SWEETPANDEMONIUM

I ettan på gymnasiet lärde jag känna Mia, och hon introducerade mig för System of a down, I´ll niño, Slipknot, Marilyn Manson och en rad andra underbara band.
Det var även i den veva som jag fann min stora passion för HIM, en passion som jag inte fick dela med någon annan då det ansågs vara lite konstigt att lyssna på musik som hyllade döden ( men ok, det är inte vad det här inlägget handlar om)
Tack vare min syster fick jag även upp ögonen för The Distillers och därpå öppnades även en bana inom punk/hardcore punk upp sig.
När jag så sedan träffade Joel fick jag träda in i hans musikvärld, Metallica och Iron Maiden och ja, på den vägen är det.

Det som spelas i våra högtalare här hemma är nästintill uteslutande rock/hårdrock med alla dess genrer man kan tänka sig. Killswitch Engage, Devildriver, Iron Maiden, Metallica, Slipknot, Machine Head, Slayer, Volbeat, Avenged Sevenfold, Mötley Crüe, Marilyn Manson och HIM är ett litet urval av det som faller mig i smaken nu för tiden.

Jag är tjej, jag är en riktigt sminkjunkie och skulle lätt kunna hålla en diskussion om smink dagarna i ända bara för att det är något som intresserar mig, jag har en förkärlek för högklackade skor och söta klänningar, jag älskar kattungar och gulliga saker, ja det går så långt att jag faktiskt har tagit in färgglada kläder i garderoben OCH jag älskar musik - Hård musik, "skrik och gap" - musik som Mias syster skulle kalla det.

Det är något speciellt med musik som får pulsen att skena, som får fötterna att trumma i takt med musiken, som får aggresioner och ilska att flyga all sin kos. Jag säger däremot inte att jag uteslutande lyssnar på det, då min musiksmak är bred från Simon and Garfunkel till Kent, från Lars Winnerbäck till klassisk musik och så vidare.
Det viktigaste för mig är att musik väcker känslor och tankar, och just hårdrock har en alldeles speciell effekt på mig vad beträffar den punkten. Att sedan bli frågad om man lyssnar på sådan musik, på ett nedvärderande sätt, är för mig inte klokt.  
Musiksmak sitter väl absolut inte i utseendet, för bövelen!

Nej men, det här känns ju inte direkt nytt. Det snöar ute, igen. OCH jag har gått och blivit sjuk - igen!
Vet inte vilket som är mest frekvent, snön eller mina sjukdomar?

Än en gång får jag feber som gör mig gråtfärdig. Helt sjukt. Jag lipar aldrig så mycket som när jag får feber. Dessutom svettas jag som en gris, och det gör mig med ledsen, inte kul att lukta svett direkt.
Slog personbästa i rengöring igår då jag duschade på förmiddagen, sen åkte hem till mamma för att lämna över en tröja som skulle sys upp, sen hem igen och duscha än en gång då den lilla resan ner till Paradiset tog knäcken på mig ( och ja, jag körde bil dit. Och ja, det tog cirkus 15 minuter hela besöket...) Sen framåt kvällningen höll jag än en gång på att svettas ihjäl, så då blev det dags för en omgång i badkaret.

När Joel sen kom hem från jobbet så var han mer eller mindre tvingad att krama om mig resten av kvällen för att sympatisera med mig. Och självklart så sniffar han lite på mig, och utbrister:
" Eh, inte för att vara elak, men du stinker svett"
" Äru dum eller? jag har ju för fan duschat 2 ggr och badat en gång idag!" Snäser jag tillbaka
I smyg sniffar jag lite diskret på mig själv, och mycket riktigt, höger armhåla mår inte riktigt bra, men vänster däremot doftar citrus...
" Ok, du har rätt, jag glömde visst ta deo i båda armhålorna... "

" So save your breath, I will not hear. I think I made it very clear.
You couldn't hate enough to love. Is that supposed to be enough?
I only wish you weren't my friend. Then I could hurt you in the end.
I never claimed to be a Saint…
My own was banished long ago
It took the Death of Hope to let you go

So Break Yourself Against My Stones
And Spit Your Pity In My Soul
You Never Needed Any Help
You Sold Me Out To Save Yourself
And I Won't Listen To Your Shame
You Ran Away - You're All The Same
Angels Lie To Keep Control…
My Love Was Punished Long Ago
If You Still Care, Don't Ever Let Me Know
If you still care, don't ever let me know… "

Nattens upptäckt:
Kramp i vaden är inte kul. Särskilt inte när det håller på i två timmar till och från.
Att sedan inte att man är så kissnödig att man nästan spricker gör inte saken lättare då jag inte ens kom upp på benen.

Så vad göra?
Jo, väckte Joel som var aningens överförfriskad om vi säger så, och ber honom leda ( ehm.. vingla) mig in till toaletten. Och mitt i allt virrvarr av kramp och ledsagning så utbrister Joel:
"Nej men, Älskling, är du så full att jag måste leda dig in till toaletten?"

Har sovit cirka 4 timmar inatt, jag är sjukt trött idag. För att inte tala om hur öm jag är i vaden.

Jag hade en übermysig helg hemma hos Erica i hennes nya lya.
Jag blir alltid lika imponerad över att hon lyckas hitta så stora lägenheter, big up for you stumpan ;)
Soffan saknades ju dock, men det gick ju lika bra att sitta på en stol/ ligga i sängen och snacka massa strunt.

Helgen gick väl mest i slöhetens tecken, med inslag av shopping ( åh, som jag saknat att shoppa!) och en tur på Palace, nykter! Det ska gudarna veta att jag inte är den som springer på nattklubbar och liknande i nyktert tillstånd ( det har nog faktiskt enbart hänt en eller två gånger innan), men vi hade kul ändå. Och nästa gång kanske vi till och med vågar oss upp på dansgolvet? ^^

Saknade Erica i samma stund som jag satte mig i bilen för att köra hem på söndagen, och det är ju för mig ett gott tecken, ett tecken på att personen i fråga är viktig för mig, mycket viktig och har en stor plats i hjärtat.
Tänk som vi skrattat nu i helgen, åt Ericas felformulerade mening, åt twilightparodierna som var ruskigt kul, åt killar som inte kan dansa, åt "travhästen", åt knasiga saker, och ja, åt att få vara tillsammans igen.

Nu har vi satt maxgräns på 2 månader, och vi måste ses inom den tidsramen. Ingen biddeal för er andra kanske? Men jobbar man olika helger, dag/natt så är det inte så lätt att parera ihop ett fungerande kompisschema. Jag menar, jag kan ju knappt få ihop en helg med Joel för bövelen.
Men vi löser det E, vi löser det alltid på något vis ♥

Antisåskvinnan och såsmannen. Är det inte kärlek så säg.

Fick efter några månaders väntan äntligen beslutet från HSAN. Tyvärr var det ju inte särskilt positivt då ärendet läggs ner pga bristande bevis och att det inte uppfyller kraven för anmälan. Det är synd att det ska vara så förbannat svårt att få igenom en anmälan. Att det ska till att krävas så enormt mycket tid och engagemang, och för att inte tala om kunniga människor som kan hjälpa en ( inget som jag hade i mitt fall, har inte direkt så mycket slantar i plånkan att jag kan skaffa ett juridiskt ombud som hjälper mig).

Man läser ju nästan dagligen om fall där läkare och annan personal blir anmäld för felbehandling osv av patienter. Och säkerligen så är ju det deras sista utväg att just gå till de stora tidningarna för att få sin röst hörda, för att få ett acceptabelt beslut. Nu menar jag inte på att mitt fall var i sådan grad att jag skulle gå till tidningarna med det, men det är ju fel som har begåtts i vården, och det är så många fel, men som jag inte kan anmäla just på grund ut av att jag saknar identitet på de flesta som har gjort felen.

Jag har fått negativ kritik om att jag anmäler mitt fall till HSAN, där det menas på att det är synd om sköterskorna, att de är så stressade. Jag vet att det är stressigt på lasaretten, jag har själv haft praktik där och stressat runt. MEN, jag anser inte att stress ska kunna försvara det som jag blev utsatt för, absolut inte! De har klara rutiner på ett sjukhus för vad som ska ske vid en utskrivning, och i mitt fall så följdes inte de rutinerna, och därav uppstod felet. Ser sköterskan att jag varken kan gå, stå eller sitta upp, samt att jag är så smärtpåverkad att jag gråter, och dessutom inte kunde äta, ja då anser jag att det är tecken nog för att inte bli utskriven.

Men nu orkar jag helt ärligt inte kämpa mer med den här anmälan, och jag borde kanske ha lyssnat när man fick höra om hur stark psykiskt man behövde vara för att klara det. Men man vill ju så gärna att rätt ska vara rätt. Inte ska man väl behöva hålla käften bara för att man anser att man inte klarar anmäla och vinna?