En skock bäbisar...
Jag har haft ett mindre panik/raseriutbrott på jobbet idag.
Kommer dit pigg som en mört, tänker att den här dagen ska bli bra. Det gick ju åt helvete direkt när jag kom innanför dörren typ.
Frågar om de har löst midsommarhelgen. Japp, svarar alla i kör, vad bra att du tog söndagen mellan 8-14.30 MLY, jättebra.
WHAT????
Jag skulle absolut inte jobba då, jag sa att jag möjligtvis kunde jobba 16-21, men bara KANSKE, men då har min kära chef helt kört över vad jag sagt och skrivit in mig på söndagmorgon, då jag inte ens är hemma.
Ringer till chefen, som inte svarar. Pratar in ett mycket argt meddelande om att jag inte ens är hemma den tiden som han satt upp och att han gärna får höra med mig först innan han bestämmer saker över mitt huvud. Avslutar med "ring mig så fort du kan!" Men ingen ringer. Vid 10 ringer jag igen och då svarar han. "hej MLY, jag såg ditt meddelande" Jaha? och varför ringde du inte upp ville jag skrika åt han. Men det gjorde jag inte, istället sa jag mitt korta ärenda, "Jag kan absolut inte jobba då, jag är i båstad och kommer inte hem förrän söndag kväll, jag sa till dig att jag möjligtvis skulle kunna jobba söndagkväll, men nu kan jag inte det heller, så jag har strykit mig ut boken" "Ok" är det enda ajg får till svar. Sen "Men då fixar vi väl det på något annat vis...Hej då" Jag hatar att alltid få en massa dåligt samvete öst över mig.
När jag äntligen har fått ledigt till midsommar ( enbart fredagen dock) så blir alla i gruppen så inihelskottas sura på mig för att jag ska vara ledig. vissa hotar med att ta barnledigt osv, för här ska det inte vara tal om att jag ska få vara ledig. Jag som har jobbat och slitit i 4 år, ska jag inte ens få unna mig en enda ledig dag? Det är min första dag på 4 år som jag har tagit ledig för fan, det är inte hela världen. Ibland känns det som om jag arbetar ihop med en skock bäbisar....
Förresten så mördade jag en liten oskyldig fågel idag ( igen...) jag grät nästan en hel skur för den lilla kraken.
Kommer dit pigg som en mört, tänker att den här dagen ska bli bra. Det gick ju åt helvete direkt när jag kom innanför dörren typ.
Frågar om de har löst midsommarhelgen. Japp, svarar alla i kör, vad bra att du tog söndagen mellan 8-14.30 MLY, jättebra.
WHAT????
Jag skulle absolut inte jobba då, jag sa att jag möjligtvis kunde jobba 16-21, men bara KANSKE, men då har min kära chef helt kört över vad jag sagt och skrivit in mig på söndagmorgon, då jag inte ens är hemma.
Ringer till chefen, som inte svarar. Pratar in ett mycket argt meddelande om att jag inte ens är hemma den tiden som han satt upp och att han gärna får höra med mig först innan han bestämmer saker över mitt huvud. Avslutar med "ring mig så fort du kan!" Men ingen ringer. Vid 10 ringer jag igen och då svarar han. "hej MLY, jag såg ditt meddelande" Jaha? och varför ringde du inte upp ville jag skrika åt han. Men det gjorde jag inte, istället sa jag mitt korta ärenda, "Jag kan absolut inte jobba då, jag är i båstad och kommer inte hem förrän söndag kväll, jag sa till dig att jag möjligtvis skulle kunna jobba söndagkväll, men nu kan jag inte det heller, så jag har strykit mig ut boken" "Ok" är det enda ajg får till svar. Sen "Men då fixar vi väl det på något annat vis...Hej då" Jag hatar att alltid få en massa dåligt samvete öst över mig.
När jag äntligen har fått ledigt till midsommar ( enbart fredagen dock) så blir alla i gruppen så inihelskottas sura på mig för att jag ska vara ledig. vissa hotar med att ta barnledigt osv, för här ska det inte vara tal om att jag ska få vara ledig. Jag som har jobbat och slitit i 4 år, ska jag inte ens få unna mig en enda ledig dag? Det är min första dag på 4 år som jag har tagit ledig för fan, det är inte hela världen. Ibland känns det som om jag arbetar ihop med en skock bäbisar....
Förresten så mördade jag en liten oskyldig fågel idag ( igen...) jag grät nästan en hel skur för den lilla kraken.
Kommentarer
Trackback