Små steg

Äntligen börjar det kännas som att man faktiskt är levande. Men ack så små stegen är, allt är fökrympt, för smått för min smak. Men vad gör man?

Igår fick jag dock en äckligt bedövad känsla i huden över höften, sedan började det bränna i huden. Det kändes precis som när man gör Tusen nålar, bara att jag gjorde inget alls. Så nu misstänker jag att jag fått bältros med, då jag dessutom fått något konstigt utslag på höften.

Igår åkte vi hem till F & E och kollade på National Treasure II, helt ok film faktiskt. Det var så roligt att få komma iväg lite, jag kunde nästan slappna av och glömma bort att jag var invalido.

Idag har jag redan hunnit göra hela morgonrutinerna, jag har pratat med min älskade Joel, klappat kissekattHubban och grattat F på namnsdagen. Gud vad jag är ambitiös.

Nu lyssnar jag på
Kent, underbara, underbara Kent.

Och det här, det kommer för alltiv vara min favorit!

Kommentarer

Tassavtryck:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress:

URL:

Vad har du på hjärtat?

Trackback