SWEETPANDEMONIUM

Fy katten vilken natt det har varit. Har drömt så mycket mardrömmar, vaknat stup i ett och känt en sådan "förlamad" känsla över kroppen, det gick liksom inte att röra den, trots att jag var vaken. Riktigt obehagligt.
Är hemma från jobbet idag med, känner att min ork snart är slut, så en dag hemma kanske kan hjälpa?
Magen är någorlunda bättre idag, men har redan haft några slängar med kramper nu på morgonen, och det brukar jag faktiskt inte ha när jag går hemma i godan ro, utan stress och något att oroa sig för.

Hade mitt telefonsamtal med läkaren från vårdcentralen nu på morgonen. Dansk läkare fick man såklart, så jag förstod ju bara hälften av vad han sa. Och jag fick så mycket hopp för honom direkt när han sa " Ja, nu har jag ju inte läst på din journal sådär jättenoga...." Nej, men tack för det. JAg älskar att bli runtslussad i vården, när ingen orkar ta ansvar över en, utan man hamnar hos nytt folk hela tiden. För det stressar ju absolut inte upp mig mer...

Hur som helst så säger han att mina provsvar inte visar något onormalt, ingen laktosintolerans, ingen inflammation i tarmen. Nehepp. Med andra ord är det ingen som än en gång tror på mig och mina symptom.
Han frågar hur jag mår i övrigt och jag berättar att allt är riktigt dåligt nu, att jag är hemma från jobbet pga magen.
Han börjar direkt fråga om mitt jobb, om jag trivs där. Vilket jag gör, men de vill väl få det till att jag inte gör det.
Sen frågar han om jag testat bulkmedel. Eh, nej, hur skulle jag veta att jag ska testa det? När mina två senaste läkarbesök slutade i " det är inget farligt du lider av, vi kan inte hjälpa dig" så är det ju inte lätt att veta vad man ska göra åt saken.

För det är ingen som tror på en så länge de inte kan läsa svart på vitt vad som är fel. Visar inte provsvaren något, fine, då är hon nog inte sjuk.