SWEETPANDEMONIUM

Men förihelvete. Jag kan ju lika gärna gå och dränka mig på en gång, alternativt snusa upp 2 dosor snus på raken och dö av tobaksförgiftning. Buhu. Snyft. Jävla skit!
Mäh. surt är det, och jag är på uruselt humör.

Har arbetat flitigt mellan 7-16 idag. Har gått bra. Magen har krånglat lite, men det beror på att jag var dum nog att snusa imorse när jag satt och fördrev tiden framför nyhetsmorgon.. Dumt av mig!
Har haft en sådär lagom stressig dag, men ack så tungt. 2 dubbelbemanningar, sedan monsterinköp på eftermiddagen, vilket jag tack och lov fick hjälp med, för jag tror inte min ljumske hade klarat av det om jag varit själv.

Körde min gamla matrunda idag, och träffade sötistanterna, som var så oroliga för mig. Linda hade berättat att jag varit sjuk och de ville veta så allt var bättre. Har städ hos en av söttanterna imorgon, så ska prata lite med henne så hon inte behöver oroa sig. Jag lever ju, och är tillbaka på jobbet, det är det viktigaste. Nu ska bara magen bli bra med, sen så.

Hade svårt att sova inatt då hela kroppen var fylld av obehaglig panik och oro, magknip och illamående. Jag vet inte vad det är som är på gång, men det är helt klart för mycket just nu.

Tror jag ska ge mig ut i motionsspåret och rensa tankarna.

Jaha.. nu var det tänkt att jag skulle ut och gå 5 km.... Ska jag tillägga att det spöregnar ute? Det är fan inte nådigt! Jag överväger starkt att stanna inne och testa mitt nya lipgloss istället.

Sådär. Nu var det måndag igen. Och jag blev väckt olagligt tidigt av att någon i huset borrade. Hur idiotiska människor bor det här egentligen? Borra tiiidigt en måndagsmorgon? Det är fan nackskott på sådana!!!
Så när det borrade sista omgången vid 08.30 så skrek jag i högansky över hur idiotiska människor är. Jag hoppas de hörde mig. Ska jag tillägga att jag hatar mina grannar??? Vissa hamrar upp tavlor och dylikt efter klockan 10 på kvällen på vardagar. Det är sjukt störande det med. Snälla. Jag. Måste. Flytta. NU!

Det här börjar ju likna när fågeltanten bodde vägg i vägg med oss. Bara det att då kunde man lättare lokalisera vad ljuden kom ifrån, nu verkar det som hela huset har fått byggnoja och ska fixa och dona, man vet aldrig var det kommer ifrån. Men jag misstänker att det kommer från lägenheten som gränsar till vårt sovrum. De med bongo bongo musiken.

Är det bara vi som är normala här i huset? Jag börjar misstänka det...


MLY o Russia är sannerligen de enda coola och normala människorna
här i byggnaden. (Våga inte påstå annat...)

Idag är det då dagen för borttagningen av Hubbans stygn. Härligt. Nu när hon väl lärt sig böja på huvudet så pass att hon kan dra i stygnen så känns det ganska skönt att få de borttagna idag.

Jag misstänker att min promenad blir inställd, det regnar ju som fan idag. SNYFT!

Nu blir det frukost och påklädning, sedan får vi se vad som händer.

GAHHHH!!! Vilken sjukt jävla jobbig helg det har varit. Full rulle på jobbet, två vårdtagare mer på morgonen, vilket gör att allt tar 30 minuter längre än vad det brukar, sedan panika sig igenom hela dagarna för att hinna med.

Gårdagen gick väl relativt bra, var oerhört stressad, men jag hann med allt jag skulle.
Hann även med att träffa både Mia och Johanna som var hemma över helgen. Så jäkla roligt. Mia och jag tog en fika på Hartmans och pratade lite, sedan skulle jag träffa Johanna. Vi strosade igenom Älmhult, hann med att gå på IKEA och sedan strosa hem igen. Sen blev det en sjukt lugn kväll för min del, jag somnade i soffan innan klockan slagit 21, det är ILLA!

Idag har varit lika stressigt som igår, om inte värre! Kvällen har gått i ett enda svep och jag hade nästintill 5 minuter på mig ( om ens det) att springa på toa och lämna nycklar innan vi skulle ut igen. Jag hatar när det är så stressigt på jobbet! Med två dubbelbemanningar på raken så mår inte min rygg särskilt bra just nu. Höger skuldra smärtar något extremt och det strålar upp mot nacke och axel. Härliga, härliga jobb! Jag som fick be Joel massera mig innan när jag var hemma på timmar för att jag var så stel i ryggen... nu är det bara att börja om igen.

Imorgon är jag LEDIG! Då ska jag ta en välförtjänt sovmorgon, röja undan i lägenheten, samt ta katten till veterinären för att ta hennes stygn. Och sedan kan vi äntligen ta av hennes tratt, ska bli skönt att ha en trattlös katt här hemma.

Nä, nu mördar min rygg mig snart, så jag får ta och lägga mig ner, och hoppas att jag över huvudtaget kan röra på mig imorgon, eller iaf ta mig upp ur sängen.

( PS. min mage mår, peppar peppar, mycket bättre. Har klarat av två tidiga pass på jobbet utan panikkramper och toarusning, det är ju rena himmelriket!!!)

Igår var en sjukt härlig dag. Efter läkarbesöket så kom jag hem, åt frukost i lugn och ro medan jag kikade på Fight Club. Ah, jag älskar Fight Club!
Vid 15 snåret skulle jag möta upp Joel utanför resebyrån för att betala våran underbara resa. Efter det så föreslog jag en fika på byn.

Vi traskade ner till Hartmans där Joel käkade räkbagge och kaffe medan jag tog citron- och marrängpaj med hallonte. Mumma! Satt länga och kände solen värma våra ryggar, pratade om framtid, nutid och drömmar. Efter det så traskade vi hemmåt, men först inom konsum, och Joel höll på att glömma sin cykel, igen!

När vi kom hem bytte vi om och begav oss ut på en promenad i motionsspåret. Jag älskar verkligen att vara ute och promenera, särskilt nu när träden börjar ändra färg, dofterna förändras och solen värmer litesådär lagom. Visst är det härligt på sommaren med, men hösten är allt bra speciell. Så där strosade vi fram, hand i hand. Mysigt! Pratade vidare om resan, om vad som händer nu i vinter och allt känns i nuläget så fantastiskt.

Kom hem, för att nästan direkt åka bort till ICA och köpa en film som jag hittade där igår. Det är bra när de säljer ut 3 filmer för 99. Mycket bra! Så köpte på mig 3 filmer, Candy, Original Sin och The Libertine. Nu har jag att göra i helgen iaf. Utöver att jobba då!

Ska jobba kväll idag, känns helt ok, hoppas allt går bra, och att jag inte får mer ont i ljumsken bara.

Nu borde jag tvätta håret. Det ser inte trevligt ut...

Sådär. Då var läkarbesök nummer tre avklarat, och det känns faktiskt rätt bra. En lugn och trevlig läkare mötte mig, som lyssnade på mina problem, utan att avbryta alldeles för mycket. Han såg uppriktigt oroad ut för mina nya toalettvanor, och det är första gången jag fått den reaktionen. Han trodde inte att det på något vis har uppkommit av min operation, utan att det är något i tarmkanalen som är i obalans. HAn klämde på magen och jäklar, det gjorde ont! Han kunde konstatera att jag har en riktigt trög tarm, alltså är det inte räcerbajs, utan förstoppningsräcerbajs som det handlar om.

Jag fick med mig ett recept på penicillin, då tarmen tydligen samlar upp alldeles för mycket bakterier när den är trög, och det vill man ju inte ha, så vi ska försöka sänka bakterienivån till ett normalt stadie istället. Därefter fick jag bulkmedel utskrivet. Jag hoppas verkligen att min mage ska finna lite ro efter det här. Läkaren förstod min oro och sa att antingen så är man orolig för att magen är i uppror eller så är magen i uppror för att man är orolig. Så blir inte oron bättre så får jag söka mig tillbaka igen, likaså om inte magen blir bättre.

Har hunnit med en vända på jobbet med, berättat för chefen att läget är något bättre idag och att jag kommer till jobbet imorgon. Han var orolig för hur allt hade gått, och det känns bra att någon är orolig istället för att säga " jomen serru, det blir nog bra" och han ville veta om jag blev sämre osv. Träffade på några arbetskamrater med och de var med oroliga för mig.
Chefen var även orolig för mitt operationssår, han hade hört att jag fått ont i ljumsken efter måndagens besök hos nya vårdtagaren, och jag förklarade att det hade gjort ont i ett par dagar nu, men att jag lovade att ta det lugnt, och säga ifrån om det blev för jobbigt.

Så nu har jag precis svalt första dosen penicillin och ska snart ge mig på bulkmedlet, "kattströ" som läkaren kallade det. Och ja, jag förstår likheten. Mjah, vad gör man inte för att bli bra?

Kan ju tillägga att magen och jag inte varit något vidare vänner idag heller, men nu jävlar ska jag göra uppror mot magjäveln och skita i om den säger bu eller bä. Nu ska jag vända om hela skiten och ta tillbaka mitt liv.

Jaha, idag var ännu en skitdag. Sovit uruselt inatt, vaknade tiidigt och mådde illa, det körde i magen och huvudvärken var på topp. Gick upp, tvättade av mig, drack lite nyponsoppa och resonerade med mig själv hur jag skulle lösa dagen.
Så det blev ännu en dag hemma. Men skönt det, för jag mår fortfarande illa, magen känns lustig och är öm på vänstra sidan över operationsärret.

Jag ser fram emot läkarbesöket imorgon, jag förväntar mig att de verkligen ska ta mig på allvar, att jag ska få den hjälp som jag behöver för att kunna bli frisk. En 22åring ska väl ändå inte behöva ha så mycket problem med magen, som till slut leder till extrem ångest och panik, för att slutligen leda till total utmattning? Jag vägrar bli en osocial person, som spenderar hela mitt liv i min sketna lägenhet enbart för att där har jag en toalett i sikte om jag skulle bli dålig. Jag vill vara den där spralliga, knäppa tjejen som inte bangar att hänga med och göra saker. Jag vill banne mig ha mitt liv tillbaka och det nu.

Sedan augusti har ju allt bara gått utför. Och nu när mitt jobb blir lidande så pass mycket av mina problem så mår jag absolut inte bättre. Jag som alltid får extremt dåligt samvete när jag tvingas sjukskriva mig, även om jag ligger i 40 graders feber, så får jag så dåligt samvete att jag ångrar mig direkt jag ringt och sjukskrivit mig, för jag vill inte vara till besvär för andra. Jag vill inte sätta arbetsgruppen i trubbel med att de kanske inte får in en vikarie, och jag vet att det är fel av mig att tänka så, men jag gör det automatiskt.

Nej, det är nog mycket jag behöver få prata ut om och reda upp, för jag är nästintill säker på att mina problem i grund och botten inte grundar sig på IBS, om det nu är det jag har, ingen vet ju säkert.
Imorgon är det jag som kräver att få bästa möjliga vård för att få tillbaka mitt liv igen.
Sedan ska jag boka in ett samtal med chefen, så jag får förklara hur det ligger till, om min oro för jobbet, inte FÖR jobbet men för min frånvaro, att han kanske ser det som något negativt att jag varit borta så mycket, vad vet jag? Förklara lite kort om hur jag mår, så han förstår min situation.

Så håll nu tummarna för mig att min nya läkare tar mina problem på allvar, och är villig att ge mig den hjälpen jag behöver för att kunna bli frisk.

Har precis varit ute på en kvällspromenad. Riktigt skönt väder, och jag mötte Becca i motionsspåret. Har ju alltid på tok för hög volym i mina lurar, samt funderar på det ena och det andra, så det är inte lätt att lägga märke till folk då, men till slut så.
Det är oerhört vackert ute idag, solen skiner över taket här och lyser upp lägenheterna på andra sidan.
Jag önskar det fanns en liten bit av sommaren kvar, en liten gnutta värme, ljusa kvällar och blommor på marken. Bättre lycka nästa år, MLY!

Har rensat ut garderoben idag, det var verkligen KAOS därinne. Strukit en hel hög med tröjor, sedan har jag skurat och donat i köket, rensat under diskbänken osv. Blir rastlös av att gå hemma, även om magen har gjort sig mer än påmind idag, så orkar jag inte sitta still hela dagen, särskilt inte när det finns så mycket här hemma som måste tas om hand om.

Ringt ÄBO idag igen ang. lägenhet, men det händer ju inget. "Ja, de vet att ni är intresserade, de hör av sig" blablabla. Jag orkar faktiskt inte vänta särskilt mycket länge till. Jag vill flytta nu! NU NU NU!

Duschen nästa, för att sedan laga kvällsmat och pysa ner i soffan. Imorgon väntar arbetet på mig, och jag ska banne mig må bra då!

"Don't act like you don't know me
It's still me, I never changed"

Fy katten vilken natt det har varit. Har drömt så mycket mardrömmar, vaknat stup i ett och känt en sådan "förlamad" känsla över kroppen, det gick liksom inte att röra den, trots att jag var vaken. Riktigt obehagligt.
Är hemma från jobbet idag med, känner att min ork snart är slut, så en dag hemma kanske kan hjälpa?
Magen är någorlunda bättre idag, men har redan haft några slängar med kramper nu på morgonen, och det brukar jag faktiskt inte ha när jag går hemma i godan ro, utan stress och något att oroa sig för.

Hade mitt telefonsamtal med läkaren från vårdcentralen nu på morgonen. Dansk läkare fick man såklart, så jag förstod ju bara hälften av vad han sa. Och jag fick så mycket hopp för honom direkt när han sa " Ja, nu har jag ju inte läst på din journal sådär jättenoga...." Nej, men tack för det. JAg älskar att bli runtslussad i vården, när ingen orkar ta ansvar över en, utan man hamnar hos nytt folk hela tiden. För det stressar ju absolut inte upp mig mer...

Hur som helst så säger han att mina provsvar inte visar något onormalt, ingen laktosintolerans, ingen inflammation i tarmen. Nehepp. Med andra ord är det ingen som än en gång tror på mig och mina symptom.
Han frågar hur jag mår i övrigt och jag berättar att allt är riktigt dåligt nu, att jag är hemma från jobbet pga magen.
Han börjar direkt fråga om mitt jobb, om jag trivs där. Vilket jag gör, men de vill väl få det till att jag inte gör det.
Sen frågar han om jag testat bulkmedel. Eh, nej, hur skulle jag veta att jag ska testa det? När mina två senaste läkarbesök slutade i " det är inget farligt du lider av, vi kan inte hjälpa dig" så är det ju inte lätt att veta vad man ska göra åt saken.

För det är ingen som tror på en så länge de inte kan läsa svart på vitt vad som är fel. Visar inte provsvaren något, fine, då är hon nog inte sjuk.

Hubban har utvecklat ett minst sagt konstigt beteende sedan hon fick sin lilla tratt.
Hon tror hon tvättar sig, men i själva verket tvättar hon tratten. Det ser sjukt roligt ut, och jag kan inte låta bli att fnissa lite i smyg åt henne ( inte så hon ser såklart, jag vill ju inte såra henne).

Nu undrar jag ju bara om hon inte själv förstår att hon faktiskt inte tvättar sig, men visst, det måste ju vara skönt att tvätta sig utan att få allt det där katthåret i käften.

Ok, det är väl bara att erkänna;
Min mage hatar mig och vill se mig förlora jobb, framtid, drömmar, livet och hela fadderuttan!.
Idag vaknade jag med en svag känsla av att allt skulle skita sig ( haha, vad passande...) så jag skulle precis trycka i mig en tablett Loperamid när maghelvetet kör igång. klockn 06.45! Hur har den bara mage ( haha...) att köra igång så jag blir sen till jobbet. Får ta bilen, annars skulle jag blivit ännu senare.
Väl på jobbet sitter jag och krampar, kallsvettas och vill bara avlida, eller åtminstone ligga hemma på min egen toalett och krampa.

Efter otaliga toalettbesök mår jag absolut inte bättre, alla på jobbet är oroliga för mig, men jag kan ju inte åka hem, kan ju inte lämna jobbet med en massa arbetsuppgifter som inte går att lösa, så ringer chefen, säger att jag jobbar klart morgonrundan och sedan går hem, för jag klarar inte jobba idag, allt bara rinner ju rakt igenom en.

Hos första vårdtagaren får jag sådana kramper i magen att jag får panik. K som jag jobbade med idag såg att jag inte mådde bra och frågade oroligt hur det var. "Nää, det är inte bra, jag måste verkligen på toa" får jag fram. Och sedan blir det toa nästa. Nästa vårdtagare gick bättre, men med panik i kroppen då vi var tvugna att vara där i över 1 timme, men det gick, för då hade nog mina 4 loperamid ( som jag fått trycka i mig) lyckats börja verka lite iaf.

Kommer tillbaka till jobbet vid 09.45 och då har de ordnat vikarie åt mig, så jag får gå hem. Tack och lov. Väl hemma fortsätter magen krampa ihop och jag överväger att sitta på toaletten när jag ringer läkaren. Får tid hos privatläkare nu på torsdag, jag ger inte mer hopp för vårdcentralen nu, då de sist påstod att det inte är något fel på mig. Ok, inget fel? Lägg ihop otaliga toalett besök, kramper, ångest, panik, frånvaro på jobbet pga magen, att jag inte kan äta något för att jag får ont och vaknar nästa dag med en cpmage så märker man nog att något är fel.

Nu har jag sovit sedan jag kom hem ungefär. Har varit totalt slut i kroppen, och det är väl inte så konstigt, för mina attacker kommer så ofta nu, 3-4 gånger i veckan mår jag såhär, varav de flesta gångerna är kramperna mindre så jag iaf kan jobba, andra gånger kan jag inte ens stå upp. Får väl antagligen inte i mig någon näring av det jag äter, trots att jag försöker äta "rätt" och nyttigt. Saltbrist får jag väl med, samt vätskebrist i största allmänhet.

Imorgon har jag telefontid med läkare från vårdcentralen då de ska gå igenom mina provsvar. Jag vet redan att de kommer säga "Det är inget fel med dig, du behöver inte oroa dig" Då kommer jag mycket aggresivt räcka finger åt telefonen och säga att det visst är något som är fel, men eftersom de inte vill ta tag i mitt fall så går jag numera till en privatläkare. Gah.

Och för att göra plågan, och det här inlägget ännu längre, så har min ljumske börjat värka. Jag undrar om det hänger ihop på något vis? Att det har hänt något med tarmen som de petade in från bråcket, att det är det som har ställt till allt, för såhär har jag aldrig mått innan, för 1½ månad sedan var jag ju frisk, sedan brakade allt.

Hur fan ska man orka kämpa vidare?

För att sammanfatta dagen kort:

B A K F U L L !

God morgon höll jag på att inleda det här med, och det gjorde jag ju visst med. Men fasen, känns som det fortfarande är morgon. Allt har gått så fort idag.
Vaknar tiidigt av att E har skickat sms att lilla hunden Ronja är hemkommen igen. Tur det, inte roligt när de lurviga liven ränner iväg sådär.
Vid 10 vaknar jag till på riktigt, och då ringer Joels mamma och säger att hon vill komma över och fika lite.

Slö som jag är ligger jag kvar i sängen och läser, till Joel ropar " nu kommer morsan", panik, slänger mig in i badrummet i samma stund som dörrklockan ringer, borstar tänder, tvättar av mig och klär på mig. Sedan fikar vi sockerbullar och kaffe ( läs: te för min del) Pratar lite om resan, det är ju faktiskt mindre än 2 månader kvar nu, ska bli så underbart. Sedan pratar vi lite allmänt och sedan åker Anette ( joels mamma) vidare. Då ger vi oss på lilla hubban och försöker ge henne sina mediciner, som hon såklart vägrar ta. Men tillslut så lyckas vi.

Sedan ringer Jessika och undrar om jag vill med och kolla på fotboll, och det vill jag ju, så blir panikdusch, snabbsminkning och påklädning varvat med msnkonversation med fröken Gråberg, alltid lika lovely, även om livet går i gråskala. Men nu verkar det ju ljusna lite iaf, tack och lov!

Kollar på matchen, DIF/PIF vinner och ska nu kvala upp till division 4 ( eh, pratar jag fotboll i min blogg???), sen gick jag på en promenad på 5 km. När jag nästan närmar mig svängen där man viker av till 5km så kommer det en man ut ur skogen, han ser konstigt på mig, går en bra bit framför mig, men vänder sig om stup i ett och glor på mig. Blir såklart nervös och ber till högre makter att han inte ska ta 5 km precis som jag, för det är så mycket dunklare och längre från civilisationen där. Såklart tar han med den sträckan. Och vänder sig om kollar. Så jag börjar springa, springer förbi honom och kommer en bit då jajg inser att min snusdosa har trillat ur fickan. Svär tyst för mig själv och vänder tillbaka för att leta efter den. Och då kommer mannen gående med min snusdosa i handen. Jag tackarm och springer sedan vidare, trots att jag redan är trött och helt anfådd, men jeesuz, den mannen gav mig kalla kårar.

Nu har jag ätit gröt, kelat med Hubban och kikat på 4 avsnitt av vänner. Har precis öppnat en öl och inväntar kvällen som kommer spenderas ensam, SNYFT, men men, kanske ska göra något, typ rensa i garderoben eller liknande. Får se vad jag kommer på, brukar ju komma på bra saker med lite alkohol i blodet. heheheh...

Inatt vaknade jag förresten av en sådan där panikkänsla. Längesedan jag gjorde det nu. Vaknar, tror att jag sover med någon annan än Joel och inser att jag sover i bara mässingen. Går upp, klär på mig och lägger mig sedan för att sova igen Det är rätt skrämmande att vakna sådär. Kanske borde införskaffa något att sova i?

Nu är äntligen min lilla katt hemma.
Vid 15 - snåret ringde de och meddelade att allt hade gått bra med operationen, så vi fick hämta henne efter 16.30 tyckte de.
Tyvärr fick jag inte ledigt från jobbet idag, så jag fick ju snällt infinna mig där mellan klockan 13.45 - 21.00, rätt jobbigt med tanke på att jag inte sovit något inatt. Men det gick!

Joel, mamma och pappa hämtade hem lilla Hubban och nu ligger hon i fotöljen och vilar upp sig. Joel ska hålla vak på henne inatt så jag får sova - tack älskade.

Så nu är Hubban kastrerad, trattförsedd och dåsig. Men ack så kelen, underbara lilla gosegos katt. Imorgon ska vi hämta ut medicin till henne, smärtstillande och antibiotika, sen får vi hoppas hon kommer upp på benen snart.

Nu ska jag försöka sova, har varit en lång och extremt jobbig dag.

Erica - tack för allt ditt stöd, utan dina ord hade jag nog dränkt mig i toaletten av oro.

HubbaBubba, Hubbeliten, Bobson, Bubba Sparx, ja lilla kisse, du har många namn, och jag älskar dig över allt annat.
Igår hände det som inte fick hända.
Hubban började bli dålig redan i tisdags då hon började gå konstigt, då trodde vi hon hade skadat benet.
Onsdagen tillbringade hon i fotöljen, rörde sig inte ur fläcken, mer än att gå upp och kissa. När hon slutligen steg upp vid 22.45 skriker Joel på mig att katten blöder. Det hänger en blodklump från hennes underliv och hon har märkbart ont.
Jag ringer i panik till mamma som råder mig att kontakta veterinär. Så får kontakt med Helsingborgs djursjukhus där jag får råd om att tempa katten och sedan återkomma.

Jag kan säga er att det är en sjuhelsikes procedur att tempa en katt. men det gick, 39,7 visade tempen så jag ringde oroligt upp igen. De tyckte jag skulle komma in direkt, men jag kände att jag ville avvakta lite då kostnaderna är extremt höga och lilla Hubban är oförsäkrad. Efter en timme har febern på henne gått upp till 40,1 och då börjar hon dessutom att kräkas. Hon kan inte sitta ner, hon verkar ha ont i underlivet, så hon sitter liksom på utsidan av benet istället för på rumpan. Jag packar in Hubban i bilen, hämtar upp mamma och kör till Helsingborg.

På plats är Hubban helt plötsligt jättepigg, men när hon kommer in i undersökningsrummet så visar tempen 40,5, hon är extremt uttorkad. De gör lite undersökningar och ger oss lite kostnadsförslag. De misstänker att lilla Hubban har en inflammation i livmodern och vill därför röntga henne, vilket vi gör, men röntgen visar ingenting, så de föreslår att hon ska få ligga kvar över natten för att sedan göra ultraljud på morgonen. Vi går med på det och skriver in lilla Hubban.
Det var så tungt att lämna henne där, hon var så rädd och ensam och jag ville bara ta upp henne i famnen och krama henne och säga att allt skulle bli bra. Men hon fick antibiotika, smärtstillande och dropp innan vi åkte, så jag visste att hon skulle inte behöva ha så ont iaf.

Är hemma vid 05 på morgonen, och kan såklart inte sova. Avbokar min tandläkartid och ligger sedan i sängen och väntar på att få höra något från djursjukhuset. Vid 9 ringer de och säger att ultraljudet visade på en inflammation i livmodern. De tyckte att det bästa vore att operera henne direkt, så hon får komma hem snabbare, för de visste att jag oroade mig lite för att kostnaderna inte skulle bli för höga. Så med mitt godkännande så rullade de in lilla Hubban för operation.

Nu har det gått 1 ½ timme sedan de ringde, så jag hoppas på att få höra ifrån de snart, veta att allt har gått bra med min bäbis, för annars vet jag inte vad jag tar mig till. Jag kan inte se ett liv här hemma utan henne.

Babygirl, bli bra!!!

"You want to get rid of me
You want a new lie
It's not the same
You don't mean a thing
You're just another stain
It's not the same
You don't mean a thing
You're just another stain"

Min dag började bra. Men efter uppvaknande och en mage som började göra sig påmind visste jag att det skulle bli galet. När jag sedan insåg att jag käkat frukost så var ju katastrofen redan ett faktum som faktiskt inte gick att hindra.
När sedan förvirringen om vilken dag det var, eller var jag skulle gå för att komma till jobbet, så blev allt bara värre. Nervositet och ångestklump i halsen och med 2 alvedon på väg ner mot magen för att lindra min mensvärk. Inte blev det bättre av det.

Magen fuckade upp rejält, och så var hela min dag förstörd. Men jag kämpade på. Duktigt av mig, men hur länge till ska man orka leva ett såhär ickevärdigt liv där man tillbringar mesta tiden på toaletten? Eller knaprar i sig så mycket stoppande tabletter att man blir konstant kissnödig och får den värsta huvudvärken som finns? Jag vet faktiskt inte. Jag vet ingenting längre. Jag önskar ingen det här, ingen förtjänar att leva såhär pissigt.

När sedan darling ringer och berättar att vi inte har fått lägenheten som vi har sökt så blir jag helt förstörd. Och arg. Och alldeles kall inombords. Och får magont. Igen.

"This won't hurt
You should eat the shit you speak
You know you are what you think
You should eat the shit you speak
You know you are what you think
Don't you try to judge me
You're no different from what you see
Don't you try to judge me
You're just as filthy as filth can be"

Väl hemma ( tack gode någon för korta dagar!) så brast ju allt. Och jag spottar galla över hela min tillvaro. Jag står inte ut i den här miserabla lägenheten med grannar som är som hökar på allt man gör. Till och med cykeljäveln kan man inte ha ifred utan att folk ska "rätta till". Hade väl tydligen tappat mitt cykelskydd ( eh, skoskydd i blå plast) för det har inte legat under min sadel på flera veckor, men nu idag såg jag att någon av grannarna har tryckt dit det igen. Och satt fast en massa papper på min pakethållare. Dyngsurt papper dessutom. Toapapper. Som troligtvis även det har trillat ner, men om man nu orkar bry sig om att det ligger ett litet pappersark på marken, slänger man inte det då? Istället för att klämma fast det på någons pakethållare? Äh, jag blir så irriterad på allt. på att jag har grannar som jag inte ens har sett, fast jag har bott här i två år. På att det är så lyhört. Jag vill inte höra mina grannar öppna en skåpslucka eller kissa eller fisa och allt vad man kan höra. Gah.

Nej usch, pms:ig och dryg och ilsk som fan. Den här dagen kan väl inte bli värre nu?

"You are amused by your confusion
Staple your face to mine if you're afraid to be alone"

Hallå eller!
MLY är uppe ur sängen och mår äntligen som en människa igen.
Helgen har bjudit på så mycket fest att det är ett under att inte levern har havererat. Typ.

Fredagen blev det lite lättfest hemma hos mig, med Kary, Becki och Sanna. Även lilla Björn kom, så kul! Vi drack massa vin, lyssnade på musik och spelade Singstar. Sedan blev det Wärkstan. Nackdel - så många småttingar. Förfel - vi ägde ;) haha. och jag behövde inte visa leg för att komma in, WEI!

Efter Wärkstan blev det efterfest hos Becki, med någon otrevlig kille som var så nosig mot mig. Kary var dock snäll och skällde ut han - Tack gumman! Sen kom Tobbe och Henke dit. Tobbe sjöng i falsett, vilket var riktigt kul att höra för någon som är hårdrock ända in i själen. Tyvärr blev efterfesten inte så lång eftersom jag var tvungen att möta upp syster som skulle sova hos mig. Var hemma vid 03.30 och somnade som en gris.

Lördagmorgonen var rätt så bakfyllebetonad. Joel väckte mig klockan 10 ( ! ) och då hade jag en huvudvärk som inte är av denna jord. Men efter 2 alvedon så var det lite bättre. Gick ner och åt lite bakfyllemat ( langos) för att sedan gå och köpa toapapper och sen bege mig hem och sova igen. Vaknade vid 16 och gick upp för att duscha. Gästerna anlände vid halv 7 och trillade sedan in lite hipp som happ.
Även lördagen blev det wärkstan, och ännu en gång kom man in utan leg. Woho, är jag vuxen nu liksom? Kary och jag höll oss mest vid ett bord, med en öl i handen hela tiden. Sjukt roligt!
Träffade på Tobbe, drack lite mer öl, och åt sen hamburgare. Träffade även lilla Emil. Som inte riktigt ville prata med mig. Why? Säkert för allt pinsamt jag sa på fredagen..

När Wärkstan stängde var det dags att gå hem till Tobbe, men alla andra bangade ju ur. "Vi kommer 5 pers", men när vi väl kom fram var det bara jag och Kary. Men det var trevligt. Youtube - klipp, Henke som däckade ( och vi älskar ju alla att hämnas!!!) så med två batterier i näsan, halva ansiktet sminkat och en massa ölflaskor över hela honom så kände vi oss rätt nöjda med vad vi skapat. Vid 06.30 skulle vi stövla ur därifrån. Men jag hade ju ingenstans att ta vägen då jag lämnat ifrån mig min hemnyckel till syster, plus att Joel hade den andra, och Joel sov, så jag följde med Kary hem till Becki. Med vänster skon på högerfoten och en hand som kliade huvudet undrade jag vad jag höll på med, medan Kary och Tobbe skrattade gott åt mig. 2 tjocktröjor senare ( mah, jag fick iaf Mötley Crue, Kary fick ju Djurgården.. haha) så traskade vi hemåt. Det var så ljust ute att man fick ont i ögonen, och vi som skulle ta kort vid Linnéstatyn fick snällt glömma de tankarna, för det var människor där.

Sov till 11, sen fick jag skjuts hem av Linda och Björn. Sov sedan vidare hemma hos mig, efter att ha sagt hej då till Aron som åker på sin långresa idag. Joel kom hem med en sillamacka till mig, för att sedan sova lite mer med mig. Vid 17 var jag vaken, så vi gick ner, hyrde tre filmer och köpte chips, kollade på två filmer, jag somnade igen, gick och la oss på riktigt vid tolvsnåret och sedan sov jag till 11 idag. Så nu borde jag ju vara utvilad iaf.

Tack Becki, Kary, Linda, Björn, Joel, Mattias, Jessika, Amanda, Tobbe mm för en helt sjukt rolig helg!!!

Och du, fröken Gråberg, Jag lever :D jag hör av mig idag!

Jag hatar:

Att stiga upp tidigt på morgnarna. Att vara bakfull. När magen lever sitt eget liv och inte alls passar in i mina planeringar. Avslagen öl. När människor som är lika gamla som mig helt plötsligt verkar vara 10 år äldre än mig och får mig att känna mig som ett barn. Mens. Att få slem i halsen. Rinnande snus som börjar rinna för tidigt. När man köper dagstidningen och det inte finns något vettigt att läsa i den. Att jag har femtioelva tv-kanaler, men inget bra visas. Att alla bra tv-program visas samtidigt. Att få skoskav. Att jag aldrig får post, förutom räkningar och reklam. Att vara extremt fisnödig i en situation när man absolut inte kan fisa. Att må illa. Ärtor. När alla mina jobbkläder ligger i tvätten och mina enda alternativ är skrynkliga, illasittande tröjor som jag inte kan gå till jobbet i. Att stryka kläder. Att kolla mitt kontoutrag. Svett. Att mitt hår är helt oformbart och jag inte har riktigt råd att klippa mig. Att vara pank. Att laga mat. Folk som kör med dubbelmoral. Spinning. Fulla människor när jag själv är nykter. Dryga människor.  Tjejer med vackrare figur än vad jag har. När en gammal lärare kallade mig för neger för att jag hade rastaflätor. Att mina ögon är olika stora. Mina leverfläckar. Otrevliga gamla damer. Otrevliga gamla gubbar. Otacksamma människor. Folk som frågar efter legitimation då jag är äldst bland de som tillfrågas. Att jag ser ut som jag vore 12 år. Att köa. Att inse att jag bara har en snus kvar och absolut inte har ork att gå ner och köpa mer snus. Att bli skitnödig utan en toalett i sikte. När bilen inte startar. När katten löper.  När man måste vara trevlig på jobbet, trots att vårdtagarna praktiskt taget mobbar ihjäl en. Whiskey. Släktmiddagar. Att handla present till någon som inte ens har önskat sig något. Att inse att vinet är slut. Att åka buss. Mormorstrosor. Att känna att man har något i näsan, som man inte kan pilla bort då man jämt är bland folk i sådana situationer. När håret fastnar i läppglanset. Att gå förbi fjortistjejer som vrålglor på en. När jag gör bort mig. När jag inte hittar en låt som jag verkligen vill ha. Att drömma mardrömmar. Lågstadiet. Ludd på kläderna. Mellanstadiet. Att ha hål i strumporna. Att köpa kondomer. Högstadiet. Att gå till gynekologen. Att bli behandlad som man vore ett barn ( pga att man ser ung ut...) Gymnasiet. Ångest. Panikångest. Att fastna med högklackade skor mellan gatstenar. Att göra nummer två hos någon annan än mig själv. Att kräkas. Att vara kissnödig, när toan är upptagen i 40 minuter, eller mer. 

Jag älskar;

Sovmorgnar. Att ge mig ut i motionsspåret och bränna fett. Att supa mig full. Att få gulliga sms. Ulliga, söta kattungar. Att drömma om att bilda familj.  Choklad. Att kramas. Att telefonera. Jessikas skratt. När Hubban får spel och leker hej vilt. Att heja fram älsklingslag till seger. Göteborgs Rapé. Vitt vin. Långa samtal om sådant som intresserar mig. När någon har en parfym som luktar underbart gott, sådär så man måste luta sig lite närmare för att känna doften. Joel. Att få mail. Romantiska komedier. Ville Valo. Pumps. Fikor med vännnerna. Sexiga underkläder. Att gå ner i vikt. Marilyn Manson. Min mamma och pappa. Sommaren. Att kunna dra bikinin en bit åt sidan och skåda solbrännan. Min syster <3.
Guitar Hero ( I really do kick ass!). Erica. Handskrivna brev. När katten sover på min mage. Kylskåpspoesi. Inredning. Löning.  Linda. Att spela gitarr. Johanna.  Skatteåterbäring. En nyöppnad öl.  Kräftor. Snabba bilar. Att bara vara. Att väga mig och se resultat. Mitt nya schema. Becki. Massage. Laktritz. Att svänga mina lurviga. Hårdrock. Batman - The Dark Knight. Mina fräknar. Engelsk humor - Monty Python!!! Sara. Att sova. Att festa. Ta långa bad med ett glas vin i handen och bra musik i högtalarna. Klassisk musik. Att spela piano. Lättsaltade chips. Att få kommentarer. Att skriva poesi. Canon 400D. Lapin Kulta. Gerard Butler. Vackra människor. Daggvåta blad en tidigt sommarmorgon. Att ha ett mål att nå. Angelina Jolie. Fyllesamtal med fröken Gråberg. Silverchair. Picknic. Hoppa twist. Min skosamling. Tacksamma människor. Söta tanter och gubbar. När man står först i kön. Att åka berg och dalbana. Kent. Kärleken.

"En liten tjej med jättelånga flätor...." Är det någon som känner igen? Det påminner mig om halva min barndom. hur mina helgmorgnar betsod av att se på tv, på Sailor Moon, Min hjältinna.


Och när jag ändå var inne och youtubade, så hittade jag ännu en barnfavorit, som jag och min syster var totalt förälskade i:


Nu ska jag återgå till min öl, min ölkorv och se på när bröderna Johansson slår ihjäl varann i soffan. Vilken underhållning!

Tjena fan!
Nu har jag arbetat klart min helg. Det låter konstigt att säga det på en måndag, men eftersom jag jobbat lör - måndag och sen är ledig tisdag, så har jag ju jobbat klart helgen nu.
Gårdagen gick inte så bra, fick gå hem vid 11, då magen gjorde så förbaskat ont. Men det släppte efter några timmar, tack och lov.

Vad hemskt det är att inte veta riktigt vad man lider av ( men det är iaf inte gluten eller laktos som är problemet), är det verkligen IBS? Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att jag bryts ihop mer för varje dag som går och magen krånglar. Den här ständiga oron är inte bra för mig, för nu har det börjat påverka min sömn med. Först trodde jag det var för katten, för hon löper ju. Men inatt har hon varit tyst som en mus, och jag har legat och vridit och vänt mig i sängen och varit orolig och haft ont i magen.

Igår bröt jag iaf ihop rejält. Vill inte att det ska behöva gå så långt att jag måste gå hem från jobbet för mina smärtor. Så jag grät och hyperventilerade ett bra tag, stackars Joel visste inte riktigt hur han skulle bete sig. Så han gick och köpte snus till mig och hyrde tre filmer.

Idag gick jobbet förvånansvärt bra. Hade ont när jag vaknade, men jag tog med min vetekudde till jobbet och hade den på morgonen hela morgonsamlingen. Och det släppte faktiskt en del av värken. SÅ jag kunde glatt jobba vidare ända fram till jag slutade. Skönt.

På planeringen idag står det handla mat och ut och motionera. Ska även boka tvättid för den här veckan, samt försöka städa lite.

Så, nu blir det lite snabbläsning av bloggar, och sedan iväg och handla mat.

Mah. Här sitter jag och dricker öl. Slots Guld. Finöl... Mohahah.
Tycker mig vara mycket välförtjänt av öl idag, har inte druckit öl på evigheter, och då jag jobbar kväll imorgon så kan jag dra på mig lite orolig mage, för den hinner gå över till dess att jag börjar jobba.

Har fått tjuvläsa Ericas nya novell nu. Och precis som de andra jag läst så är den underbar. Den bruden kan verkligen skriva. I framtiden slår jag vad om att har har hennes böcker i min bokhylla. Signerade, såklart ;)

Min kväll har jag spenderat med en långpromenad på 5 km. Så jäkla skönt att bara komma ut och gå. Övervinna min för tillfället psykiska rädsla för att vistas utanför hemmet. Jag måste utsätta mig själv för sådant för att orka med, för att inse att jag faktiskt kan.

Jag vann föresten 50 kr på en trisslott idag. Hurra, hurra, hurra. Det är ju en liten bit på vägen inför min eventuella rotfyllning.

(x) Jag har gjort graviditetstest
(x) Jag tänker innan jag gör saker.
(x) Jag är envis.
(x) Jag är petig med musik.
( ) Jag går efter utseendet på tjejer/killar.
(x) Jag skriver poesi.
(x) Jag är emot mobbning.
( ) Jag har en snuttefilt.
( ) Jag sover med lampan tänd.
(x) Jag snarkar ( bara när jag är förkyld)
( ) Jag pratar i sömnen. 
( ) Jag är bra på matte ( HAHAHA....)
( ) Jag har suttit i fyllecell.
( ) Jag har fler än 3 prickar i polisprotokollet.
(x) Jag har/har haft vänner som knarkar/knarkat.
( ) Jag har suttit vid datorn i 3 dygn i rad
( ) Jag kan slicka mina egna bröstvårtor
( ) Jag har slagit fler än 20 killar i armbrytning.
( ) Många av mina vänner har aldrig sett min naturliga hårfärg.
( ) Jag är bortskämd.
(x) Jag betalade min moped/ iPod/ dator/ TV själv.
(x) Jag har piercingar på andra ställen än öronen.
(x) Jag har tatuering/ar.
( ) Jag har hållt något av mina femhundrafemtielva nyårslöften.
( ) Jag har färgat håret fler än 30 ggr i mitt liv.
(x) Jag behöver mer än 15 minuter för att fixa mig vid spegeln.
( ) Jag har varit/är tillsammans med en miljonär.
( ) Det har visat sig att mitt ex bara har utnyttjat mig.
(x) Jag har krockat. ( med en vedklabb som kom flygande, oerhört läskigt)
(x) Jag skriver fort på tangenterna.
( ) Jag har en hobby.
(x) Jag har sövts ner.
(x) Jag är beroende av något.
(x) Jag favoriserar personer.
(x) Jag läser.
(x) Jag har humor.
( ) Jag har bränt bort 2000 kr på absolut ingenting på en dag.
( ) Jag har bra självförtroende.
(x) Jag tycker att jag ser bra ut Ibland & Ibland inte
( ) Jag har tagit till extrema och kanske inte så smarta metoder för att förändra mitt utseende.
(x) Jag vill gå ner mer än 10 kg i vikt. ( när jag vägde som mest ja.)
(x) Jag vill plastikoperera mig. 
( ) Jag är teknisk.
(x) Jag talar dialekt.
( ) Jag hatar pizza.
( ) Jag hatar tacos.
( ) Jag har önskat av hela mitt hjärta att någon jag älskat/gillat ska dö.
(x) Jag behöver 2-3 kuddar när jag sover.
( ) Jag har sett mina föräldrar ha sex.
( ) Jag tror på en helt egen religion.
(x) Jag har ofta huvudvärk.
( ) Min dotter ska heta Jaméliah.
( ) Jag tycker att det är skämmigt att köpa godis.
(x) Jag trivs hemma. 
( ) Jag har stoppat ärtor i näsan så de fastnat.
(x) Jag har fler än 3 riktigt bra vänner.
(x) Det händer att jag sover tills det är middag på helgerna.
( ) Jag är trotsig mot mina föräldrar.
( ) Jag kan inte vara tillsammans med nån om jag tycker att den är ful..
( ) Jag har fler än 10 djur.

Kärlek:
( ) Jag har gjort extrema saker för att få slut på långvarig olycklig kärlek.
(x) Jag har någon gång varit olyckligt kär i samma person i mer än 1 år.
( ) Jag är förlovad.
(x) Jag tänker förlova mig.
(x) Jag tänker gifta mig.
(x) Jag säger/har sagt "jag älskar dig" även om jag kanske inte menar det fullt ut.

Fordon/ sport:
(x) Jag har kört bil.
(x) Jag har kört fyrhjuling.
( ) Jag har kört traktor.
( ) Jag har kört motorcykel.
( ) Jag har kört snöskoter.
(x) Jag har kört moped.
(x) Jag vet hur man startar en bil.
(x) Jag är bra på kubb.

Hygien:
(x) Jag målar naglarna.
(x) Jag har snusat/snusar.
(x) Jag har rökt/röker.
(x) Jag tränar.
( ) Jag biter på naglarna.
(x) Jag rakar mig under armarna.
(x) Jag rakar benen.
( ) Jag rakar mig på armarna

Min första dag på nya schemat har just avslutats, och det var verkligen kul! Söta, underbara tanter, inte en enda gång idag kände jag "suck, nu vill jag vidare", utan nej, söta och rara. Helt perfekt.
tyvärr kunde inte min mage glädjas med mig, utan satte igång att löpa amok så fort jag kom till jobbet ( som vanligt), men med 3 loperamid kunde jag iaf jobba klart min dag, om än lite stressigare, men desto mindre, eh, ja, ni förstår nog...

Eftersom jag har snorat som en gris inatt, och snarkat så Joel skrattat sig sömnig så var jag tvungen att slinka inom apoteket efter jobbet. Det blev ännu mer Loperamid, ny tandtråd och nässpray.

Jag var hos tandläkaren igår. fy tusan så nervös jag var för det. Hade ångest och var på vippen att gå därifrån varannan minut eftersom min ångest gjorde att jag inte vågade andas, för då fick jag mer ont i magen, så jag var så svimfärdig till slut att de andra i väntrummet måste ha trott att jag var knäpp. 15 minuter efter utsatt tid fick jag äntligen komma in. Jag tycker fan inte att 15 minuter över utsatt tid är ok. Inte när man lider av tandläkarskräck och hellre skulle hålla fram en blodig arm mot en hungrig haj, och dessutom har en mage som reagerar väldigt negativt på oro, ångest osv, så var det med en aning ilska som jag stegade in i det hemska, vita rummet som luktar sådär äckligt som det bara kan göra hos tandläkaren.

Min tandläkare sa inte ens ursäkta för att de var sena. Han sa faktiskt inte så mycket alls. ung var han med. Och otrevlig. ( jag föredrog nog min gamla tandläkare, han som rotade runt i käften så mycket att skinnet sprack i mungiporna på en...)
Jag hade föreställt mig en hel predikan om att jag inte borde snusa, men han sa inget om att jag snusade, hur man nu kan undgå att se det? Däremot fick jag ju bannor för att jag inte tandtrådade. Men det gör jag ju.... när jag kommer ihåg det. Samt att jag är så duktig som sköljer med flour varje kväll. Men nej.

Röntgenplåtarna skavde ( barnstorlek, please???), min tand som gick sönder för två veckor sedan hade ett hål som antagligen var så djupt att det måste rotfyllas, plus att jag hade två små hål under gamla lagningar. Och då tycker jag faktiskt inte att man kan skylla på mig om hålen sitter under lagningarna.. Då får man ju faktiskt skylla på tandläkaren som har slarvat med lagningarna isf.

Jag traskade hem 450 kr fattigare och med en provisorisk lagning för "Jag hinner tyvärr inte laga din tand ordentligt nu" ( nej ok, men kalla in mig i tid nästa gång så kanske du hinner det....). Dessvärre trillade skiten bort så fort jag kom hem, och då hade jag inte gjort annat än att svälja saliv och hosta lite.

Men men, nu ska jag fundera ut hur jag ska kunna finansiera en rotfyllning, skaffa nya linser, Ditecbehandla bilen samt serva den, betala resan och klippa mig.

Bidrag mottages tacksamt!