det rullar vidare...

Det var med en liten känsla av vemod som jag satte mig bakom ratten för en förmodad sista åktur med Bettany the Car. Att våran resa faktiskt slutar här. Efter tre år som ett troget sällskap. Ja det var ju så, Bettany + MLY= sant. Typ.
Som jag har vårdat henne, tvättat henne när hon var smutsig, fyllt på olja när hennes oljohilistaktiga beteende slog till. Det enda som inte var roligt under vår tid var när vi krockade med det där fördömda vedklabben som den där gubben tappade ur sin last.

Med en sprucken lykta, bucklad huv och en minst sagt vettskrämd och skitförbannad MLY vid ratten blev det en vansinnesfärd genom de småländska skogarna. Jag fick ju till slut fatt i han, den där idioten som gjorde det här mot Bettany, och när han anklagade mig för det som hänt så ville jag helst av allt köra över honom och mata honom till några hungriga hundar eller liknande. Mitt fel? Att det var mitt fel att han tappade ut sin last som studsade oroväckande över vägen för att i en våldsam fart träffa min bil och göra den trasig. Ja, det måste ju ha varit mitt fel. Idiot. Jag skulle ha polisanmält honom, det ångrar jag att jag inte gjorde. För man får faktiskt inte köra med osäkrad last. En rättegång och saftigt skadestånd till mig hade ju suttit fint.

Jag är faktiskt fortfarande rädd när jag kör, efter den händelsen. Så fort ett litet löv blåser upp på rutan får jag panik, för då kommer minnet tillbaka, från när vedklabben for fram och tillsist träffade vindrutan. Hade den träffat vindrutan hade den med gått sönder, och då hade det kunnat gå riktigt illa, både för mig och Linda som satt i bilen. Usch, jag vill faktiskt inte tänka så långt.
Sammanfattning: Gubbjäveln har förstört mig. Jag är ju för fan rädd för små asplöv nuförtiden...

Hur som haver, det var ju inte det här jag skulle skriva om. Jag skulle ju mest skriva att det känns konstigt att sälja bilen, om hon nu blir såld, om han som kommer och kollar på bilen vill ha den, för det priset som jag har tänkt mig. Jag hoppas det, för jag behöver varenda liten slant då jag köper min nya snygga bil på tisdag.

Oj, nu ringde en gammal vän på bilen med. Nu har jag ju hela tre som är intresserade av den.
Det hade jag då aldrig trott.


Kommentarer

Tassavtryck:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress:

URL:

Vad har du på hjärtat?

Trackback