avvikande hittades under rekton, så nu får vi väl se vad kolon visar. På ett sätt hade det varit skönt om de faktiskt hittade något, så jag vet vad som kan göras, vet vad som ska behandlas, istället för att fumla i blindo och aldrig veta hur dagen kommer bli, aldrig veta hur magen kommer må, all denna ständiga ångest.

Jag grät nästan av lycka när jag traskade ut till bilen, så skönt att äntligen få någon respons, att äntligen bli trodd, äntligen händer det något!

Kommentarer
Postat av: Ida

Vad skönt att det händer något på läkar-fronten för dig nu!



Förstår precis din känsla av att man "vill" att de ska hitta något bara för att få veta vad det är och hitta något som lindrar det, och få känna att det är "på riktigt". Men galet om du inte fått göra en koloskopi innan, det tycker man de kunde ha föreslagit själva när de inte funnit något annat...



Lycka till!

2009-06-04 @ 20:04:31

Tassavtryck:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress:

URL:

Vad har du på hjärtat?

Trackback