vårt trapphus är fullt av ångestladdade skrik.
"Dra åt helvete, din jävla hora. Vafan, lämna mig ifred. JÄVLA HORA"
Det var vad jag möttes av så fort jag öppnade dörren till trapphuset. Jag kände det på mig, anade att det var en dålig dag för psyktanten, luften förändrades från kvav till hatisk, och jag ville knappt öppna dörren och stiga in.
Men jag måste ju gå in, jag bor ju här.
Jag stog länge och lyssnade, tänkte "vid nästa skrik ringer jag på". Hon skrek igen. Högt, ångestladdat och förbannat. Jag stegade ut i trapphuset, gick 1,5 ( ja, allt som skiljer vår dörr från hennes) och ringde på.
"Vafaaaaaaan, vem är den jäveln som ringer på dörren", det skramlar i lådor, det smäller i skåp, fåglarna kvittrar och ingenting händer. Jag ringer på igen. "IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHH" ett långt skrik av ångest och ännu mer smällar i skåpen. Jag ger upp. går in i lägenheten igen, baklänges, så hon inte hoppar ut genom dörren och hugger ner mig med kniv eller något liknande. Stänger dörren efter mig och låser. Pustar ut, för nu är hon tyst.
Försöker ringa Joel på jobbet, en utländsk tjej svarar, förstår inte vad jag säger, men förstår tillslut att jag frågar efter Joel, "nej joel är inte här." det blir tyst och jag hör att hon pratar med en av joels arbetskamrater "Det är en tjej som söker joel, vad ska jag göra?" "Fråga vem det är och be Joel ringa upp", hon tar telefonen till munnen igen "Han är inte här, kan jag ta ditt namn och nummer och så ringer han upp sen", "Visst, hälsa honom att Emily har ringt", "Engdahl, ok, och telefonnr?" "Nej, hälsa honom att hans SAMBO Emily har ringt, han VET vem jag är" "Ok...."
Typiskt. jag hade behövt få ut lite av den här kvävande ångesten som skapas i vår trappuppgång. blä. sådana här dagar vill jag inte bo här, då vill jag bort, långt bort.
Har precis varit och handlat. ska äta nypotatis, matjessill och gräddfil med gräslök ikväll. mums :) köpte även ostbågar och en geisha, får ju passa på att njuta ibland^^
Det var vad jag möttes av så fort jag öppnade dörren till trapphuset. Jag kände det på mig, anade att det var en dålig dag för psyktanten, luften förändrades från kvav till hatisk, och jag ville knappt öppna dörren och stiga in.
Men jag måste ju gå in, jag bor ju här.
Jag stog länge och lyssnade, tänkte "vid nästa skrik ringer jag på". Hon skrek igen. Högt, ångestladdat och förbannat. Jag stegade ut i trapphuset, gick 1,5 ( ja, allt som skiljer vår dörr från hennes) och ringde på.
"Vafaaaaaaan, vem är den jäveln som ringer på dörren", det skramlar i lådor, det smäller i skåp, fåglarna kvittrar och ingenting händer. Jag ringer på igen. "IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHH" ett långt skrik av ångest och ännu mer smällar i skåpen. Jag ger upp. går in i lägenheten igen, baklänges, så hon inte hoppar ut genom dörren och hugger ner mig med kniv eller något liknande. Stänger dörren efter mig och låser. Pustar ut, för nu är hon tyst.
Försöker ringa Joel på jobbet, en utländsk tjej svarar, förstår inte vad jag säger, men förstår tillslut att jag frågar efter Joel, "nej joel är inte här." det blir tyst och jag hör att hon pratar med en av joels arbetskamrater "Det är en tjej som söker joel, vad ska jag göra?" "Fråga vem det är och be Joel ringa upp", hon tar telefonen till munnen igen "Han är inte här, kan jag ta ditt namn och nummer och så ringer han upp sen", "Visst, hälsa honom att Emily har ringt", "Engdahl, ok, och telefonnr?" "Nej, hälsa honom att hans SAMBO Emily har ringt, han VET vem jag är" "Ok...."
Typiskt. jag hade behövt få ut lite av den här kvävande ångesten som skapas i vår trappuppgång. blä. sådana här dagar vill jag inte bo här, då vill jag bort, långt bort.
Har precis varit och handlat. ska äta nypotatis, matjessill och gräddfil med gräslök ikväll. mums :) köpte även ostbågar och en geisha, får ju passa på att njuta ibland^^
pure porn^^
Kommentarer
Trackback