SWEETPANDEMONIUM

För ett ex antal veckor sedan så slog det mig att om man ska ha ha en viss musiksmak, så måste man tydligen se ut på ett visst sätt, eller?
Jag var nämnligen hos en killkompis som lite ursäktande frågade om det var ok att de lyssnade på Devildriver. Eh, ok, varför inte? Jo, för jag såg ju inte ut som någon som skulle kunna tycka om sådan musik. Heavy metal, med andra ord. Då måste man vara hård. Ha. HA HA HA!

Min musikresa började i slutet på högstadiet. Då var det BSB, Westlife, N´sync, Spice Girls och hela fadderuttan som gällde. Alternativt kunde man lyssna på hip hop, eller Eddie Meduza med, men sen fanns det inte så mycket annat som var ok att lyssna på. Jag minns väl den dagen jag slog på ZTV och möttes av Chester Benningtons nuna ( Sångare i Linkin Park), och den dagen släppte jag pojkband, tjejband och allt annat som jag inte ville lyssna på bakom mig. Även Silverchair och Staind föll mig i smaken på den tiden.

I ettan på gymnasiet lärde jag känna Mia, och hon introducerade mig för System of a down, I´ll niño, Slipknot, Marilyn Manson och en rad andra underbara band.
Det var även i den veva som jag fann min stora passion för HIM, en passion som jag inte fick dela med någon annan då det ansågs vara lite konstigt att lyssna på musik som hyllade döden ( men ok, det är inte vad det här inlägget handlar om)
Tack vare min syster fick jag även upp ögonen för The Distillers och därpå öppnades även en bana inom punk/hardcore punk upp sig.
När jag så sedan träffade Joel fick jag träda in i hans musikvärld, Metallica och Iron Maiden och ja, på den vägen är det.

Det som spelas i våra högtalare här hemma är nästintill uteslutande rock/hårdrock med alla dess genrer man kan tänka sig. Killswitch Engage, Devildriver, Iron Maiden, Metallica, Slipknot, Machine Head, Slayer, Volbeat, Avenged Sevenfold, Mötley Crüe, Marilyn Manson och HIM är ett litet urval av det som faller mig i smaken nu för tiden.

Jag är tjej, jag är en riktigt sminkjunkie och skulle lätt kunna hålla en diskussion om smink dagarna i ända bara för att det är något som intresserar mig, jag har en förkärlek för högklackade skor och söta klänningar, jag älskar kattungar och gulliga saker, ja det går så långt att jag faktiskt har tagit in färgglada kläder i garderoben OCH jag älskar musik - Hård musik, "skrik och gap" - musik som Mias syster skulle kalla det.

Det är något speciellt med musik som får pulsen att skena, som får fötterna att trumma i takt med musiken, som får aggresioner och ilska att flyga all sin kos. Jag säger däremot inte att jag uteslutande lyssnar på det, då min musiksmak är bred från Simon and Garfunkel till Kent, från Lars Winnerbäck till klassisk musik och så vidare.
Det viktigaste för mig är att musik väcker känslor och tankar, och just hårdrock har en alldeles speciell effekt på mig vad beträffar den punkten. Att sedan bli frågad om man lyssnar på sådan musik, på ett nedvärderande sätt, är för mig inte klokt.  
Musiksmak sitter väl absolut inte i utseendet, för bövelen!