SWEETPANDEMONIUM

Jaha, inte mycket nytt om morfar. Ligger fortfarande i respirator, men igår skulle de tydligen börja koppla ifrån. Jag tror de kopplade ifrån så pass att hjärtat fick arbeta 25% själv, och det var puls och så. MEN, under de här dagarna som han legat nedsövd så har han gått upp 7 kg i vätska, varav mycket är i lungorna. Så läget är väldigt kritiskt fortfarande. Idag skulle de försöka koppla ur resten så kroppen får fungera själv, men det är en stor risk när de gör det. Jag väntar på en uppdatering från mamma senare idag. Håller tummarna att allt går bra!

Igår var vi hemma hos Emelie o Filip och kollade på film och drack vin, mycket trevligt!
Och ikväll blir det fest. Härligt. Precis vad jag behöver nu.

Joel - Tack för allt ditt stöd, du är underbar <3

Tänk att man gnäller lite över en jäkla piercing när det faktiskt finns annat att oroa sig över. Jag skäms nästan över mig själv.
Fick precis reda på att min morfar ligger i respirator efter en hjärtoperation. Ett klaffbyte som ledde till en blödning som ledde till att han hamnade i respirator och att läget nu är väldigt kritiskt. Min stackars mormor är den första jag tänker på, hon som redan har förlorat en man, ska hon behöva förlora Lennart med? Min lilla starka mormor, jag hoppas hon klarar det här, hon mår ju själv inte bra, och skulle det värsta hända med Morfar Lennart så tror jag inte hon klarar sig så länge.

Nej, morfar är inte min riktiga morfar. Min riktiga morfar Harry dog när min mamma var ung, så honom hann jag aldrig träffa. Men morfar Lennart däremot har jag ju alltid sett som min morfar. Han som lärde mig och min syster rackartyg, han som spelade klarinett och hade dragspel hemma. Han som alltid frågar " Hur går det med Joel? Ska ni ha barn snart?" varje gång han ringer.

Nej usch, nu orkar jag inte tänka på något längre. Nu sätter jag igång en helt totalt meningslös film och äter och tar en öl.

Snyft! Vid piercingtvätt igår så gled staven ut och började sin resa ner mot handfatet. Jag lyckades precis fånga upp den innan den slank med ner i underjorden.
Efter att ha konstaterat att, nej det funkar inte med en stav som inte sitter fast med något på båda ändar, så fick jag panik.
Vad göra nu liksom?
Så det fick bli ringen, ringen gick i ganska lätt. Kulan gick i inte alls sådär ganska lätt och mitt öra har gjort ont hela natten.
Nu måste jag så fort som möjligt försöka hitta en stav i passande längd att få i örat. för den här ringen passar inte riktigt in...

Igår natt hade jag en riktigt hemsk mardröm. Vi skulle ut och äta, jag och Joel och några till. Jag tror bestämt vi var på Folkets Hus ( vilket är helt oresonerligt då de inte har någon matservering what so ever, utan bara är en biograf typ..) och till maten drack jag en ( EN!) öl, och blev dyngrak. På vägen ut från Folkan kunde jag knapp stå på benen och fick släpa mig fram längs väggarna. Då möter jag A & S och försöker intala de att jag är inte full, bara trött. Sen frågar de " Hur mår du egentligen?" och jag börjar ordbajsa om att "Jag har bara druckit 1 öl och jag är full som en kastrull"

Sen vaknade jag och var extremt kissnödig.

Dagen kunde ju inte börja bättre... Tappade min lins i handfatet och såg den virvla ner med vattenmassorna. Och att sedan all snö som föll inatt smälte och gjorde mina små skor till simbassänger gjorde ju absolut inte dagen bättre.

3 timmar kvar på jobbet, jag hoppas det går fort!

Hmm. Jag hör fågelkvitter. Mycket gällt, nästan gnisslande fågelkvitter. Från grannen.
Det här bådar inte gott. Ska det bli en ny fågeltant här i huset så tror jag att jag kolar vippen.

( snälla, låt mig ha fel på hörseln, SNÄLLA, SNÄLLA, SNÄLLA!!!)