SWEETPANDEMONIUM

Jag är så sick sick sick på mitt mående alltså. Igår blev det en mindre rolig dag då jag vaknade och bodde på toaletten om vartannat. Sen, när allt lugnat ner sig så fanns det ju inget ätbart hemma, så var tvungen att åka ner på ICA och handla. Känner hur illamåendet bubblar i halsen, och jag ser små prickar framför ögonen. Fokuserar på maten, går så fort benen bär. Kommer till kassan. Inser att jag glömt min Proviva. Halvjoggar lite lätt fram till hyllan, tar min proviva, vänder om och känner hur allt snurrar till. Benen börjar skaka, jag börjar kallsvettas och paniken tränger in i mig. Håller krampaktigt i kassan när jag ska betala. Fumlar med kortet, tappar det, plockar upp det. Packar ner mina varor och skyndar ut till bilen.

i bilen sitter jag sedan och andas, alldeles för fort, öppnar bildörren ett tag. Efter några minuter är jag tillräckligt klar för att köra hem.
Hemma blir det inte bättre. Det fortsätter snurra, jag mår rejält illa och huvudvärken har blivit enorm. Gråter, hyperventilerar och tror på allvar att jag ska dö. Ringer mamma som råder mig att stanna hemma. Ringer jobbet som är väldigt förstående, " Det hörs att du inte alls mår bra, du låter helt förstörd", jo tack.

Imorse kände jag mig faktiskt aningens bättre. Till jag hade fått ner lite frukost. Då sparkade magen bakut och började krampa, så som den inte har gjort på flera månader. Sen kom huvudvärken och yrseln tillbaka. Så... ännu en dag hemma. Det känns inte bra. Jag hatar att vara hemma från jobbet. Det ger mig ångest. Mer ångest fick jag när jag skulle sjukskriva mig och chefen svarade. Det lät irriterat, och jag fick panik över att min förra chef kanske hade sagt allt det där hemska som blev sagt på mitt lönesamtal, om hur opålitlig jag var, hur hög frånvaro jag hade osv ( allt det där som faktiskt inte var sant, 10 dagars frånvaro på ett år är inte så mkt i mina ögon...). Så när vi lagt på, chefen och jag, kunde jag inte slappan av, utan fick mer och mer ångest, och mer och mer panik över läget. Det här är absolut inte bra. Men hur fan ska man bete sig?

Jag lyckades iaf somna om tillslut. Och nu har huvudvärken än en gång smugit sig på, det är så jäka jobbigt det här. Mamma tyckte jag skulle kolla så jag inte var gravid, och det kan jag ju meddela att så inte är fallet. Här jäser det inga bullar. Så då måste det vara något annat som spökar i kroppen.

Jag hatar det här.