Hard work..

Usch, vilken jobbig dag det har varit på jobbet idag. Ny vårdtagare idag. Som avled. Precis när Anki och jag hade åkt därifrån. Vi skulle bara ta ett besök emellan, då den nya vårdtagaren inte hade sovit ordentligt på 4 veckor och vi ansåg tillsammans med dottern att hon kunde få sova lite till. Kanske inte just den tanken vi hade när vi sa att vi skulle låta henne sova. Så vi fick oss en rätt stor chock när vi kom tillbaka 20 minuter senare och fick dödsbudet.
Sen hade jag inköp åt en annan vårdtagare i eftermiddags som skulle storhandla. STORhandla. 4 proppfulla kassar samt en back med läsk. Nej jag har absolut inte ont i ryggen och ljumsken nu...

Dessutom sov jag extremt dåligt inatt, den lilla sömn jag fick. Somnade väl runt 02.30 och fick sen snällt stiga upp klockan 06. Hade grym ångest inatt, vet inte varför, men jag fick ingen ro i kroppen. Sen mådde jag jävulskt illa med. Usch , hoppas på bättre sömn inatt.

Nu blir det nog lite tv och ett stort glas vatten, sen duscha och sen försöka sova.

Fixelifix

Har precis varit nerom vårdcentralen och fått ut mina journalkopior därifrån. Har skickat Joel på ärende att köpa frimärke så jag kan posta brevet till las och få mina journalkopior även från de. Satt och skrev ner mina tankar om händelsen igår och 11 sidor än så länge. Snacka om att patientnämnden kommer få att göra med mitt "lilla" brev ^^
Och då är jag inte klar på långa vägar. Försöker i nuläget minnas dagarna så gott jag kan, bläddrar i agendan för 2008 och skriver av anteckningar, läser på bloggen och tar information där.
Tänkte jag skulle köra inom mamma och pappa sen och börja renskriva, fast jag vill ju helst ha mina journaler från las innan jag börjar med det. Sen undrar jag om jag borde framkalla kort på hur ärret ser ut i nuläget och skicka med? Hmm. Mycket som ska tänkas igenom.

Hur som helst så är förkylningen bättre idag. Visst, jag är fortfarande rätt så snorig och hängig, men imorgon blir det jobbet igen, orkar inte gå hemma och inte göra ett piss. Jag är för rastlös för sådant.


Projekt: Anmäla sjukvården

Hemma sjuk idag. Och för att inte må allt för dåligt över det tog jag tag i Projekt: Anmäla sjukvården. Något som jag funderat över i ett års tid, men inte funnit ork för ännu.
Jag har kontaktat vårdcentral samt ljungby las för att få mina journaler, samt pratat med patientvårdsnämnden.
Nu håller jag som bäst på att sammanställa min historia om händelseförloppet, sen ska jag komplettera med journalanteckningarna och sedan ska det skickas in och tas upp med högsta chefen.
Det ska bli spännande att se vad som händer efter det här. Jag är stolt över att jag vågar och orkar ta tag i det här nu.

heja mig!

Dagen jag helst av allt vill få bort från minnet.

Igår var det den 18 april. Kanske inget speciellt datum för er ( om ni nu inte råkar fylla år, fira bröllopsdag, föda barn osv osv osv) men för mig kommer den dagen alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. En förjävlig plats i mitt hjärta, för att vara exakt.

Det var mormor som påminde mig igår när jag ringde för att tjabba om helt andra saker, och så kläcker hon ur sig "Idag är det ett år sedan du opererades" Och visst fan var det så. Dagen då jag upplevde ren och skär smärta utan dess like. Dagen då jag min kropp var så fullpumpad med smärtstillande preparat att det hade fått en elefant att tuppa av och jag ändå hade smärtor som jag helt ärligt trodde skulle ta livet av mig.

Ett år har gått, och jag kan fortfarande minnas känslan när jag ligger raklång på sjukhussängen och har ont. Har ont och kan inte röra mig. Jag minns sköterskans irriterade min när jag sa att mitt sår hade börjat blöda igen, och jag minns klantigheten från sköterskan som välte bort mitt tryck från såret, och medicinen som glömdes att skrivas ut när jag skjulle skickas hem. Jag minns bilresan med med fasa, då jag grät hela vägen hem för att jag hade så ont. Och jag grät hela natten för att jag inte kunde sova, för att jag hade så ont.

Ett år, och mitt ärr har fortfarande inte fått en rosa färg på vissa ställen. Delar av ärret är fortfarande lila. Det är ojämnt, och om jag anstränger mig för mycket så får jag fruktanssvärt ont.

Jag känner att jag är redo nu, jag kommer kontakta patientvårdsnämnden och be de om hjälp så jag kan göra en anmälan på läkaren som opererade mig, samt sköterskorna som verkligen inte skötte min omvårdnad på uppvaket bra. Särskilt på sköterskan som skrev ut mig, trots att jag genomgått två operationer och inte ens kunde gå, så skulle jag likt förbannat skrivas ut och skickas hem. Det är något som har gnagt i mig så länge, något jag velat göra så länge, men inte haft psykisk ork till att göra, men nu kommer jag göra det, och jag får hoppas att jag får den hjälp jag förtjänar.




Suuuukling

Jag visste att något var fel i min kropp då jag vaknade 04 inatt av att Joels telefon ringde. Jag blev inte ens sur, eller tjurig, ja la mig mest sådär kärleksfullt omslingrad vid Joel och andades in hans doft och insåg att hela luftrören kändes som om de var fulla med gojs.

Mycket riktigt vaknade jag sedan upp i morse med förkylning. Jag visste väl att förkylning inte var bra för mig. Nu kanske Joel alltid förväntar sig att jag ska vara sådär gosekelig när jag blir väckt mitt i natten. HEMSKA tanke!

För att trösta mig själv så beslöt jag för att gå på IKEA idag. Och jag shoppade ljuslyktor, värmeljus, ny badrumsmatta, en ny sminkspegel och förvaringsboxar. För 183 spänn. Om jag känner mig mindre sjuk nu? Nej, enbart sugen på att göra IKEA imorgon igen för att shoppa mer, men det får nog vänta.

Osv osv osv

Nu, just nu, är jag lycklig över att det bara är 4 dagar kvar på ciprofloxskiten. Jag har haft ett rent helvete den här omgången, inte alls lika fridfullt som det var förra behandlingen. Ok, jag har inte supit mig full och svimmat den här gången, men det är för att jag numera använder hjärnan och tänker till. Men jag har som sagt mått piss.

Onsdagen bjöd på huvudvärk. Som sedan blev magknip och molande värk som påminde om mensvärk, fast i tarmarna. Lite senare utvecklades ett ringande ljud i öronen som följdes av kallsvettningar och yrsel, varpå jag fick panik och var tvungen att lägga huvudet mellan knäna och försöka fokusera på att inte svimma. Att jag kunde fullfölja mitt arbetspass då är något jag fortfarande inte kan förstå, men jag har gett fan på att inte låta något komma i min väg längre.

Vad har jag mer fått erfara så här långt? Förstoppning, illamående, smärta som börjar i magsäcken och vandrar ner mot tarmarna, trötthet, extremt torra ögon varpå linserna har fastnat och det grät jag faktiskt lite över på jobbet. Eller ena ögat grät, det andra var så torrt så det kom ingen vätska alls. koncentrationssvårigheter, svårt att fästa blicken.
Men det var ju ändå rätt så milda biverkningar. Jag menar, jag kunde ju hamnat i en psykos och skurit upp handlederna, eller fått hälsenan spräckt...

Ikväll har jag längtat efter vin. Ett glas Guntrum lockade mina smaklökar något fruktansvärt, men istället fick coca cola släcka mina begär. Det fungerade inte alls så bra, men jag slapp vara törstig iaf.

Har haft ångest exakt hela kvällen. Jag hade lagt upp ett schema för hur jag skulle spendera min dag, och kväll, och när den enda saken jag la upp på schemat ( plantera blommor på balkongen) var klar, så smög sig ångesten på och gjorde mig så rastlös att jag bara kunde fokusera på saker fem minuter i taget. Fem minuter vänner på dvd, fem minuter datorn, fem minuter läsa en bok, fem minuter stå i köket och grubbla osv osv osv. Till sist somnade jag i soffan och det var så skönt. Nu har jag dock piggnat till igen och undrar om jag någonsin kommer kunna sova i natt? Tydligen ska vi ha nattgäst med, oscar ska sova här då han jobbar i helgen och inte har någonstans att sova. Och snäll som man är så lånar man ut sin soffa. Och nu kommer jag inte kunna sova för att jag kommer veta att någon sover hos oss. Fy katten vad min hjärna försöker psyka ut mig.

Jag ger nog sängen ett försök ändå, kanske att man lyckas somna, om inte annat får väl joel dänga en stekpanna i huvet på mig. Det borde göra susen.

Hur?

Andra dagen på ciprofloxacin och biverkningarna hopar sig redan.
Känner en sådan enorm trötthet och yrsel i kroppen, som om någon pressar på mitt huvud. Fryser gör jag med, och det gör ont i kroppen.
Jag mår inte bra, och jag vet inte om jag orkar uthärda 7½ dag till. Jag ska ju kunna fungera på jobbet med.

Tanken var att jag imorgon ska försöka komma i kontakt med vc, men att ta det steget och ringa det samtalet skrämmer mig, och det gör min mage nervös bara att tänka på.

hur ska man kämpa mot sin egen kropp när kampen i sig förstör så mycket?

Kärleksfullt.

Jag HATAR min mage, och jag misstänker att den hatar mig exakt lika mycket tillbaka.
Fuck you, fuck you, fuck you!

Liten biverkningslista...

Det är ju inte utan att jag blir lite rädd när jag läser biverkningarna på mina tabletter som jag fick utskrivet hos doktorn i veckan. Jag vet att jag fasade för att ta de förra gången, och att jag då fick några av de härliga biverkningarna. Yrsel, illamående och sedan svimning ( pga intag av alkohol...) den här gången ska jag inte göra det misstaget, men, hur ska jag försöka förtränga allt annat skit som tabletterna kan orsaka:



Var särskilt försiktig med Ciprofloxacin Krka :  

  • om du drabbas av svår eller långvarig diarré medan behandlingen pågår, eller efter det att den avslutats och särskilt om du upptäcker blod eller slem i avföringen, kontakta då genast läkare.(Se även "Eventuella biverkningar").

  • om du upplever smärta eller svullnad i senor under tablettmedicineringen, särskilt om du är äldre eller behandlas med kortikosteroider, vila den drabbade lemmen, sluta ta tabletterna och kontakta omedelbart din läkare (Se även "Använd inte Ciprofloxacin Krka" och "Eventuella biverkningar")

  • om du känner dig deprimerad, ångestfylld eller förvirrad och om du har tankar på att fysiskt skada dig själv ska du omedelbart sluta ta medicinen och kontakta din läkare (Se även "Eventuella biverkningar").

  • om din läkare har sagt att du är i riskzonen för hjärtrytmstörningen 'Torsade de pointes'.

  • under behandling med Ciprofloxacin Krka bör du undvika att sola eller sola i solarium eftersom risken för känslighet mot ljus ökar.

  • om du blir testad för tuberkulos under Ciprofloxacin Krka behandlingen, var noga med att informera läkaren eller sjuksköterska om din medicinering. Ciprofloxacin Krka kan påverka resultatet av en laboratorietest för tuberkulos.

    EVENTUELLA BIVERKNINGAR

    Liksom alla läkemedel kan Ciprofloxacin Krka orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få dem.

    Om något av följande inträffar kan du ha fått en allvarlig allergisk reaktion. Sluta ta Ciprofloxacin Krka och informera en läkare omedelbart eller åk till akuten på närmaste sjukhus. Biverkningarna är mycket allvarliga och du kan behöva brådskande medicinsk behandling.

    • Eksem, klåda, fjällning, blåsor eller skorpbildning på huden.

    • Allvarlig eller smärtsam rodnad eller sår på hud eller slemhinna t.ex. i munnen.

    • Ansikts- eller nacksvullnad.

    • Andningssvårigheter.

    • Förhöjd kroppstemperatur (feber).

    • Gulfärgning av hud eller ögon.

    Eksem, klåda, fjällning, blåsor eller skorpbildning på huden förekommer hos färre än en av 10 behandlade patienter; alla andra biverkningar förekommer hos färre än en av 10 000 behandlade patienter.

    Informera också din läkare och sluta ta Ciprofloxacin Krka om du upptäcker:

    • Smärta eller svullnad i senor eller leder. I enstaka fall kan detta leda till senskada (sprucken eller brusten sena) särskilt på hälsenan (akillessenan) som finns på baksidan av vristen.

    • Allvarlig eller långvarig diarré med blödningar eller slem. Allvarlig eller långvarig diarré kan förekomma under behandlingen eller några dagar efter behandlingen. Denna biverkan förekommer hos färre än en av 1 000 behandlade patienter.

    • Att du har tankar om att fysiskt skada dig själv. Detta förekommer endast i enstaka fall.


     Andra möjliga biverkningar p.g.a. av Ciprofloxacin Krka är:

    Hos färre än en av 10 behandlade patienter:

    • Illamående eller kräkningar, matsmältningsbesvär, nedsatt aptit, gasbesvär, ont i magen, lindrig diarré eller lösa avföringar.

    • Yrsel, huvudvärk, trötthet, rastlöshet, okontrollerbara darrningar, förvirrning


     Hos färre än en av 100 behandlade patienter:

    • Hjärtklappning.

    • Blodpropp i lungorna, andfåddhet, näsblödningar, blodiga upphostningar.

    • Hicka.

    • Nedsatt mängd av vissa blodkroppar vilket kan orsaka blodbrist, öka risken för blödningar eller öka risken för infektioner. Ökad mängd eosinofila blodkroppar.


     Hos färre än en av 10 000 behandlade patienter:

    • Ökad hjärtrytm.

    • Värmevallningar, migrän, svimning, svullnad av lemmar, muskelsmärta.

    • Sömnproblem (insomningssvårigheter), myrkrypningar, svettning, instabilitet, krampanfall och förhöjt tryck runt hjärnan, ångest, mardrömmar, ångestfylld ängslan, depression, hallucinationer.

    • Störningar av smaksinnet, nedsatt luktsinne, synrubbningar (dubbelsyn, störningar i färgseendet), öronringning (tinnitus), nedsatt hörsel (särskilt förlust av uppfattandet av höga frekvenser), som återgår till det normala när behandlingen med Ciprofloxacin Krka avslutats.

    • Förhöjd risk för solsveda.

    • Problem med lever eller njurar som leder till lever- eller njursvikt.

    • Ökning av vissa celler i blodet eller av blodceller som bidrar till blodets levring, minskat antal av alla typer av blodkroppar, förändringar i vissa blodproteiner som är nödvändiga för normal blodlevring, blodbrist som beror på sönderfall av röda blodkroppar och som förekommer tillsammans med gul hud och gula ögonvitor.

    • Förhöjda nivåer av vissa kemikalier i blodet som normalt utsöndras via njurarna.


     Enstaka fall:

    • Försämring av myastenia gravis-symptom.

    • Förhöjda blodsockernivåer, blod eller kristaller i urinen.

    • En förändring av EKG (elektriska hjärtkurvan) som kallas "förlängt QT syndrom", oregelbunden eller snabb hjärtrytm.

    En del personer får hudtorsk (en svampinfektion i slidan, munnen eller hudvecken) då de använder antibiotika. Du kan få hjälp mot torsk av din läkare eller apotekspersonalen.


    Om du får någon av de ovan nämnda biverkningarna eller om du märker biverkningar som inte nämns i denna information, kontakta läkare eller apotekspersonal.

    Nej då, jag är absolut inte orolig den här gången heller....


Äntligen...

Var hos doktorn igår med min dumma mage. Och äntligen blir man tagen på allvar. Om en månad ska jag röntgas, inget som jag direkt ser fram emot, men jag måste ju göra det för att kunna veta om det är något som är fel.
Tyvärr fick jag ju den hemska penicillinen utskriven igen, så jag får börja med den efter helgens festligheter, då jag inte vågar riskera att det blir som förra gången.

Igår premiärgrillade vi här hemma. Mycket mysigt, dock luktar hela lägenheten grill idag, typiskt att det ska sippra in röklukt.. Men men. Somnade tidigt gjorde vi med, har nog aldrig varit med om att både jag och Joel går och lägger oss klockan 21, men jisses så trötta vi var, och ingen av oss mådde särskilt bra.

Nu väntar 2 dagar med jobb, sedan är jag ledig och det ska bli så skönt. Hoppas nu att mina töser vill festa loss på fredag med mig, hade varit så kul!

Fryser

om 40 minuter går jag på mitt andra pass på jobbet för den här dagen. Är inte på topp måste jag säga.
Igår var en jobbig dag, även om den först bjöd på en underbar förmiddagspromenad hand i hand med min älskade Joel. Men när magen sen började göra sig påmind, så orkade jag inte mer. Jag önskar så att jag visste vad det är som är fel med mig, hade jag bara vetat det så hade jag antagligen mått mkt bättre. Och kanske kunde läkarna då ge mig behandling, medicin, hjälp, så att jag faktiskt kan komma tillbaka till ett normalt liv.

Spenderade eftermiddagen hemma hos F & E. Drack några öl i kvällssolen och grillade sedan. Det var mycket mysigt, men sen smög sig ångesten över att jag skulle jobba på, så jag trampade hem på cykeln rätt tidigt.
Vaknar vid 4 och inser att det är tänt i hallen. Tänt? Jag som släckte lyset när jag gick och la mig. Traskar försiktigt upp och går in i köket där jag finner joel med huvudet vilande mot bordskanten, nästan rätt i sin sopptallrik. Får liv i Joel och hjälper honom i säng. Stackars sötnos hade ingen aning om att han "somnat" vid köksbordet inatt, utan när han ringde imorse så trodde han att han hade lagt sig i sängen. Kunde faktiskt inte hålla mig för skratt när jag fick avslöja att så inte riktigt var fallet.

Idag fryser jag, ända in i benen fryser jag. Övervägde att ha långkalsonger på mig under jeansen, men insåg att det skulle ju bli varmt idag. Nu börjar jag få ont i halsen med, så vi får väl se om det är någon trevlig influensa som har smygit på mig.

Nu får jag väl göra mig iordning om jag ska bli klar till jobbet.

Not too good

Ännu en dag som inte gått i ljusets tecken. Ångest över att vara tillbaka på jobbet, ångest över att magen än en gång är fucked up och ångest över att jag sover så dåligt. Jag överlevde jobbet. Och jag vill inte få det att framstå som att jag inte gillar mitt jobb, för jag ÄLSKAR mitt jobb, men jag hatar att ha min ångest samt mage som inte tillåter mig att tycka om mitt jobb. Det var dock skönt att solen sken idag, skönt att känna lite värme mot min hud, skönt att veta att våren faktiskt är på väg, kanske är den på väg till mig med? Gårdagen spenderades på Sorello med syster och hennes vänner. Drack öl och pratade och hade riktigt trevligt. Nu rensar jag tankar med erica, dricker öl och förtränger allt som har med morgondagen att göra.

vattenpipa hos linda och björn. Sakna! Måste göra om det snart babes!

Air

Är hemkommen från Uppsala nu, har varit både skönt och otroligt jobbigt att vara där uppe.
Skönt att få samla den lilla del av vår släkt som är kvar, jobbig för att det har varit under sådana omständigheter.

Morfars begravning var fin. Vi samlades innan för att möta upp alla. Jag har aldrig träffat min morfars barn, barnbarn,  samt syskon så det var en stor samling människor som var helt främmande för mig. Morfars bröder var alla så lika honom, och en av de hade till och med samma röst som morfar. Det var nästan så jag vände mig om för att se om det var morfar som stod där, om det kanske inte var sant att han var borta. Men det var det ju.
Det jobbigaste var faktiskt att gå in i kyrkan, och mötas av kistan som stod där med massor och vackra tulpaner och rosor. Jag trodde inte jag skulle vara så känslig för det, men jag grät mig igenom hela begravningen.
Prästen var duktig och talade ljust och fint om den plats som morfar nu finns på, i början var jag lite rädd då mormor berättat om någon präst de träffade innan begravningen ( vet inte om det var samma präst som höll i det sedan) men han hade iaf talat om synder och elände osv, inte riktigt sådant man vill höra på en begravning.

Det var kämpigt att åka ifrån mormor idag, med gråten i halsen sa jag hej då, vill inte att hon ska behöva vara själv nu, men förhoppningsvis kan vi ju få ner henne hit till oss snart.

på köksbordet här hemma stod det en underbart vacker bukett med lila tulpaner från svärmor, en underbar gest måste jag säga.

Nu blir det till att samla alla krafter så jag orkar ta mig igenom jobbet imorgon.