Destiny
Jag ville vara speciell, jagad smal & glansigt blek
Vaknade imorse av att min fina mys låg och kollade på mig. Är så ovan att kärlek kan vara så fint, men samtidigt så enkelt. Som en extra lång blick, något som håller en kvar lite extra. Något som verkligen får det att pirra i hela magen. Vilken jäkla härligt känsla, jag smälter lite bara jag tänker på det.
Jag måste komma ihåg att ta till vara på de här stunderna, bevara de i minnet, till de dagarna när det dalar lite. För då och då hälsar tyvärr ångesten från det förflutna på, och det gör ont. Det är då jag behöver uppmuntran, och påminnelsen om att det jag har nu är det som jag ska fokusera på, att inte lägga ner massa onödig energi på enivsa tankar som mest bara gör ont. Självklart ska de bearbetas, men de får absolut inte ta överhanden över nuet, det förstår jag så väl, men ibland överrumplar de mig. En doft, ett ord, ett sätt att göra saker och jag blir lite skakig och vill bort. F är bra, han ser när jag försvinner bort, och han hjälper mig. Och det är med en ovanlig sak, det har jag inte heller upplevt innan, inte på det här sättet. Han gör mig glad, ända in i själen.
"Jag ville vara speciell
jagad smal & glansigt blek
men med fläckar är Jag född
Jag hade nästan glömt
Jag ville vara spirituell
En gnistrande personlighet
men det kräver att man har
gener & anlag
och det har inte Jag"
Minnet, kort men skitkasst.
Jag och Fredrik skulle handla hem mat, och precis innan vi skulle åka bad jag Fredrik påminna mig om att jag behövde köpa ett paraply. "Skriv upp det på en lapp, Emily, så du inte glömmer det". Äsch, tänker jag, jag kommer väl ihåg, och nu vet ju Fredrik med om att jag behöver ett paraply, då kan det ju inte glömmas bort.
Så vi åker och handlar. Vid mejerihyllan kommer jag på att det var något jag bad Fredrik komma ihåg. "Nä, vaddå?" Undrar han, varpå jag säger " Jo, men du bad mig skriva upp på en lapp vad det var så jag inte skulle glömma bort det... och nu har jag glömt bort det..och jag skrev ingen lapp...". Han tittar lite på mig, skakar på huvudet och säger igen " Nej, jag minns inte vad det var du skulle ha".
Vi åker hem, vi tränar, vi äter pizza. Och ja, någon gång därefter så kommer jag på att det var ett paraply som jag behövde.
Idag köpte jag paraplyet. Jag gick ända bort till kassan på maxi innan jag kom på att "Just ja, jag åkte ju hit enbart för att köpa ett paraply..."
Utan dina andetag
Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu
Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så
Vilken perfekt öppningslåt Kent drog till med. Så otippat, så vackert. Vilka rysningar. Kent kan kärlek, kärlek när den är som bäst.
♥