Är det inte helt underbart så säg....
Fuck. Ibland undrar jag vad jag gör på mitt jobb? När ska tacksamheten slå in egentligen, eller är det skamligt att visa tacksamhet då man genast sätter sig i en "beroende-situation"?
Fan det är inte alltid lätt.
Särskilt inte när man verkligen gör sitt bästa, till 110% för att allt ska bli så bra så möjligt och så får man ändå en massa skit som " Du, MLY, den här gången kan du väl städa lite noggrannare. Kanske lägga ner lite tid på dammingen, du brukar alltid hasta igenom det" F U har jag sån god lust att skrika, men eftersom mitt jobb är ett jobb där man inte får yttra sig så får man helt enkelt bara dra lite på mungipan och se käck ut. Lovely!
Nä, men allvarligt. Jag dammade fan i 1 timme idag, för att sedan gå in på resten av städet, som varade i ytterligare en timme, det är exakt den tiden vi har på att städa. Och så gör jag varje gång, damma 50 min - 1 timme för att sedan dammsuga, städa toa, moppa golv resterande tid. Jag går aldrig tidigare från ett städ, utan slutför det i den tid det ska vara klart. Så vad i hela fridens namn kan de få det ifrån. Att jag är slarvig? Usch, man blir så trött.
Försökte prata med Joel om det, om att jag blir ledsen över hur situationer oftast yttrar sig på jobbet, och hur det faktiskt tär på en. Kan ju dra upp några exempel:
- Jag ser ung ut, vilket genast sätter mig i en lägre position, jag är ung och dum helt enkelt.
- Jag är utbildad USKA, men blir ändå kallad för PIGA, STÄDERSKA o dylikt, och det är inte på ett smickrande sätt.
Joel tyckte inte alls att detta var något att bry sig om, men jag håller faktiskt inte med.
Jag kämpade för min utbildning, jag gick ut med mycket bra betyg och jag kämpade hårt för att få ett fast jobb. Lite mer respekt kan man ju bli visad än att slänga ordet "piga" till en som jobbar inom vården.
Sen att jag alltid har blivit bemött som "ung" är inte alltid så lätt. Jag kan ju inget, eftersom jag är ung. Jag kan inte duscha någon, för jag vet inte hur man gör, jag kan inte rulla hår, jag kan inte piska mattor och blablabla. Det är bara fucking jävla bullshit. Jag kan mycket väl allt som alla andra kan, ok, förutom att lägga in sill som vissa viktigpettrar gjorde på min gamla arbetsplats.... Men åter till ämnet.
Jag är uppriktigt sagt trött på att bli diskriminerad, särskilt för mitt ungdomliga utseende. Jag har fått ge upp några uppdrag på grund av att jag "såg för ung ut för vårdtagaren". Det är ledsamt, då man är där för att hjälpa, för att stötta och kunna erbjuda en bra vardag.
Jag hoppas den här inskränkta synen förändras till det bättre snart. hur länge ska man orka kämpa på om man bara möter motgångar?
Fan det är inte alltid lätt.
Särskilt inte när man verkligen gör sitt bästa, till 110% för att allt ska bli så bra så möjligt och så får man ändå en massa skit som " Du, MLY, den här gången kan du väl städa lite noggrannare. Kanske lägga ner lite tid på dammingen, du brukar alltid hasta igenom det" F U har jag sån god lust att skrika, men eftersom mitt jobb är ett jobb där man inte får yttra sig så får man helt enkelt bara dra lite på mungipan och se käck ut. Lovely!
Nä, men allvarligt. Jag dammade fan i 1 timme idag, för att sedan gå in på resten av städet, som varade i ytterligare en timme, det är exakt den tiden vi har på att städa. Och så gör jag varje gång, damma 50 min - 1 timme för att sedan dammsuga, städa toa, moppa golv resterande tid. Jag går aldrig tidigare från ett städ, utan slutför det i den tid det ska vara klart. Så vad i hela fridens namn kan de få det ifrån. Att jag är slarvig? Usch, man blir så trött.
Försökte prata med Joel om det, om att jag blir ledsen över hur situationer oftast yttrar sig på jobbet, och hur det faktiskt tär på en. Kan ju dra upp några exempel:
- Jag ser ung ut, vilket genast sätter mig i en lägre position, jag är ung och dum helt enkelt.
- Jag är utbildad USKA, men blir ändå kallad för PIGA, STÄDERSKA o dylikt, och det är inte på ett smickrande sätt.
Joel tyckte inte alls att detta var något att bry sig om, men jag håller faktiskt inte med.
Jag kämpade för min utbildning, jag gick ut med mycket bra betyg och jag kämpade hårt för att få ett fast jobb. Lite mer respekt kan man ju bli visad än att slänga ordet "piga" till en som jobbar inom vården.
Sen att jag alltid har blivit bemött som "ung" är inte alltid så lätt. Jag kan ju inget, eftersom jag är ung. Jag kan inte duscha någon, för jag vet inte hur man gör, jag kan inte rulla hår, jag kan inte piska mattor och blablabla. Det är bara fucking jävla bullshit. Jag kan mycket väl allt som alla andra kan, ok, förutom att lägga in sill som vissa viktigpettrar gjorde på min gamla arbetsplats.... Men åter till ämnet.
Jag är uppriktigt sagt trött på att bli diskriminerad, särskilt för mitt ungdomliga utseende. Jag har fått ge upp några uppdrag på grund av att jag "såg för ung ut för vårdtagaren". Det är ledsamt, då man är där för att hjälpa, för att stötta och kunna erbjuda en bra vardag.
Jag hoppas den här inskränkta synen förändras till det bättre snart. hur länge ska man orka kämpa på om man bara möter motgångar?
Kommentarer
Trackback