Snor, ångest och sönderhostade magmuskler
Det var med mycket ångest i kroppen som jag vaknade klockan 04 imorse. Klarvaken var jag. snurrade runt, kunde inte sova. Jag hatar att vara sjuk. HATAR! Den här förkylningen är inte att leka med. jag hostar så mitt bråck gör ont, hela mina nedre magmuskler har trasats samman av mina hostanfall och min näsa ser ut att ha ett löst hängande lager skinn. Mumma.
Klockan ringde 06:15, det var tänkt att jag skulle gå upp då, försöka ta mig till jobbet, vilket jag visste var omöjligt, så jag tänkte ringa chefen och säga att jag inte klarar jobba idag med hostattacker och snor. Men jag råkade somna om. Vaknade 06:45 och fick panik. Ringde chefen, fick klartecken på att jag kunde vara hemma idag, skönt, både för mig och mina vårdtagare. Det är ju så många som blir nojiga så fort man snörvlar, undrar hur de hade reagerat mitt i en hostattack som slutar med att man står böjd över handfatet och klöks upp sitt maginnehåll? Inte så bra, skulle jag tro.
Återvände till sängen med en påse Fisherman och nässpray och en bunt näsdukar. Kunde såklart inte somna. Ångest över att jag sjukskrivit mig. Att jag alltid får sån ångest så fort jag måste sjukskriva mig. Det kvittar om jag så är dödssjuk, jag skulle ändå få ångest. Jag får se hur morgondagen blir. KÄnner att min kropp inte mår som den borde göra, och jag är livrädd att jag inte hinner bli frisk till operationen. Vilket jag måste, för då kan jag absolut inte dras med hostattacker, det skulle ju innebära döden för mitt ihopsydda sår.
Ska iaf masa mig till gyn imorgon för det där cellprovet, hua.
Joel frågade vad jag skulle göra idag nu när jag skulle vara hemma.
Lätt
"Jag ska hosta upp slem och snyta mig"
/ MLY, långt ifrån så pigg som hon vill vara.
Klockan ringde 06:15, det var tänkt att jag skulle gå upp då, försöka ta mig till jobbet, vilket jag visste var omöjligt, så jag tänkte ringa chefen och säga att jag inte klarar jobba idag med hostattacker och snor. Men jag råkade somna om. Vaknade 06:45 och fick panik. Ringde chefen, fick klartecken på att jag kunde vara hemma idag, skönt, både för mig och mina vårdtagare. Det är ju så många som blir nojiga så fort man snörvlar, undrar hur de hade reagerat mitt i en hostattack som slutar med att man står böjd över handfatet och klöks upp sitt maginnehåll? Inte så bra, skulle jag tro.
Återvände till sängen med en påse Fisherman och nässpray och en bunt näsdukar. Kunde såklart inte somna. Ångest över att jag sjukskrivit mig. Att jag alltid får sån ångest så fort jag måste sjukskriva mig. Det kvittar om jag så är dödssjuk, jag skulle ändå få ångest. Jag får se hur morgondagen blir. KÄnner att min kropp inte mår som den borde göra, och jag är livrädd att jag inte hinner bli frisk till operationen. Vilket jag måste, för då kan jag absolut inte dras med hostattacker, det skulle ju innebära döden för mitt ihopsydda sår.
Ska iaf masa mig till gyn imorgon för det där cellprovet, hua.
Joel frågade vad jag skulle göra idag nu när jag skulle vara hemma.
Lätt
"Jag ska hosta upp slem och snyta mig"
/ MLY, långt ifrån så pigg som hon vill vara.
Kommentarer
Trackback