Ja just det...



Efter mer än fem år tillsammans har Joel börjat lista ut att jag är dement. Inte fullt så dement som en 85-åring, men definitivt för glömsk för att det ska gå under begreppet "ungdomlig glömska".
Joel har försökt smyga in små kommentarar i vårt dagliga samtal, för att påminna mig om diverse småsaker som jag har lovat att göra, som att mata katten. Mitt sätt att svara blir dock alltid otrevligt då jag aldrig förstår vad han menar när han säger att jag glömmer bort saker.

Det började lite lätt med en utebliven portion kattmat. Kattj*klen säger ju inte ifrån om hon inte får mat, så det kan ju vem som helst glömma bort. Men den där futtiga bortglömda portionen växte sedan till ett ex antal bortglömda portioner, och det satte stora varningslampor i ögonen på stackars Joel som började ringa mig varende gång han jobbade kväll och jag var hemma och ansvarade för katten och maten.

Efter otaliga bråk om att jag inte är dement, att det kan hända VEM som helst att man glömmer bort att mata katten, så kontrar alltid Joel med att det kan hända VEM som helst, men INTE så många gånger som jag glömmer det.
Jag förstår inte var han får allt ifrån, och dessutom så lever ju katten, det gör nog henne bara gott att få skippa ett mål mat någon gång då och då...

Idag fick jag den stora äran att handla mat. Hemma på lunchen rabblade Joel upp inköpslistan åt mig. Kattmat var absolut prio ett, 3 burkar med olika smak. Sen tillkom lite saker som jag själv skulle ha. Gentleman som Joel är så ville han inte ha något. När jag skulle köra till jobbet efter lunchen stannade Joel mig tre gånger och sa " Kommer du nu ihåg vad du ska handla?" Och med ett leende svarade jag, stolt, "KATTMAT, 3 OLIKA BURKAR, OCH SÅ MAT TILL MIG!" Ja, sedär, svårare än så var det inte.

Efter jobbet skulle jag göra en snabb vända hos mina föräldrar innan jag gav mig på mathandeln. Där fick jag ventilera min irritation över Joels försök att få mig att inte glömma bort saker. Mamma skrattade och sa att så farligt glömsk kan jag ju inte vara. Jag höll med.
Dryga halvtimmen senare var jag hemkommen, med en stor kasse från Willys.
Och precis i den stunden jag kliver innanför dörren inser jag att jag glömt köpa kattmat.


Kommentarer
Postat av: E

Klockrent!

Postat av: Johanna Thelin

Hahaha, det var riktigt roligt! :D

2009-07-14 @ 11:32:22
URL: http://tvahalvahjartan.blogg.se/
Postat av: Sara

Hihi du är ju för rolig! Stackars Hubban!!

2009-07-15 @ 12:09:50
Postat av: Skinhead Barbiedoll

alltid omöjligt att köpa det som man främst beger sig till butiken för X| vet inte HUR många gånger min katt stod & skrek åt mig & jag bah "men sötnos lugna dig, jag ska köpa mat snart." Sen drog jag till affären & när jag återvände så började hon nyfiket rota i matpåsen i hopp om att hitta sitt käk. Men jag hade typ bara köpt toapapper & chips varje gång & glömt HENNES mat, som jag gått till butiken för X|

2009-07-15 @ 19:13:33
URL: http://skinheadbarbiedoll.blogspot.com

Tassavtryck:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress:

URL:

Vad har du på hjärtat?

Trackback