Effektiv semester
inne på andra veckan nu, och har redan hunnit med:
* En hel del vinpimplande/ölhävande osv...
* 2 dagar i Hällevik och leva husvagnsliv
* 1 grillkväll hemma hos mina föräldrar
* 1 grillfest med vännerna
* 1 söndagsmiddag hos Joels föräldrar
Det kallar jag effektiv semester det!
Så nu startar jag upp den här måndagen riktigt bra genom att ha en heldag med Ollie The Iller och LB Fox, Växjö, shopping, matlagning och vindrickande. Kan inte bli bättre!
I made it!
Helgen har bestått i massa jobb, och kattpassning.
Eftersom jag verkade vara den enda som har varit hemma den här helgen fick jag i uppdrag att passa tre extra katter. TRE? Hur komma ihåg tre när jag inte ens kommer ihåg lilla Hubban alla gånger?
Tack och lov skönk antalet katter till två extra katter då lilla Stina inte behövde uppvaktas av min lilla nuna.
Men Vilde och Rut har jag fått ansvara för, och det har gått bra. Har känt mig så huslig då jag sopat golv runt kattlådor, diskat kattskålar och bytt kattsand. Heja mig! Och de har fått mat,. pilutta dig Joel ( och demensen...)
Nu väntar jobb mellan 16.30 - 21, sen semester.
Vinet ska ställas på kylning, för ikväll ska det firas!
Ja just det...
Efter mer än fem år tillsammans har Joel börjat lista ut att jag är dement. Inte fullt så dement som en 85-åring, men definitivt för glömsk för att det ska gå under begreppet "ungdomlig glömska".
Joel har försökt smyga in små kommentarar i vårt dagliga samtal, för att påminna mig om diverse småsaker som jag har lovat att göra, som att mata katten. Mitt sätt att svara blir dock alltid otrevligt då jag aldrig förstår vad han menar när han säger att jag glömmer bort saker.
Det började lite lätt med en utebliven portion kattmat. Kattj*klen säger ju inte ifrån om hon inte får mat, så det kan ju vem som helst glömma bort. Men den där futtiga bortglömda portionen växte sedan till ett ex antal bortglömda portioner, och det satte stora varningslampor i ögonen på stackars Joel som började ringa mig varende gång han jobbade kväll och jag var hemma och ansvarade för katten och maten.
Efter otaliga bråk om att jag inte är dement, att det kan hända VEM som helst att man glömmer bort att mata katten, så kontrar alltid Joel med att det kan hända VEM som helst, men INTE så många gånger som jag glömmer det.
Jag förstår inte var han får allt ifrån, och dessutom så lever ju katten, det gör nog henne bara gott att få skippa ett mål mat någon gång då och då...
Idag fick jag den stora äran att handla mat. Hemma på lunchen rabblade Joel upp inköpslistan åt mig. Kattmat var absolut prio ett, 3 burkar med olika smak. Sen tillkom lite saker som jag själv skulle ha. Gentleman som Joel är så ville han inte ha något. När jag skulle köra till jobbet efter lunchen stannade Joel mig tre gånger och sa " Kommer du nu ihåg vad du ska handla?" Och med ett leende svarade jag, stolt, "KATTMAT, 3 OLIKA BURKAR, OCH SÅ MAT TILL MIG!" Ja, sedär, svårare än så var det inte.
Efter jobbet skulle jag göra en snabb vända hos mina föräldrar innan jag gav mig på mathandeln. Där fick jag ventilera min irritation över Joels försök att få mig att inte glömma bort saker. Mamma skrattade och sa att så farligt glömsk kan jag ju inte vara. Jag höll med.
Dryga halvtimmen senare var jag hemkommen, med en stor kasse från Willys.
Och precis i den stunden jag kliver innanför dörren inser jag att jag glömt köpa kattmat.
Cheeseburgers?
MLY: Vad göru?
E: Äter ostkrokar
MLY: Inte ostrakor då?
^^ E&E-humor ^^
Love you snuttan!
They don´t care about us
Happy days!
Ska bli så skönt att lämna den här lägenheten bakom oss, slippa höra grannarna kissa, öppna skåpsdörrar, klampa i trapphuset osv. Det ska bli skönt att få börja om, på nytt liksom!
Och ett extra lyckligt grattis till E & M som med har fått ny lägenhet, hurra för oss! <3
I´m melting...
33 grader varmt, kvalmigt och med en luftfuktighet som gör att det inte ens är lönt att göra något alls med håret, det ser ändå för jäkligt ut två minuter senare. Utomhus fläktar det iaf något, alternativt att man kan ställa sig i skuggan, men här inne. Gah, jag smälter.
Vid 7 imorse var det så varmt i sovrummet att jag fick panik, satte igång fläkten och sov sedan 2 underbara timmar i svalka, härligt.
Och jag ser väl inte direkt fram emot att ha två timmar städ nu på eftermiddagen på jobbet. Huuu. Det blir svettigt det!
Imorgon tar vi vårat pick och pack och åker till Kalmar, lovely Kalmar! Hoppas innerligt att det fläktar något mer där än här. Och du, E, vi tar med oss fläkten, så vi inte smälter bort allihopa ifall ni med råkar ha lika varmt som vi med har hemma i lägenheten.
I´m still alive!
Det är, som alltid, på tok för längesedan jag gav ett livstecken här. Har inte tröttnat, mest varit trött.
Flera veckor av oerhörd trötthet har satt sina spår. Trötthet, jobb och försök till att ha en fritid. Det har väl gått sådär, med allt.
Magen fortsätter att fucka upp min vardag, och jag försöker hänga kvar i de få trådar som än sitter kvar i mig, klamrar mig fast och håller hårt. ger en spark och ett elakt flin ibland, i tro om att jag kan vinna den här kampen. Får mycket skit och smärta tillbaka, men jag ger inte upp, jag hänger kvar och kommer göra det ett tag till.
Min anmälan till patientnämnden går framåt. Jag har än en gång satt mig ner för att skriva ner alla tankar, händelser och känslor. Jag har fått ner det mesta från 18 april - maj någonting på papper, men sen tar det stopp. Jag vet inte hur jag ska formulera nutiden. Det jag upplever nu, det går inte att beskriva i ord. Det är virrvarr, kaos och smärta. Ångest, mörker och depression. Det går liksom inte att förklara. Jag börjar tro mer och mer att min "IBS" är artat från min operation, och det tynger mig ännu mer att veta att något som jag trodde skulle ta bort en knöl i ljumsken kunde orsaka något som skulle förstöra mitt liv. Det finns inget sätt att förklara hur jag mår, för de som inte har varit i den här situationen skulle ändå aldrig förstå. Så är det, tyvärr!
------
18 dagar kvar till semestern, gissa om jag längtar?