I couldn´t face a life without your lights

Helgen var något som vi borde tala om, men, helgen var nog egentligen inget alls som vi borde tala om.
Jag har nog aldrig, under hela mitt 24 åriga liv känt mig så hjälplös. Som en beskådare som smugit sig in, ovälkommen, för att ta del av kaoset.

Är det ok att bryta ihop? Får jag göra det?
Får jag visa att jag är svag, jag med. Att jag inte orkar bära så mycket mer på mina axlar än det jag redan gör?

Det är inte vackert att få ett psykbryt på en toalett på random uteställe. Det är nog därför de inte har speglar där, på toaletterna, för att man inte ska behöva beskåda hur ens ansikte drar ihop sig till det mest vanställda du kan tänka dig. Lägligt är ju dock att det finns toalettpapper i mängder som kan torka tårar.

Förlåt att jag inte är stark nog att bära dig hela vägen, min vän. Förlåt att jag inte kan komma närmre än var jag är just nu. Men jag lyssnar, jag finns här, det gör jag. Och vi vet nog båda två när vi är redo för det.

Kommentarer
Postat av: Malin V

Jaaa Landet för längesedan är nog världens mest underbara film .

angående ditt inlägg, va fint du skriver, sorgligt, men väldigt fint .


Tassavtryck:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress:

URL:

Vad har du på hjärtat?

Trackback