SWEETPANDEMONIUM

Eftersom jag efter operationen helt plötsligt svullnade upp ett antal storlekar runt höfterna har jag haft ett stort problem att finna underkläder som inte sitter åt, då det mesta i min underklädeslåda går i små, söta, spetsbeklädda trosor och liknande.

När jag med glädje fann min samling hotpants var de ju på tok för snäva om höften och ströp direkt blodcirkulationen så då fick Joels sidenkallingar agera underkläder åt mig.

Idag fann jag dock ett par hotpants som satt perfekt.

Jag lyckades ha på mig de i 10 minuter innan jag hade fått en fet varfläck på sidan av de.

hurra...

Jaha, jag hade gladeligen berättat att jag mår prima nu och att jag ser fram emot att fira valborg. Men jag säger NEJ!
Jag mår absolut inte bättre.

Igår var jag på Vårdcentralen då huden omkring operationssåret blivit jätterött och svullet. Där konstaterade de att det var en jättestor infektion, hej Heracillin 750 mg, liksom!

Idag var det tänkt att jag skulle på återbesök vid 13.30, men det blev ju inte som planerat då jag började läcka ut massa från såret nu på morgonen. Jag har aldrig varit med om något så svinigt innan. Så efter att ha väntat på VC i nästan 2 timmar fick jag äntligen träffa samma sköterska och doktor från igår, de klämde ut lite var, tog odlingar och kollade sänkan. Det var bättre än igår iaf. men nu är jag återigen tillbaka på steg 1. Jag får inte duscha, jag får inte anstränga mig. Jag får för fan aldrig mitt liv tillbaka om det ska gå bakåt hela tiden.

Jag vill med kunna vara ute och njuta av det fina vädret, kunna ta ett glas vin med mina vänner. Men nej...

Fy fan vad det är synd om mig.

Jaha, jag tror faktiskt att jag är tillräckligt pigg idag för att kunna återgå till min kära blogg.
Jag gör ett försök att sammanfatta min helvetiska tid som nyopererad, jag lovar, det har varit ett helvete.

Fredag 18 april kom min kära mor och hämtade upp mig klockan 06.35 då vi skulle befinna oss på Ljungby Lasarett klockan 07.30. Väl på plats blir jag ju självklart jättenervös. Vid lite i 8 får jag träffa läkaren som ska operera mig, han ritar ett streck i ljumsken och berättar lite kort om operation och sjukskrivning.
Sen får jag sitta ut igen. Sen blir jag uppropad och får komma in i ett litet rum.
Där får jag 4 panodil och 2 voltaren som ska sväljas ner med drygt en matsked vatten. Det var skitjobbigt, då jag har stora problem med att svälja tabletter i vanliga fall, sen att svälja sex stycken med nada vatten typ, det är inte mänskligt.
Får kläder att byta om till, och en lila rakapparat för att, ja ni vet.
Jag som alltid trott att det skulle vara helt slätt när man opererade, men nejdå, stubbigt var visst ordet.

Klockan 08.15 hämtas jag av narkossköterskorna, får gå med de in till min sal. Där blir jag inkopplad på EKG, blodtryck tas, likaså sätts dropp. Sedan sövs jag. ( Jag som var så rädd för att sövas, dumheter, det är ju inte det som är det farliga har jag insett nu...)

Jag vaknar upp vid 09 snåret. Smärtan är olidlig och de pumpar in en dos smärtstillande, som inte alls hjälper. Jag ligger helt själv på uppvaket, men ändå är det ingen som har riktigt med tid att fråga mig hur ont det gör eller vad som är felet. Jag ligger dessutom helt raklång, vilket sträcker ut hela operationssåret.
Vid 09.15 inser jag att jag måste kissa. Får ett bäcken som jag måste komma på. Att lyfta på rumpan de få centimetrarna var som att bestiga ett hustak utan stege.
När jag väl ligger där på mitt bäcken så vågar jag inte kissa. Är rädd för att såret ska gå upp, men till slut lyckas jag ändå. Men helt plötsligt känner jag att det rinner något längs min höft. Det rinner mycket. Jag lyfter förskräckt på filten och ser att det är fullt med blod som forsar ut från förbandet. Ropar på sköterskan som torkar väck blodet och säger att det nog inte är så farligt, att det behövde komma ut, helt enkelt.

Får sedan äntligen en kudde under knäna och de höjer upp mitt huvud en aning, men jag ligger ändå så obekvämt, smärtan skär in i ryggen och så börjar det rinna ut en massa blod igen. Jag har dessutom extremt ont från operationsområdet, men smärtstillande har ingen effekt, jag har ont bara av att andas och jag kvider av smärta så fort jag måste röra på mig.

Vid 11 inser jag att jag har svullnat upp. Mycket. Det ser ut som bråck, fast STÖRRE. Sköterskan kontrollerar och kontaktar då äntligen doktorn, som kommer upp och säger att de måste lägga tryck på. En flaska glukoslösning på ca 1 kg läggs på min svullnad, ännu mer blod rinner ut och det gör fruktansvärt ont.
Ligger med det här trycket i 1 timme, då sköterskan kommer tillbaka med en annan sköterska som lyfter på min filt och råkar välta ner flaskan. "Ojsan" säger hon och lägger tillbaka flaskan på min mage. Idiot. Jag är för svag för att kunna lyfta bort den själv, så "min" sköterska inser att den ligger fel efter ett tag och lägger den tillrätta. Det är vid den här tiden som jag får min ringklocka, jag har alltså legat utan att kunna kontakta sköterskorna från klockan 9 till klockan 12.
Joel kommer upp och hälsar på, menm han får bara stanna i 2 minuter. Jag gråter och har ont och Joel är med ledsen, han vill ju stanna hos mig, veta att allt går bra.

Vid lite över 12 lyfter jag på filten för att kolla om svullnaden har gått ner, det har den inte. Den har blivit värre, mycket värre. Jag är svullen på hela vänstra sidan, från ljumsken och upp till naveln, jag gråter av rädsla när jag ringer på klockan, och sköterskan frågar irriterat vad jag vill. "Jag är så svullen" får jag fram, och hon konstaterar att läkaren får komma dit igen.

På plats bedömer läkaren att det finns två alternativ; Re-op eller göra ett snitt och tömma ut blodet. Men en re-op vore ju synd, säger han, jag som lagt så fina stygn.
KLockan 13.30 rullas jag in för operation nummer två. Jag gråter när jag rullas in, jag gråter när jag viskar till narkossköterskorna att de ska fixa mig.

När jag vaknar har smärtan lagt sig. Jag är omplåstrad och har ett tryck över förbandet. Operationen hade tydligen gått bra. De hade spräckt ett kärl under första operationen som hade blödit och orsakat en stor blodutgjutning i min bukhåla. Inte undra på att jag hade så ont.

Vid 17 får jag äntligen äta och dricka. Men jag är inte hungrig längre, jag mår illa och är yr. Hem vill jag med, men det lär dröja, hade jag fått förklarat för mig.
Mamma ringer och kollar hur det är med jämna mellanrum, men jag får bara prata med henne en enda gång. Joel har med ringt, flera gånger, men jag har inte fått något meddelande av någon av sköterskorna att han ringt och att han vill att jag skulle ringa upp så fort jag kunde.

Vid 19.30 blir det dags för toalettbesök igen. Jag är livrädd, och jag är så stel i kroppen att jag inte kommer upp ur sängen. Jag har då legat ner från klockan 08.15 - 19.30. Med lite hjälp av sköterskan kommer jag upp, och klarar att gå på toaletten. Hon bedömer då att jag är redo att få skrivas ut, hon hämtar min tillhörigheter och lämnar mig på toaletten med kläderna. Jag får på mig tröjan och byxorna ( med nöd och näppe) skorna får jag inte ens upp ( de ligger längst ner i skåpet) och likaså strumporna. En sköterska kommer in och undrar om jag behöver hjälp. "Vad tror du" snyftar jag och demonstrerar att jag inte får av mig sjukhusstrumporna.

Jag får hjälp med resten av påklädningen och sedan blir jag utskriven. Tack och hej, liksom. Mamma och pappa möter upp mig och vi får fråga oss fram för att ens komma ut från lasarettet. Jag gråter hela vägen hem av smärta och rädsla för hur det ska gå hemma.
Jag sover inte något förrän klockan blir 04:00 , då mamma kommer in och ger mig tabletter. Vaknar igen vid 07 och har så ont.

Det här är allt jag orkar sammanfatta för tillfället. Hela upplevelsen har gjort mig skräckslagen, och eftersom jag fortfarande mår dåligt så orkar jag inte tänka för mycket på allt som hänt.

För er som undrar så genomgick jag igår min operation. det tillstötte lite problem, vilket ledde till en re-op.
Därav kommer jag inte att blogga på ett tag.
Har förskräckligt ont och mår riktigt, riktigt dåligt.

Tack alla ni som skickat uppmuntrande ord till mig!

Jag hade femtusen bra tankar inför den här dagen igår kväll när jag la mitt söta huvud på kudden igår, men när jag väcktes av väckarklockan 06.40 så var mitt humör på botten och jag ville faktiskt inget alls.
Sur på stackars Joel var jag, för att han tvingat mig att tvätta på min lediga dag ( ok, ok, han skulle ju med hjälpa till..men ändå) så det fick han allt höra. Vi slängde i de två första tvättarna, vilket jag inte ens har ett minne av, herregud, jag har ett svagt minne av att jag gick ner i tvättstugan, men sen är det liksom svart.

Tvätten blev hur som helst tvättad, av min snälla sambo, då jag somnade om igen, och vaknade 08.30 av att pappa ringde och undrade om jag hade ringt honom. Det är typiskt min kära far som inte lärt sig mobilen, såg att det var ett missat samtal, som jag dessvärre ringde förra veckan. Haha. Mobilhanteringskurs för mamma och pappa vore kanske att föredra?

Hur som helst. Vid 09.30 var jag lagom pigg för att stiga upp. Åt frukost gjorde jag med. Sen tog jag hand om monsterdisken ( ! ), jag lovar, det var så många glas att de inte ens fick plats i diskstället, förstår inte hur det har gått till. Hubban har säkert haft kattfest där de lapat mjölk ur våra glas. Synd bara att den teorin spricker direkt då Hubban inte dricker mjölk, och vi inte har någon mjölk hemma, någonsin. Aja, det var en fin tanke.

Jag och Joel kollade på film innan han skulle till jobbet, Thursday, helt ok film. Sen gick Joel som sagt till jobbet och jag åkte till Maxi för att handla. Toalettpapper, potatis, sill, gardiner och nålar var några av sakerna som hamnade i korgen. Tyvärr behövdes inte nålarna ( var tänkta att provisoriskt användas för att lägga upp gardinerna då jag varken äger symaskiner eller kunskap för att använda en symaskin) så nu får jag väl göra något annat med mina 150 synålar. Vodoo? Spetsa fjärilar och hänga upp på en tavla? Ja alternativ finns ju iaf.

Jag lovade Joel att städa lägenheten som kompensation för att jag lackade ur över tvätten, och hittils har jag bara dammsugit nästan hela lägenheten. Får nog ta tag i det där innan han kommer hem.

Nu återstår det bara två dagar på jobbet, den operation. Hjälp.

/ MLY

Ibland blir man helt enkelt... galen...

Efter en 58 grams Twixs och en snus alá Göteborgs Rapé kände jag mig redo att blogga. Eller, jag fick mest huvudvärk om jag ska vara ärlig. Den har iofs följt mig som en skamsen hund hela dagen, men nu på sluttampen av arbetsdagen revs den upp och sprängde säkerligen några hjärnceller i sin vansinnesfärd i huvudet.

Jag har klarat av att arbeta idag. Wow. Vilken prestation MLY, verkligen! Men jo, det ska jag tala om, med en näsa som för tillfället är igentäppt ändå in i bihålorna ( vilket säkerligen är orsaken till min huvudvärk) och en rethosta som skulle blåsa Hubban av stolen om hon var i hostlinjen, så har det inte varit allt för lätt att handskas med gamla människor idag. Men det gick. Fick inga otäcka hostattacker, men det kliar ungefär hela tiden i halsen, precis som om någon drar en tråd upp och ner i halsen, ja ni fattar grejjen!

Jag ser ut som en docka, det är standarsrepliken på torsdagsbesöket. Nätt är jag med. Jag tyckte mest jag såg ut som en flottig pygmé idag då jag varken orkat tvätta håret, och dessutom råkade ta mig byxor med en stor reva över röven! Heja! Detta upptäcktes klockan 14.04 då jag satt på toa och såg att man kunde se golvet genom röven på mina jeans... Mycket deprimerande. Nu måste jag lappa och laga, de är på tok för bekväma för att slängas bort, mina älskade jeans...

Imorgon är det alltså fredag, på tal om ingenting. Och då är jag ledig. Ska tvätta håret då. Det är nog allt som står på dagsordningen skulle jag tro.

Jag vill med ha en sån där trevlig blogg som Erica har, med en massa härliga bilder på dittan och dattan. Så det så!

/ MLY

Hemma idag med, känner att jag verkligen behöver den här tiden för att hinna bli frisk till operationen. Det skulle ju vara en mardröm att vakna upp med hosta som spräcker stygnen. Fy.
Att sedan näsan rinner som fan fortfarande gör ju inte saken bättre.

Nu ska jag om ett tag ner för det där cellprovet. Usch. Det är ju inget man jublar över direkt, men det ska bli skönt att ha det överstökat för denna gången.

Återkommer under dagen.

/ MLY

Det var med mycket ångest i kroppen som jag vaknade klockan 04 imorse. Klarvaken var jag. snurrade runt, kunde inte sova. Jag hatar att vara sjuk. HATAR! Den här förkylningen är inte att leka med. jag hostar så mitt bråck gör ont, hela mina nedre magmuskler har trasats samman av mina hostanfall och min näsa ser ut att ha ett löst hängande lager skinn. Mumma.

Klockan ringde 06:15, det var tänkt att jag skulle gå upp då, försöka ta mig till jobbet, vilket jag visste var omöjligt, så jag tänkte ringa chefen och säga att jag inte klarar jobba idag med hostattacker och snor. Men jag råkade somna om. Vaknade 06:45 och fick panik. Ringde chefen, fick klartecken på att jag kunde vara hemma idag, skönt, både för mig och mina vårdtagare. Det är ju så många som blir nojiga så fort man snörvlar, undrar hur de hade reagerat mitt i en hostattack som slutar med att man står böjd över handfatet och klöks upp sitt maginnehåll? Inte så bra, skulle jag tro.

Återvände till sängen med en påse Fisherman och nässpray och en bunt näsdukar. Kunde såklart inte somna. Ångest över att jag sjukskrivit mig. Att jag alltid får sån ångest så fort jag måste sjukskriva mig. Det kvittar om jag så är dödssjuk, jag skulle ändå få ångest. Jag får se hur morgondagen blir. KÄnner att min kropp inte mår som den borde göra, och jag är livrädd att jag inte hinner bli frisk till operationen. Vilket jag måste, för då kan jag absolut inte dras med hostattacker, det skulle ju innebära döden för mitt ihopsydda sår.

Ska iaf masa mig till gyn imorgon för det där cellprovet, hua.

Joel frågade vad jag skulle göra idag nu när jag skulle vara hemma.
Lätt
"Jag ska hosta upp slem och snyta mig"

/ MLY, långt ifrån så pigg som hon vill vara.

Fy fan. Här hade man sett fram emot sin långa, sköna ledighet, och vad händer? Jo man blir megaförkyld med en förbannad hosta, värk i ena örat och huvudvärk. Hurra!

Fredagen blev det panikbestämt ( iaf för min del) att åka till Växjö och hälsa på Lina, samt dricka vin och utgång. Var mycket, mycket trevligt. Lördagen blev det bakfylleshopping, det funkade ju faktiskt, kom hem med ett par nya jeans, 2 linnen, en sjal och en svart kofta. Även en ny mascara och ett nagellack råkade halka med. Måste lära mig hålla i slantarna lite bättre.

Var hemma vid 18-snåret på lördagen, så det var ju bara att byta om och bättra på sminket, för sen kom Alex, Lange och Johan. Vi begav oss till Filip vid 23-snåret och lekte charader. Jätteroligt, synd att vissa är så dåliga förlorare bara ^^ Sen åkte vi hem till oss och slöade, och jag fick äntligen krypa i säng vid 02.

Vaknade på söndagen och var så förkyld att inte ens niagarafallet kunde slå den flod som min näsa åstadkom. Fick  ändå masa mig hem till mamma och pappa för att tvätta lakan, samt tvätta bort fågelskit på bilen.
Sen hem och vänta på Joel, som hade med sig Johan och Anton, vi kikade på film och sen somnade jag sött, men snorigt. Hurra!

Idag har varit förjävligt. Ont i huvudet, örat och det rinner på som fan. Vet inte om jag klarar jobba imorgon då snoken rinner konstant, plus att jag nyser för minsta lilla och får sådana där härliga hostattacker som aldrig slutar. Skulle ringa och beställa tid för cellprov ( och surprise, surprise, jag kom fram!) och fick såklart en sjuhelsikes hostattack, så samtalet lät mest såhär:

"Hej, mitt namn är Emily. HOOOOOOOOST!"
"Jag vill boka HOOOOOOOOOOST, HARKEL, HOOOOOOOST tid för Hooooost cellprov"
ungefär där tappade jag luften och fick viska fram alla ord och ursäkta mig hela tiden för att jag hostade. Men jag fick iaf en tid på onsdag, skönt att få det överstökat. Sen är det ju dags för operationen den 18:e, måste bli frisk till dess. Så mycket att tänka på, så mycket att hinna med, hur ska jag orka allt?

Jag har ju iaf mitt nässpray ( tack Joel) så jag kan förhoppningsvis andas inatt. Alltid något.
Weii!!

/  Snoriga MLY

Åh, suck. Här hade jag precis skrivit ett inlägg, men så loggades jag ut när jag skulle publicera. Jag börjar bli aningens trött på blogg.se dåliga beteende. Skärpning!

Har hunnit med att kolla på fotboll idag. Dif/pif förlorade dock, men älskade Joel skötte sig fint på planen = inga gula kort eller utvisningar ;)
Efter matchen hann jag hem till päronen för att äta mat och leka med katterna. Syster trädde på en kompostpåse på Findus, och den lilla sötnosen satt och gungade fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det såg så roligt ut, han gjorde liksom inget för att få bort påsen, utan han bara satt där och gungade.

Idag anlände ju mitt efterlängtade paket från Fyrinnae. 13 nya skuggor att testa. Heja!
Först ut blev Kitten in Heels och Velociraptor. Härlig färgkombo!