Ett krossat glas och en förstörd morotskaka.
En sak jag reflekterade över i nya lyan var att köksgolvet ( och golven i hall och sovrum) var så jädrans bekväma. Typ sådan där plastmattegolv som på ett ungefär påminner om parkettgolv. Lite lagom mjuka och sköna att gå på, inte alls såsom i förra lägenheten. Minns att jag tänkte att här kommer aldrig några glas krossas, då golvet är så behagligt och som sagt lagom mjukt, fick praktiskt taget en vision om att glaset skulle studsa upp igen om man väl råkade tappa ett.
Tjoho så fel jag hade!
Mitt i köksstöket försökte jag leva mig på hemmafru-livet. Bakade i godan ro en morotskaka. Hade precis blandat ihop glasyren och undrade varför den var så rinnig? Ställde mig vid diskbänken, diskade upp röran ( nu när man bor fint måste man ju hålla fint och diska hela tiden!) och tänkte om jag tog 2 msk vatten i glasyren eller 2 tsk. 2 msk ,kom jag fram till, tog med mig glaset jag diskade, diskborsten i den andra och gick krabbgång i två snabba steg till där instruktionen för morotskakan låg. Jo, fan, jag hade tagit fel, det skulle vara 2 tsk. Hinner inte tänka mer för då glider glaset ur handen på mig ( ett av mina fina fina boda nova glas som var en födelsedagspresent) och störtar ner i golvet med en ordentlig fart.
Det studsade inte upp igen. Det krossades i några stora bitar och miljontals små bitar. Kanske inte helt otippat om man tänker efter. Och för att göra förödelsen ännu större så misslyckades som sagt morotskakan. Glasyren rann av kakan ( och då hade jag ändå försökt vispa den hårt hårt hårt, länge, länge, länge!) och hamnade överallt där den inte skulle vara, exempelvis över halva köksbänken och i kylskåpet ( där kakan hamnade i hopp om att glasyren skulle stelna) ( det gjorde den inte...)
Mamma kom dock med några tröstande ord: "På vårat jobb finns det bara ett sätt att beskriva sådant här, det är en jävla skittisdag helt enkelt!" - Tack mamma.
Tjoho så fel jag hade!
Mitt i köksstöket försökte jag leva mig på hemmafru-livet. Bakade i godan ro en morotskaka. Hade precis blandat ihop glasyren och undrade varför den var så rinnig? Ställde mig vid diskbänken, diskade upp röran ( nu när man bor fint måste man ju hålla fint och diska hela tiden!) och tänkte om jag tog 2 msk vatten i glasyren eller 2 tsk. 2 msk ,kom jag fram till, tog med mig glaset jag diskade, diskborsten i den andra och gick krabbgång i två snabba steg till där instruktionen för morotskakan låg. Jo, fan, jag hade tagit fel, det skulle vara 2 tsk. Hinner inte tänka mer för då glider glaset ur handen på mig ( ett av mina fina fina boda nova glas som var en födelsedagspresent) och störtar ner i golvet med en ordentlig fart.
Det studsade inte upp igen. Det krossades i några stora bitar och miljontals små bitar. Kanske inte helt otippat om man tänker efter. Och för att göra förödelsen ännu större så misslyckades som sagt morotskakan. Glasyren rann av kakan ( och då hade jag ändå försökt vispa den hårt hårt hårt, länge, länge, länge!) och hamnade överallt där den inte skulle vara, exempelvis över halva köksbänken och i kylskåpet ( där kakan hamnade i hopp om att glasyren skulle stelna) ( det gjorde den inte...)
Mamma kom dock med några tröstande ord: "På vårat jobb finns det bara ett sätt att beskriva sådant här, det är en jävla skittisdag helt enkelt!" - Tack mamma.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Oooh äntligen lite uppdatering! Låter underbart att du trivs så bra! Lite bilder också så blir jag superglad..! =)
Trackback