att presentera ett svin
Myskväll med fina donnor
Har suttit klistrad framför tv´n med finaste tjejerna Kary o Becca och kikat på VS fashion show, alltid lika kul, men vi kunde ju alla tre konstatera att tjejerna i år var magrare än någonsin. Vi saknade lite hull, lite lår, lite rumpa. Men det var fint, och mysigt.
Sen drog vi igång en omgång Geni. Och tro det eller ej, men jag vann! Woohoo! Trodde ju faktiskt att B skulle ta hem segern, men nej, det gjorde jag ^^
Nu har tjejerna precis åkt hem, jag är trött, men vill vara upp lite till, försöka se om jag orkar vänta ut Joel som är hos Filip och dricker öl, men det känns tveksamt. Sovit dåligt de senaste dagarna, varit trött och hängig och med en liten förkylning på lur.
Imorgon ( över till något helt annat) är det tydligen nyårsafton. Kändes konstigt att gå hem från jobbet idag och säga " vi ses nästa år!". För det låter ju som om det är länge till dess, men icke! Redan på fredag klockan 13.45 är jag tillbaka på jobbet och sliter röven av mig. Och på lördag. OCH på söndag. Långvecka. Men det blir lite fina pengar iaf.
Nyår firar vi hos Sasse. Ska bli trevligt. Alla killarna som kommer dit känner jag ju sen innan. Mickan och Alma har jag träffat innan, men Toddes tjej har jag aldrig träffat, så det ska bli intressant. Hoppas på god mat, trevliga samtalsämnen och en bekväm soffa att sitta i ^^
Men ja, det blir nog bra det där!
Sen drog vi igång en omgång Geni. Och tro det eller ej, men jag vann! Woohoo! Trodde ju faktiskt att B skulle ta hem segern, men nej, det gjorde jag ^^
Nu har tjejerna precis åkt hem, jag är trött, men vill vara upp lite till, försöka se om jag orkar vänta ut Joel som är hos Filip och dricker öl, men det känns tveksamt. Sovit dåligt de senaste dagarna, varit trött och hängig och med en liten förkylning på lur.
Imorgon ( över till något helt annat) är det tydligen nyårsafton. Kändes konstigt att gå hem från jobbet idag och säga " vi ses nästa år!". För det låter ju som om det är länge till dess, men icke! Redan på fredag klockan 13.45 är jag tillbaka på jobbet och sliter röven av mig. Och på lördag. OCH på söndag. Långvecka. Men det blir lite fina pengar iaf.
Nyår firar vi hos Sasse. Ska bli trevligt. Alla killarna som kommer dit känner jag ju sen innan. Mickan och Alma har jag träffat innan, men Toddes tjej har jag aldrig träffat, så det ska bli intressant. Hoppas på god mat, trevliga samtalsämnen och en bekväm soffa att sitta i ^^
Men ja, det blir nog bra det där!
Det finns inga ord.
Projekt: Anmäla sjukvården. Svårare än vad man tror
Om jag inte minns helt fel så drog jag igång hela min anmälningsprocess i september någongång. Då trodde jag inte att det skulle bli en så pass lång process som det faktiskt har varit.
Jag fick bekräftelsebrev från HSAN och från patientnämnden om att de mottagit brev och hade/skulle utse handläggare i mitt ärende.
I veckan så mottog jag ett brev från patientnämnden då de hade fått svar från överläkare på anestesikliniken där jag vårdades ( på uppvaket). Jag kan väl inte direkt säga att deras brev var positivt.
I brevet börjar de med att beklaga att det är synd att jag inte är nöjd med den vård som givits till mig. Sen följer 1 ½ A4 sida om hur de har följt sina rutiner, och att jag som patient faktiskt kunde ha påpekat att allt inte stod rätt till.
Say WHAT? Låt oss ta det från början, snälla?! Jag, som patient, var nyopererad, och hade så ont att jag inte ens kunde vifta på tårna. Hur kan de för en sekund tro att jag orkar skrika ut över en hel sal att jag har ont och mår dåligt? Sköterskorna fanns inte på plats, de fanns på sitt lilla kontor den mesta delen av tiden. Jag fick ju inte ens en larmklocka så jag kunde larma på sköterskorna ( och kunde inte, i mitt smärtpåverkade sinne, ens tänka på en sådan sak, jag menar det är faktiskt personalens ansvar att fästa en sådan vid varje säng)
Efter andra operationen mådde jag bättre om jag tänker på smärtan, men absolut inte psykisk, eller fysiskt, för den delen. Jag var så stel i kroppen att jag inte ens klarade att lyfta dricksglaset. Dessutom var jag så utmattad att jag grät för minsta lilla. Hur kan de ens mena på att jag som patient skulle kunna hävda mig?
I brevet skriver de att jag som patient hade möjligheten att stanna kvar över natten. Det är faktiskt rätt spännande, då sköterskan som ansvarde för mig inte verkade så angelägen om att ha kvar mig, utan raskt skjutsade in mig på toaletten och bedömde mig som " tillräckligt frisk för att skrivas ut!". Här bör tilläggas att jag INTE kunde resa mig upp från liggande till sittande. INTE kunde ställa mig upp från sittande till stående, och INTE kunde gå. Men ändå så ansågs jag att vara fullt redo för hemfärd. Enda anledningen till att det står ett JA-kryss i rutan på frågan " vill åka hem" är att jag inte orkade med deras skitsnack och den hemska omvårdnaden jag fick där. INGET ANNAT! Jag var ABSOLUT inte i skick att skrivas ut, och det borde de som jobbade den kvällen faktiskt ha förstått.
Jag har nu hunnit med att skicka ytterligare ett brev till HSAN, där jag har gett svar på tal i allt skitsnack som skrevs i yttrandet från överläkaren, och det är inte nådigt det som skrevs där i.
Jag är, rent ut sagt, SKITTRÖTT på allt det här nu. Jag menar. Man drar igång en sådan här sak just för att man vill få rätt och att få andra att inte hamna i samma situation som man själv har varit i, men gång på gång blir man påmind om det och måste på nytt nysta i all dess otrevligheter. Det gör ont i mig att tänka på operationerna och det som följde, även om det gått så lång tid. Men samtidigt så måste jag strida för det som är rätt för mig, det som kan göra att något blir rätt för en annan människa. Och det sista jag vill är att någon annan är med om samma hemska upplevelse som jag har varit med om. Så därför sparar jag lite krut, sparar och kämpar, just för att få rätt, och för att förhindra att någon annan ska slippa gå igenom samma skit.
Jag fick bekräftelsebrev från HSAN och från patientnämnden om att de mottagit brev och hade/skulle utse handläggare i mitt ärende.
I veckan så mottog jag ett brev från patientnämnden då de hade fått svar från överläkare på anestesikliniken där jag vårdades ( på uppvaket). Jag kan väl inte direkt säga att deras brev var positivt.
I brevet börjar de med att beklaga att det är synd att jag inte är nöjd med den vård som givits till mig. Sen följer 1 ½ A4 sida om hur de har följt sina rutiner, och att jag som patient faktiskt kunde ha påpekat att allt inte stod rätt till.
Say WHAT? Låt oss ta det från början, snälla?! Jag, som patient, var nyopererad, och hade så ont att jag inte ens kunde vifta på tårna. Hur kan de för en sekund tro att jag orkar skrika ut över en hel sal att jag har ont och mår dåligt? Sköterskorna fanns inte på plats, de fanns på sitt lilla kontor den mesta delen av tiden. Jag fick ju inte ens en larmklocka så jag kunde larma på sköterskorna ( och kunde inte, i mitt smärtpåverkade sinne, ens tänka på en sådan sak, jag menar det är faktiskt personalens ansvar att fästa en sådan vid varje säng)
Efter andra operationen mådde jag bättre om jag tänker på smärtan, men absolut inte psykisk, eller fysiskt, för den delen. Jag var så stel i kroppen att jag inte ens klarade att lyfta dricksglaset. Dessutom var jag så utmattad att jag grät för minsta lilla. Hur kan de ens mena på att jag som patient skulle kunna hävda mig?
I brevet skriver de att jag som patient hade möjligheten att stanna kvar över natten. Det är faktiskt rätt spännande, då sköterskan som ansvarde för mig inte verkade så angelägen om att ha kvar mig, utan raskt skjutsade in mig på toaletten och bedömde mig som " tillräckligt frisk för att skrivas ut!". Här bör tilläggas att jag INTE kunde resa mig upp från liggande till sittande. INTE kunde ställa mig upp från sittande till stående, och INTE kunde gå. Men ändå så ansågs jag att vara fullt redo för hemfärd. Enda anledningen till att det står ett JA-kryss i rutan på frågan " vill åka hem" är att jag inte orkade med deras skitsnack och den hemska omvårdnaden jag fick där. INGET ANNAT! Jag var ABSOLUT inte i skick att skrivas ut, och det borde de som jobbade den kvällen faktiskt ha förstått.
Jag har nu hunnit med att skicka ytterligare ett brev till HSAN, där jag har gett svar på tal i allt skitsnack som skrevs i yttrandet från överläkaren, och det är inte nådigt det som skrevs där i.
Jag är, rent ut sagt, SKITTRÖTT på allt det här nu. Jag menar. Man drar igång en sådan här sak just för att man vill få rätt och att få andra att inte hamna i samma situation som man själv har varit i, men gång på gång blir man påmind om det och måste på nytt nysta i all dess otrevligheter. Det gör ont i mig att tänka på operationerna och det som följde, även om det gått så lång tid. Men samtidigt så måste jag strida för det som är rätt för mig, det som kan göra att något blir rätt för en annan människa. Och det sista jag vill är att någon annan är med om samma hemska upplevelse som jag har varit med om. Så därför sparar jag lite krut, sparar och kämpar, just för att få rätt, och för att förhindra att någon annan ska slippa gå igenom samma skit.
Ketchupkvinnan.
Saknar min alldeles egna ketchupkvinna, E.
Saknar på tok för mycket!
Min fina, underbara E, ni vet, hon som är som mig, fast snyggare, smartare, lite längre och nej just det, hon som nu har kortare hår än mig ^^ ( MOHAHAHAHAHA, jag vann!)
Nej, men seriöst. Sist jag träffade min fina vän var i augusti, när vi gjorde Liseberg osäkert. Och det var på tok för längesedan. Men sen kom det två lägenhetsbyten emellan ( jag och Joel flyttade, E och M flyttade) och sen har det helt enkelt inte funnits någon tid att träffas på.
Men, på något underligt sätt så finns vi ändå alltid där. I tanken, i luren, på msn, lite var stans. Och jag är evigt tacksam för det.
Erica, darling. Utan dig hade den här världen varit alldeles för grå, för tyst och tråkig. Du är en sprudlande färgklick, en ljummen vind en sommarkväll, ett jäkla happypill för bövelen!
Jag älskar dig, och det menar jag från botten av mitt hjärta.
SONISPHERE!
Heaven, I´m in heaven. TYP!
Varför?
Jo, fröken MLY har idag skaffat biljetter. Biljetter till Sonisphere i augusti nästa år. Fy fan så jävla nice säger jag bara! Iron Maiden, Mötley Crüe, Slayer och en drös andra band. Kommer bli så sjukt kul.
Och med mina favoritkillar med. Bättre kan det ju inte bli!
NICE NICE NICE!
Varför?
Jo, fröken MLY har idag skaffat biljetter. Biljetter till Sonisphere i augusti nästa år. Fy fan så jävla nice säger jag bara! Iron Maiden, Mötley Crüe, Slayer och en drös andra band. Kommer bli så sjukt kul.
Och med mina favoritkillar med. Bättre kan det ju inte bli!
NICE NICE NICE!
Julklappsångest och oplanerade julklappar.
Jag börjar få lite julklappsångest. Än så länge har jag inhandlat två julklappar. Det här är illa! Sen vill jag ju inte direkt vara tråkig heller och gå slaviskt efter en önskelista, jag vill ju köpa något som personen ifråga kanske inte tänkt på själv, men som verkligen uppskattas. Det är svårt det där.
För ett ex antal jular sedan fick jag en sådan där "speciellt uttänkt till Emily" - present.
Alla julklappar var öppnade, vi satt nöjda och glada i soffan när mamma utbrister " Jaha du Paul, då var det ju den där julklappen till Emily med, du vet" och så blinkar hon lite finurlig med ena ögat.
Självklart lyser man ju upp lite extra då, sträcker på sig och känner sig minsann rätt mallig som ska få något alldeles extra. " Ja, så vi gå och bära in den då?" frågar pappa och då inser jag att det ÄR ett stort paket. Åh, tänker jag i mitt lilla huvud, nu ska jag äntligen få en ny tv istället för den där gamla som skapades någon gång när det var modernt att ha träfoder runt tvn.
Mina föräldrar går ut ut vardagsrummet, bökar med något i deras sovrum och kommer sedan inbärandes på något som helt klart inte kan vara en tv. Det ser mer ut som en gigantisk ihoprullad matta inslagen i minst 2 rullar julklappspapper.
"God Jul, Emily!" mässar mamma och pappa stolt, och jag öppnar paketet.
"Åh, tack mamma och pappa... Vilken fin bäddmadrass" säger jag och måste faktiskt svälja hårt några gånger för att inte snyfta till. Av besvikelse.
Dock så kom den där bäddmadrassen väl till nytta då min säng var extremt hård och man kände resårbottnen igenom den förra bäddmadrassen. Och året efter fick jag faktiskt en ny tv, så, slutet gott allting gott. Typ.
För ett ex antal jular sedan fick jag en sådan där "speciellt uttänkt till Emily" - present.
Alla julklappar var öppnade, vi satt nöjda och glada i soffan när mamma utbrister " Jaha du Paul, då var det ju den där julklappen till Emily med, du vet" och så blinkar hon lite finurlig med ena ögat.
Självklart lyser man ju upp lite extra då, sträcker på sig och känner sig minsann rätt mallig som ska få något alldeles extra. " Ja, så vi gå och bära in den då?" frågar pappa och då inser jag att det ÄR ett stort paket. Åh, tänker jag i mitt lilla huvud, nu ska jag äntligen få en ny tv istället för den där gamla som skapades någon gång när det var modernt att ha träfoder runt tvn.
Mina föräldrar går ut ut vardagsrummet, bökar med något i deras sovrum och kommer sedan inbärandes på något som helt klart inte kan vara en tv. Det ser mer ut som en gigantisk ihoprullad matta inslagen i minst 2 rullar julklappspapper.
"God Jul, Emily!" mässar mamma och pappa stolt, och jag öppnar paketet.
"Åh, tack mamma och pappa... Vilken fin bäddmadrass" säger jag och måste faktiskt svälja hårt några gånger för att inte snyfta till. Av besvikelse.
Dock så kom den där bäddmadrassen väl till nytta då min säng var extremt hård och man kände resårbottnen igenom den förra bäddmadrassen. Och året efter fick jag faktiskt en ny tv, så, slutet gott allting gott. Typ.
Tänk positivt!
Äntligen har även den här arbetsveckan nått sitt slut. PUH! Känns att det har varit en lång vecka, eller veckor, då jag jobbade 4 dagar i streck, ledig en dag och nu jobbat 5 helt och totalt fullspäckade dagar. Men kul har det varit.
I tisdags var jag på hälsoinspiratörsutbildning, och det var minst sagt intressant och faktiskt väldigt lärorikt. Det togs upp mycket av hur tankens kraft inte bara påverkar oss själva, utan andra i sin omgivning - och det fick mig att inse att jag måste börja mota bort mina egna negativa tankar för att faktiskt kunna utföra ett bättre arbete, samt skapa en bättre stämning runt omkring mig. Som människa äger jag ju faktiskt mina egna tankar, ingen annan kan ändra mina tankar, OCH jag bestämmer själv vad jag tänker. Kan man då bli lycklig av att tänka lyckliga tankar? Ärligt talat så är det ju inte så lätt att bara tänka "nu är jag lycklig!" och så är man det, men helt klart är det ett steg i rätt riktning, för du mår ju faktiskt bättre av att tänka positivt än att tänka negativt. Det är något som jag helt klart ska börja fokusera på mer än att dra runt på mitt lass med negativa tankar.
Nu väntar en 4 dagar lång ledighet, och det ska bli helt underbart.
Imorgon sätter jag min röv i frisörstolen och skaffar mig lite nytt liv i håret. Färga och klippa håret, guuud som det behövs!
Sen blir det pyssla och dona i lägenheten, och sedan se om någon av mina sötnosar vill dricka vin med mig.
I tisdags var jag på hälsoinspiratörsutbildning, och det var minst sagt intressant och faktiskt väldigt lärorikt. Det togs upp mycket av hur tankens kraft inte bara påverkar oss själva, utan andra i sin omgivning - och det fick mig att inse att jag måste börja mota bort mina egna negativa tankar för att faktiskt kunna utföra ett bättre arbete, samt skapa en bättre stämning runt omkring mig. Som människa äger jag ju faktiskt mina egna tankar, ingen annan kan ändra mina tankar, OCH jag bestämmer själv vad jag tänker. Kan man då bli lycklig av att tänka lyckliga tankar? Ärligt talat så är det ju inte så lätt att bara tänka "nu är jag lycklig!" och så är man det, men helt klart är det ett steg i rätt riktning, för du mår ju faktiskt bättre av att tänka positivt än att tänka negativt. Det är något som jag helt klart ska börja fokusera på mer än att dra runt på mitt lass med negativa tankar.
Nu väntar en 4 dagar lång ledighet, och det ska bli helt underbart.
Imorgon sätter jag min röv i frisörstolen och skaffar mig lite nytt liv i håret. Färga och klippa håret, guuud som det behövs!
Sen blir det pyssla och dona i lägenheten, och sedan se om någon av mina sötnosar vill dricka vin med mig.
