SWEETPANDEMONIUM

Sitter och lyssnar på Ana´s song nu ( som för övrigt är en av de bästa låtarna jag vet, för er som inte vet är det Silverchair, deras sångare Daniel Johns var länge sjuk i anorexi och skrev Ana´s song som handlar om hans kamp mot anorexin),  följer samtidigt dokumentären "Jag vill vara anorektisk" på trean.
Jag mår extremt illa av hela det här sjuka idealet.
Hur fan kan det vara tillåtet över huvudtaget med forum på internet där flickor och pojkar uppmanas att svälta sig själva, och pressar in i det yttersta för att vara smalast.

Vart är världen på väg?

11 åriga tjejer som tävlar i vem som bilr smalast och förlorar mest vikt snabbast?
Vad händer egentligen?
Var finns föräldrarna?
Tjejen som bodde hos sina föräldrar hade ju praktiskt taget föräldrarnas fulla stöd att nästan bli anorektisk, så länge hon lovade att hon stannade vid 46 kilo eller vad det nu var. Det här är ju sjukt.
Hur i helvete kan man som förälder tillåta sina barn att svälta sig?

Hade jag varit förälder och det hade varit mitt barn som satt där och predikade om att hon ville vara pro ana, då jävlar. Då hade jag inte suttit där med ett medhållande leende och sagt att "visst får du svälta dig mitt barn, klart du ska bli smal så du mår bra med din kropp, svält dig du bara."

Sjukt sjukt sjukt.

Nä jäklar, mest arg blir jag på föräldrarna som inte gör något för att deras barn ska få hjälp.
Hur jävla funtad kan man bli?

Måste verkligen fortsätta på det här inlägget.
För jag blir så jädra upprörd.
Den stackars tjejen försökte ta livet av sig, och vad händer sen, när hon väl är hemma igen?
Jo, hon fortsätter sin extrema diet och mamman säger ingenting, sitter där och skrattar och håller fast vid att sin dotter får svälta sig.

Anorexi är en sjukdom. De som lider av det behöver hjälp att gå igenom den och komma tillbaka till livet,
inte svälta sig själv hemma utan något stöd att bli bra.