Yrsel
Imorgon med. Sen är jag ledig.
I två hela dagar. så skönt. det ser jag verkligen fram emot.
Slapp dag idag, men ändå så jädrans trött. somnade en stund nu efter jobbet. men om jag sover för länge nu, blir jag alldeles för konstig, kallsvettig och snurrig, och det vill jag inte riskera.
Köpte en ny bok igår, "Typ trettio" än så länge är den bra, men fan, man känner igen sig så väl. ah.
När jag stod där på Maxi bland böckerna kom kallsvetten. och yrseln. Jag har inte känt av det på någon månad nu, så det var riktigt otäckt, skyndade mig igenom affären, plockade på mig det jag skulle ha och betalade. Tack och lov var det ingen lång kö heller. sen körde jag hem och slängde mig i soffan. Fy fan vad det är obehagligt när det kommer så plötsligt, man vet inte vad man ska göra. Har fortfarande lite svaga känningar av det, det liksom ligger och väntar på att bryta ut.
Jag minns är yrseln slog på ordentligt för första gången, då var jag på jobbet, i full färd med att hjälpa en gammal tant upp från sängen. Allt bara svartnade och jag kunde inte stå upp. Kallsvettten lackades i pannan och över hela mig och allt snurrade. Jag fick lägga mig på tantens soffa och sen skjutsade hemtjänsten hem mig. Då trodde jag min yrsel berodde på att jag hade haft ont i nacken. Och det gick faktiskt ett bra tag innan den kom tillbaka. flera år för att vara så noga.
När vi satt i skolan en dag, vi skulle testa andas genom sugrör, och när Tanja börjar dela ut sugrör så kommer obehagskänslan fram. Jag börjar kallsvettas och kan inte fokusera med blicken. Jag lägger mig ner över bänken, tänker att det säkert hjälper, men det gjorde det inte. Då får jag panik, stapplar ut ur klassrummet och stapplar längs korridoren fram till en av toaletterna. slänger mig in, lyckas låsa och trillar ihop i en hög på golvet, inte ens lampan aktiverades, så ajg låg där i mörkret och bara skakade. Jag vet inte hur länge jag låg där på toagolvet, men kan inte ha varit alltför länge, men tillslut lyckades jag stödja mig på handfatet ( och då tändes lampan), jag var likblek och ögonen helt blanka. tvättade mig i iskallt vatten och andades djupt. gick sakta tillbaka till klassrummet, men kände att det tod stopp. Fick ringa till mamma som kom och hämtade mig. Hon skjutsade mig till joel och så fort hon släppt av mig gick jag och la mig och sov i 4 timmar.
SIsta gången jag hade riktig ordentlig yrsel var jag på praktik. Jag och Linda satt i varsin fotölj och kollade på tv med några av de boende. helt plötsligt kände jag den där obehagskänslan komma smygande, och jag sa till linda att jag började känna mig dålig. Vi smög iväg till ett provrum där hon tog blodtrycket på mig, men det var normalt, möjligtvis något under det jag brukar ligga. Jag bad henne följa med mig ut för att få friskluft och vi satte oss på trappan. Det blev ännu värre, kunde knappt hålla upp huvudet och allt bara snurrade. Linda var snäll och hämtade sockerbitar som jag fick stoppa i mig, och ett glas vatten, men det hjälpte inte det heller ( vi misstänkte först att det kanske var sockret som var lågt), vi tog även blodsockret, men det var normalt, kanske lite lågt, men vi hade ju ätit tårta bara en halvtimme innan, så allt var konstigt. Vi fick åka hem tidigare den dagen. Linda fick köra, för jag kunde inte ens fokusera på något.
Efter det fick jag tid hos doktorn, de misstänkte en sjukdom på innerörat, men inte ett enda av testerna visade något alls. Så min yrsel är och förblir ett mysterium. Jag hoppas innerligt att jag slipper fler utbrott, för det är hemskt. riktigt jävla hemskt, man känner sig så hjälplös när det kommer. Jag har alltid vatten med mig i väskan och alltid en frukt eller något annat att tugga på, i hopp om att det ska hjälpa. Doktorn tyckte att det bästa vore ju om jag kom upp till växjö så fort jag får min yrsel, men det sa jag att det går ju inte, jag kan ju inte köra när jag blir så yr, så lär väl aldrig få någon ordentlig utredning på det hela.
Och nu skiner solen? wtf, det regnar hela dagen, men så fort det blir kväll, då skiner solen. hm