Julklappsångest och oplanerade julklappar.

Jag börjar få lite julklappsångest. Än så länge har jag inhandlat två julklappar. Det här är illa! Sen vill jag ju inte direkt vara tråkig heller och gå slaviskt efter en önskelista, jag vill ju köpa något som personen ifråga kanske inte tänkt på själv, men som verkligen uppskattas. Det är svårt det där.

För ett ex antal jular sedan fick jag en sådan där "speciellt uttänkt till Emily" - present.
Alla julklappar var öppnade, vi satt nöjda och glada i soffan när mamma utbrister " Jaha du Paul, då var det ju den där julklappen till Emily med, du vet" och så blinkar hon lite finurlig med ena ögat.
Självklart lyser man ju upp lite extra då, sträcker på sig och känner sig minsann rätt mallig som ska få något alldeles extra. " Ja, så vi gå och bära in den då?" frågar pappa och då inser jag att det ÄR ett stort paket. Åh, tänker jag i mitt lilla huvud, nu ska jag äntligen få en ny tv istället för den där gamla som skapades någon gång när det var modernt att ha träfoder runt tvn.

Mina föräldrar går ut ut vardagsrummet, bökar med något i deras sovrum och kommer sedan inbärandes på något som helt klart inte kan vara en tv. Det ser mer ut som en gigantisk ihoprullad matta inslagen i minst 2 rullar julklappspapper.

"God Jul, Emily!" mässar mamma och pappa stolt, och jag öppnar paketet.
"Åh, tack mamma och pappa... Vilken fin bäddmadrass" säger jag och måste faktiskt svälja hårt några gånger för att inte snyfta till. Av besvikelse.

Dock så kom den där bäddmadrassen väl till nytta då min säng var extremt hård och man kände resårbottnen igenom den förra bäddmadrassen. Och året efter fick jag faktiskt en ny tv, så, slutet gott allting gott. Typ.

Kommentarer

Tassavtryck:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress:

URL:

Vad har du på hjärtat?

Trackback