SWEETPANDEMONIUM

Jaha, jag tror faktiskt att jag är tillräckligt pigg idag för att kunna återgå till min kära blogg.
Jag gör ett försök att sammanfatta min helvetiska tid som nyopererad, jag lovar, det har varit ett helvete.

Fredag 18 april kom min kära mor och hämtade upp mig klockan 06.35 då vi skulle befinna oss på Ljungby Lasarett klockan 07.30. Väl på plats blir jag ju självklart jättenervös. Vid lite i 8 får jag träffa läkaren som ska operera mig, han ritar ett streck i ljumsken och berättar lite kort om operation och sjukskrivning.
Sen får jag sitta ut igen. Sen blir jag uppropad och får komma in i ett litet rum.
Där får jag 4 panodil och 2 voltaren som ska sväljas ner med drygt en matsked vatten. Det var skitjobbigt, då jag har stora problem med att svälja tabletter i vanliga fall, sen att svälja sex stycken med nada vatten typ, det är inte mänskligt.
Får kläder att byta om till, och en lila rakapparat för att, ja ni vet.
Jag som alltid trott att det skulle vara helt slätt när man opererade, men nejdå, stubbigt var visst ordet.

Klockan 08.15 hämtas jag av narkossköterskorna, får gå med de in till min sal. Där blir jag inkopplad på EKG, blodtryck tas, likaså sätts dropp. Sedan sövs jag. ( Jag som var så rädd för att sövas, dumheter, det är ju inte det som är det farliga har jag insett nu...)

Jag vaknar upp vid 09 snåret. Smärtan är olidlig och de pumpar in en dos smärtstillande, som inte alls hjälper. Jag ligger helt själv på uppvaket, men ändå är det ingen som har riktigt med tid att fråga mig hur ont det gör eller vad som är felet. Jag ligger dessutom helt raklång, vilket sträcker ut hela operationssåret.
Vid 09.15 inser jag att jag måste kissa. Får ett bäcken som jag måste komma på. Att lyfta på rumpan de få centimetrarna var som att bestiga ett hustak utan stege.
När jag väl ligger där på mitt bäcken så vågar jag inte kissa. Är rädd för att såret ska gå upp, men till slut lyckas jag ändå. Men helt plötsligt känner jag att det rinner något längs min höft. Det rinner mycket. Jag lyfter förskräckt på filten och ser att det är fullt med blod som forsar ut från förbandet. Ropar på sköterskan som torkar väck blodet och säger att det nog inte är så farligt, att det behövde komma ut, helt enkelt.

Får sedan äntligen en kudde under knäna och de höjer upp mitt huvud en aning, men jag ligger ändå så obekvämt, smärtan skär in i ryggen och så börjar det rinna ut en massa blod igen. Jag har dessutom extremt ont från operationsområdet, men smärtstillande har ingen effekt, jag har ont bara av att andas och jag kvider av smärta så fort jag måste röra på mig.

Vid 11 inser jag att jag har svullnat upp. Mycket. Det ser ut som bråck, fast STÖRRE. Sköterskan kontrollerar och kontaktar då äntligen doktorn, som kommer upp och säger att de måste lägga tryck på. En flaska glukoslösning på ca 1 kg läggs på min svullnad, ännu mer blod rinner ut och det gör fruktansvärt ont.
Ligger med det här trycket i 1 timme, då sköterskan kommer tillbaka med en annan sköterska som lyfter på min filt och råkar välta ner flaskan. "Ojsan" säger hon och lägger tillbaka flaskan på min mage. Idiot. Jag är för svag för att kunna lyfta bort den själv, så "min" sköterska inser att den ligger fel efter ett tag och lägger den tillrätta. Det är vid den här tiden som jag får min ringklocka, jag har alltså legat utan att kunna kontakta sköterskorna från klockan 9 till klockan 12.
Joel kommer upp och hälsar på, menm han får bara stanna i 2 minuter. Jag gråter och har ont och Joel är med ledsen, han vill ju stanna hos mig, veta att allt går bra.

Vid lite över 12 lyfter jag på filten för att kolla om svullnaden har gått ner, det har den inte. Den har blivit värre, mycket värre. Jag är svullen på hela vänstra sidan, från ljumsken och upp till naveln, jag gråter av rädsla när jag ringer på klockan, och sköterskan frågar irriterat vad jag vill. "Jag är så svullen" får jag fram, och hon konstaterar att läkaren får komma dit igen.

På plats bedömer läkaren att det finns två alternativ; Re-op eller göra ett snitt och tömma ut blodet. Men en re-op vore ju synd, säger han, jag som lagt så fina stygn.
KLockan 13.30 rullas jag in för operation nummer två. Jag gråter när jag rullas in, jag gråter när jag viskar till narkossköterskorna att de ska fixa mig.

När jag vaknar har smärtan lagt sig. Jag är omplåstrad och har ett tryck över förbandet. Operationen hade tydligen gått bra. De hade spräckt ett kärl under första operationen som hade blödit och orsakat en stor blodutgjutning i min bukhåla. Inte undra på att jag hade så ont.

Vid 17 får jag äntligen äta och dricka. Men jag är inte hungrig längre, jag mår illa och är yr. Hem vill jag med, men det lär dröja, hade jag fått förklarat för mig.
Mamma ringer och kollar hur det är med jämna mellanrum, men jag får bara prata med henne en enda gång. Joel har med ringt, flera gånger, men jag har inte fått något meddelande av någon av sköterskorna att han ringt och att han vill att jag skulle ringa upp så fort jag kunde.

Vid 19.30 blir det dags för toalettbesök igen. Jag är livrädd, och jag är så stel i kroppen att jag inte kommer upp ur sängen. Jag har då legat ner från klockan 08.15 - 19.30. Med lite hjälp av sköterskan kommer jag upp, och klarar att gå på toaletten. Hon bedömer då att jag är redo att få skrivas ut, hon hämtar min tillhörigheter och lämnar mig på toaletten med kläderna. Jag får på mig tröjan och byxorna ( med nöd och näppe) skorna får jag inte ens upp ( de ligger längst ner i skåpet) och likaså strumporna. En sköterska kommer in och undrar om jag behöver hjälp. "Vad tror du" snyftar jag och demonstrerar att jag inte får av mig sjukhusstrumporna.

Jag får hjälp med resten av påklädningen och sedan blir jag utskriven. Tack och hej, liksom. Mamma och pappa möter upp mig och vi får fråga oss fram för att ens komma ut från lasarettet. Jag gråter hela vägen hem av smärta och rädsla för hur det ska gå hemma.
Jag sover inte något förrän klockan blir 04:00 , då mamma kommer in och ger mig tabletter. Vaknar igen vid 07 och har så ont.

Det här är allt jag orkar sammanfatta för tillfället. Hela upplevelsen har gjort mig skräckslagen, och eftersom jag fortfarande mår dåligt så orkar jag inte tänka för mycket på allt som hänt.

För er som undrar så genomgick jag igår min operation. det tillstötte lite problem, vilket ledde till en re-op.
Därav kommer jag inte att blogga på ett tag.
Har förskräckligt ont och mår riktigt, riktigt dåligt.

Tack alla ni som skickat uppmuntrande ord till mig!

Jag hade femtusen bra tankar inför den här dagen igår kväll när jag la mitt söta huvud på kudden igår, men när jag väcktes av väckarklockan 06.40 så var mitt humör på botten och jag ville faktiskt inget alls.
Sur på stackars Joel var jag, för att han tvingat mig att tvätta på min lediga dag ( ok, ok, han skulle ju med hjälpa till..men ändå) så det fick han allt höra. Vi slängde i de två första tvättarna, vilket jag inte ens har ett minne av, herregud, jag har ett svagt minne av att jag gick ner i tvättstugan, men sen är det liksom svart.

Tvätten blev hur som helst tvättad, av min snälla sambo, då jag somnade om igen, och vaknade 08.30 av att pappa ringde och undrade om jag hade ringt honom. Det är typiskt min kära far som inte lärt sig mobilen, såg att det var ett missat samtal, som jag dessvärre ringde förra veckan. Haha. Mobilhanteringskurs för mamma och pappa vore kanske att föredra?

Hur som helst. Vid 09.30 var jag lagom pigg för att stiga upp. Åt frukost gjorde jag med. Sen tog jag hand om monsterdisken ( ! ), jag lovar, det var så många glas att de inte ens fick plats i diskstället, förstår inte hur det har gått till. Hubban har säkert haft kattfest där de lapat mjölk ur våra glas. Synd bara att den teorin spricker direkt då Hubban inte dricker mjölk, och vi inte har någon mjölk hemma, någonsin. Aja, det var en fin tanke.

Jag och Joel kollade på film innan han skulle till jobbet, Thursday, helt ok film. Sen gick Joel som sagt till jobbet och jag åkte till Maxi för att handla. Toalettpapper, potatis, sill, gardiner och nålar var några av sakerna som hamnade i korgen. Tyvärr behövdes inte nålarna ( var tänkta att provisoriskt användas för att lägga upp gardinerna då jag varken äger symaskiner eller kunskap för att använda en symaskin) så nu får jag väl göra något annat med mina 150 synålar. Vodoo? Spetsa fjärilar och hänga upp på en tavla? Ja alternativ finns ju iaf.

Jag lovade Joel att städa lägenheten som kompensation för att jag lackade ur över tvätten, och hittils har jag bara dammsugit nästan hela lägenheten. Får nog ta tag i det där innan han kommer hem.

Nu återstår det bara två dagar på jobbet, den operation. Hjälp.

/ MLY

Ibland blir man helt enkelt... galen...

Efter en 58 grams Twixs och en snus alá Göteborgs Rapé kände jag mig redo att blogga. Eller, jag fick mest huvudvärk om jag ska vara ärlig. Den har iofs följt mig som en skamsen hund hela dagen, men nu på sluttampen av arbetsdagen revs den upp och sprängde säkerligen några hjärnceller i sin vansinnesfärd i huvudet.

Jag har klarat av att arbeta idag. Wow. Vilken prestation MLY, verkligen! Men jo, det ska jag tala om, med en näsa som för tillfället är igentäppt ändå in i bihålorna ( vilket säkerligen är orsaken till min huvudvärk) och en rethosta som skulle blåsa Hubban av stolen om hon var i hostlinjen, så har det inte varit allt för lätt att handskas med gamla människor idag. Men det gick. Fick inga otäcka hostattacker, men det kliar ungefär hela tiden i halsen, precis som om någon drar en tråd upp och ner i halsen, ja ni fattar grejjen!

Jag ser ut som en docka, det är standarsrepliken på torsdagsbesöket. Nätt är jag med. Jag tyckte mest jag såg ut som en flottig pygmé idag då jag varken orkat tvätta håret, och dessutom råkade ta mig byxor med en stor reva över röven! Heja! Detta upptäcktes klockan 14.04 då jag satt på toa och såg att man kunde se golvet genom röven på mina jeans... Mycket deprimerande. Nu måste jag lappa och laga, de är på tok för bekväma för att slängas bort, mina älskade jeans...

Imorgon är det alltså fredag, på tal om ingenting. Och då är jag ledig. Ska tvätta håret då. Det är nog allt som står på dagsordningen skulle jag tro.

Jag vill med ha en sån där trevlig blogg som Erica har, med en massa härliga bilder på dittan och dattan. Så det så!

/ MLY

Hemma idag med, känner att jag verkligen behöver den här tiden för att hinna bli frisk till operationen. Det skulle ju vara en mardröm att vakna upp med hosta som spräcker stygnen. Fy.
Att sedan näsan rinner som fan fortfarande gör ju inte saken bättre.

Nu ska jag om ett tag ner för det där cellprovet. Usch. Det är ju inget man jublar över direkt, men det ska bli skönt att ha det överstökat för denna gången.

Återkommer under dagen.

/ MLY

Det var med mycket ångest i kroppen som jag vaknade klockan 04 imorse. Klarvaken var jag. snurrade runt, kunde inte sova. Jag hatar att vara sjuk. HATAR! Den här förkylningen är inte att leka med. jag hostar så mitt bråck gör ont, hela mina nedre magmuskler har trasats samman av mina hostanfall och min näsa ser ut att ha ett löst hängande lager skinn. Mumma.

Klockan ringde 06:15, det var tänkt att jag skulle gå upp då, försöka ta mig till jobbet, vilket jag visste var omöjligt, så jag tänkte ringa chefen och säga att jag inte klarar jobba idag med hostattacker och snor. Men jag råkade somna om. Vaknade 06:45 och fick panik. Ringde chefen, fick klartecken på att jag kunde vara hemma idag, skönt, både för mig och mina vårdtagare. Det är ju så många som blir nojiga så fort man snörvlar, undrar hur de hade reagerat mitt i en hostattack som slutar med att man står böjd över handfatet och klöks upp sitt maginnehåll? Inte så bra, skulle jag tro.

Återvände till sängen med en påse Fisherman och nässpray och en bunt näsdukar. Kunde såklart inte somna. Ångest över att jag sjukskrivit mig. Att jag alltid får sån ångest så fort jag måste sjukskriva mig. Det kvittar om jag så är dödssjuk, jag skulle ändå få ångest. Jag får se hur morgondagen blir. KÄnner att min kropp inte mår som den borde göra, och jag är livrädd att jag inte hinner bli frisk till operationen. Vilket jag måste, för då kan jag absolut inte dras med hostattacker, det skulle ju innebära döden för mitt ihopsydda sår.

Ska iaf masa mig till gyn imorgon för det där cellprovet, hua.

Joel frågade vad jag skulle göra idag nu när jag skulle vara hemma.
Lätt
"Jag ska hosta upp slem och snyta mig"

/ MLY, långt ifrån så pigg som hon vill vara.

Fy fan. Här hade man sett fram emot sin långa, sköna ledighet, och vad händer? Jo man blir megaförkyld med en förbannad hosta, värk i ena örat och huvudvärk. Hurra!

Fredagen blev det panikbestämt ( iaf för min del) att åka till Växjö och hälsa på Lina, samt dricka vin och utgång. Var mycket, mycket trevligt. Lördagen blev det bakfylleshopping, det funkade ju faktiskt, kom hem med ett par nya jeans, 2 linnen, en sjal och en svart kofta. Även en ny mascara och ett nagellack råkade halka med. Måste lära mig hålla i slantarna lite bättre.

Var hemma vid 18-snåret på lördagen, så det var ju bara att byta om och bättra på sminket, för sen kom Alex, Lange och Johan. Vi begav oss till Filip vid 23-snåret och lekte charader. Jätteroligt, synd att vissa är så dåliga förlorare bara ^^ Sen åkte vi hem till oss och slöade, och jag fick äntligen krypa i säng vid 02.

Vaknade på söndagen och var så förkyld att inte ens niagarafallet kunde slå den flod som min näsa åstadkom. Fick  ändå masa mig hem till mamma och pappa för att tvätta lakan, samt tvätta bort fågelskit på bilen.
Sen hem och vänta på Joel, som hade med sig Johan och Anton, vi kikade på film och sen somnade jag sött, men snorigt. Hurra!

Idag har varit förjävligt. Ont i huvudet, örat och det rinner på som fan. Vet inte om jag klarar jobba imorgon då snoken rinner konstant, plus att jag nyser för minsta lilla och får sådana där härliga hostattacker som aldrig slutar. Skulle ringa och beställa tid för cellprov ( och surprise, surprise, jag kom fram!) och fick såklart en sjuhelsikes hostattack, så samtalet lät mest såhär:

"Hej, mitt namn är Emily. HOOOOOOOOST!"
"Jag vill boka HOOOOOOOOOOST, HARKEL, HOOOOOOOST tid för Hooooost cellprov"
ungefär där tappade jag luften och fick viska fram alla ord och ursäkta mig hela tiden för att jag hostade. Men jag fick iaf en tid på onsdag, skönt att få det överstökat. Sen är det ju dags för operationen den 18:e, måste bli frisk till dess. Så mycket att tänka på, så mycket att hinna med, hur ska jag orka allt?

Jag har ju iaf mitt nässpray ( tack Joel) så jag kan förhoppningsvis andas inatt. Alltid något.
Weii!!

/  Snoriga MLY

Jag överlevde storshoppingen på Maxi, fast min plånka blev väl aningens mindre glad. Hittade ingen bok som föll mig i smaken, tyvärr. Men nu är det påfyllt i kylskåpet iaf. Hurra!

Har bakat cheesecake idag igen, Joel blev så glad när han kom hem från jobbet :)
Nu lagar vi fin fredagsmat, sen får vi väl se hur kvällen blir. Jag mår ju inte sådär på topp idag, så jag lär nog bli hemma i soffan. Ska ju ringa fröken E med. Längesen sist nu.

Imorgon är det kort jobbdag som gäller. Skönt det. Tänkte röja i lägenheten sen, om jag mår bättre imorgon vill säga.

Måste tvätta håret med, får inte glömma det, det ser förjäkligt ut, inte glömma, MLY! Och när jag ändå är igång så måste jag komma ihåg att ta bort nagellacket, it doesn´t look pretty today!

Nu, Mat!

/ MLY

Hubbe i påsen, var är du? Vad har du för dig? Sover du?

God middag.
Idag känner jag mig allt annat än pigg. Förkyld, huvudvärk och jag fryser som fan. Toppen. Det  var väl inte direkt det som jag ville ha på min lediga dag, men men, det går väl förhoppningsvis över.

Ska strax ner och handla, måste bara klä på mig. Och det kan ta lite tid, morgonrocken är alltför bekväm sådana här dagar ^^

Återkommer nog i eftermiddag.

/ MLY

God kväll, kära läsare.
Har nyligen traskat hem från jobbet, glad över att allt har gått bra, med några smärre missar dock. Inget som jag har kunnat påverka eller förvärra iaf, då jag inte befunnit mig på jobbet på dagtid idag. Men attans, det ser ut att bli en förjävla jobbig helg. Jag längtar INTE till på lördag.

Traskade hem i den mörka, kalla natten med mobilen tryckt mot örat, i ett försök att få tag på fröken E. Det gick inte så bra dock. Gör ett nytt försök imorgon.

Och när jag nu pratar om imorgon så kan jag meddela att jag är ledig då. Sköööönt. Sovmorgon, shoppa fika inför helgens arbete och laga mat med underbara Joel. Härligt.

Läste ut "Är det någon där?" för någon dag sen, så nu har jag ju inget att läsa. Får kika i bokhyllan på Maxi imorgon om jag kan hitta något av intresse.

Nästa vecka tar jag och Joel tag i våra liv och skriver upp oss på marklägenhet.. Ska bli riktigt skönt att äntligen vara igång och i jakt på något nytt. Jag är trött på vår lägenhet, även om läget är utmärkt så vill jag helst bort härifrån. Vill inte bo i en lyhörd tvåa där man hör allt vad grannarna sysslar med. Vill ha tillgång till trädgård, vill kunna sitta ute på sommaren i bikini och sola, vill inte ligga på gården och sola med en massa pensionärer som kikar ondskefullt på en. Och jag vill ha något större. Där jag får plats med mina saker, ja. Allt det där. Det ska bli NAJS!

Nu ska jag päsa ner i soffan och invänta mannen, sen blir det nog sängen, får inte somna i soffan ikväll igen, gjorde det visst igår, hade snarkat som en gris och dreglat, mysigt MLY! Men Joel sa att jag iaf gjorde söta små dreggel ljud. Heja!

/ MLY

Oj, det var fasen ett tag sen jag skrev här. Illa, MLY!

Vad har jag då hunnit med sen sist?

Onsdagen 19 mars begav jag mig till Växjö för att tatuera mig. Det gick finemang, trots att jag inte hade någon att hålla i handen medan jag fördrev tiden till det blev dags. Sen blev det en shoppingunda där jag hittade en vårjacka, en sjal, 3 par nya skor ( tacka vet jag skopunkten där man slipper ruinera sig när man får skosug), 2 nya nagellack. och ja, det var väl allt, typ.

Torsdagen var det först jobb som väntade, sen bar det iväg till Växjö ännu en gång för att kolla på underbara, bästa KENT! Väl på plats hittar vi söta Karolina och Marlene. Konserten var underbar! Dock hade jag så ont i ryggen efter halva tiden hade gått ( det är inte bra att ha olika långa ben i lägen då man måste stå upp länge...) och var törstig som en gnu på torrbete, men det gick. Kom hem vid midnatt, och klarade oss tack och lov från snöstorm och dylikt. Stupade i säng, men vaknade vid 01 av att någon höll på med vårat brevinkast. Sen började denna någon hojta " Hallå? HALLÅ? Hallåååååååå!!!!!!" och då insåg jag att det var F. Frågade " Vad vill du?" men fick inget svar förutom " Hallåååååå? Hallååååå? Vad gär ni där inne????". Tillslut gick F och då vaknade ju såklart Joel och svarade " Älskling, jag vill!" Haha. han trodde jag hade pratat med honom. Sötnos!

Fredagen var det dags för jobb igen. En aning trött när jag steg upp, och värsta snökaoset ute. Jobbade till 13, gick hem för att vila, men det gick inte så bra. Mattias och Jessika kom vid 15 och jag fick snällt hoppa in i duschen. Sen blev det förfest här hemma. Hur jäkla roligt som helst. GItarrspelande och allsång i sovrummet. Minttu snapsar och massa skitsnack.

När efterfesten nått sin topp begav vi oss till Wärkstan för att svänga våra lurviga. Det var dock kallt som tusan där. Frös som fan och mådde illa, trots att intaget av alkohol tog slut för ett bra tag sen. Funderade starkt på att gå hem, men tvingade mig själv att stanna kvar, vilket var tur, för jädrans vad kul jag hade. Träffade massa gamla känningar och annat trevligt folk.

När det väl blev dags för hemgång blev det kaos. Behöver ju inte dra upp alla detaljer här, men jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Stod nog ute i över 1½ timme för att reda upp saker, samla ihop vännerna och försöka ta oss hem. Vid halv 4 var vi hemma hos Mattias. Frös fast jag hade filtar på mig och drack hett te, utan resultat. Telefonen ringde stupalöst och det var riktigt jobbigt. Vi somnade alla 4 ( Joel, Mattias, Jessika och jag) i mattias soffa, för att sedan vakna och inse att Jessika gått någon annanstans för att sova och att jag kurat ihop mig på mattan och sov där. Helsjukt.

Lördagen bestod av påskmiddag hos familjen Johansson. Var så trött och fortfarande frusen att jag inte orkade vara särskilt social. Satt mest där på min röv och huttrade. Kom hem vid 21.30 och stupade i säng.

Söndagen var det fotboll som gällde. Jessika och jag kämpade tappert ute i kylan för att stötta Dif/Pif som självklart vann! ( heja!) och sedan åkte jag och Joel till familjen Lewis för att äta söndagsmiddag. Sen blev det filmkväll hemma hos oss.

Idag blev jag väckt av att telefonen ringde. Galet, tänkte jag. Undrar vem som vill mig något? SÅ jag svarade ju såklart. Det var ju självklart jobbet. Kan du jobba idag? "Nej!" tänkte jag, inte idag, min sista lediga dag innan jobbet drar igång igen, jag som skulle vila upp mig idag. Men icke. Blev inbeordrad och fick snällt åka till jobbet. Trodde dock att klockan var typ 10 och att jag skulle jobba fram till 16 eller något sådant, men när jag lagt på insåg jag att klockan var 07.30 så det var ju bara att stressa på lite kläder och skotta fram bilen under snön och köra till jobbet. Härliga tider. Flera vårdtagare som är misstänkt magsjuka. Flera arbetskamrater som är magsjuka. Kan det bli bättre? Jodå. Kommer in på toaletten precis när jag slutar jobba och då är det så jäkla grisigt där. någon som mått rätt kasst kan jag tro. Backar ut och dränker mig i handsprit. Usch.

Fikade med Mattias, Jessika och Joel efter jobbet och nu sitter jag här och är fortfarande frusen. Och det snöar. Igen. Jag är trött på snön. Jag vill ha vår nu!

Idag är en bra dag. Syster fick sitt körkort, stort Grattis till dig Amanda! Så hon kom hit, vi körde ner för att hämta ut paketet och sen fick hon köra tillbaka. Duktig kicka!
Bikinin passade, puh! Var lite orolig när jag fick upp underdelen och såg att den var i storlek minimal. Men det var ju snörning, så det var ju bara att ändra på den, så satt den som ett smäck.
Beställde ju ett läppglans med, Candy Baby tror jag namnet var. Det doftar underbart, lite vaniljaktigt med en svag doft av hallon. Mumma.

Nu håller tvätten på att tvättas, så jag tänkte diska lite.
När jag kom upp i lägenheten så hade Hubban the Cat lekt rövare med mina linser. Hon hade puttat under ett paket längst under badkaret. Så det var ju bara att gräva fram. Men hittade bara en lins. Den andra hittade jag efter många svordomar och skrik i min väska. Konstig katt det där.

Nä. disk och bra musik så jag kommer igång.

/ MLY

Det har snöat idag. SNÖAT!!!!!
Jag vaknade vid 10, gick upp för att hämta snusen så jag kunde börja min läsning som är en trevlig start på morgonen, passarer alla fönster i lägenheten som är fria från persienner men ser inget ovanligt. Men så går jag in i sovrummet där persiennerna är neddragna, och bara sådär, så slänger jag ett öga på en glipa i persiennen och ser att det är vitt på marken. Snyft! Sen har det snöat mer eller mindre hela dagen. Skittrist.

Jobbet har gått bra idag, aningens slö bara. Men nu är jag ju ledig två hela dagar. SKönt. Ska tvätta imorgon, sen hämta ut mitt paket från Victorias Secret, vilket betyder att min nya bikini har kommit :) Wihoo. Håll tummarna att den passar!

Nu blir det tv och mys med älskling!

/ MLY

Kära blogg. Idag har jag varit duktig. Jag har varit på utvecklingssamtal, det gick bra. Efter det köpte jag snus, det satt fint. Sen gick jag hem ( eh, läs körde..) för att bada katten Hubban. Det gick utmärkt. Jag är förvånad.

Vi käkade lunch på Café Olé med Mattias, mycket trevligt, sen kom jag hem hit. Slängde på 4 avsnitt av vänner och hamnade sedan här för prat med Erica och läsa lite random bloggar. Nu ska jag duscha, vill inte lukta skunk inför kvällen.

Var är världen påväg när 17åriga småfjantar pratar om vad som är rätt och fel, ska föreställa förebilder trots shopping för tusentals kronor i veckan och restylaneinjektioner i läpparna, hatattacker mot mysbyxor och annat som klassas som "fattigklädsel"? Det kan man undra.

Jag tycker det är SJUKT!

Ny vecka, nya tag. Hej och hå... Har ju varit piggare i mina dagar måste jag säga. Lördagens kalas tog nästan kål på mig. Kalaset var dock mycket trevligt, men jag misstänker starkt att det blev lite för mycket av det goda, och då menar jag inte den underbara tacosen som vi blev bjudna på.

Vid 01-tiden bestämde jag mig för att gå hem. Vilket jag gjorde. För att ångra mig direkt när jag kom hem. "Jag vill ju tillbaka till festen och till Joel" tänkte jag, och traskade genom halva byn för att komma tillbaka till festen. Stackars, stackars Erica fick utstå miljoner fyllesamtal från mig. FÖRLÅT! Tack och lov för att du inte hade mobilen med dig dock, men med alla miljoner meddelanden som jag pratade in på din mobil så måste du ju ha trott att jag var knäpp. Men det vet du ju redan att jag är ^^

Hur som helst. Jag kom tillbaka till festen och insåg att jag verkligen inte missat något, och att jag verkligen ville hem. Hur patetiskt är inte det, jag gick hem för att sedan vilja gå tillbaka till festen och när jag kommer till festen inser jag att jag vill hem? Så jag gick hem, en andra gång på typ 1 timme. Fick sällskap av Sasse den här gången, och vi tog en lång paus på gräsmattan utanför hans flickväns lägenhet där vi filosoferade om livet, för att sedan inse att man frusit röven av sig och fick traska för att möta upp Joel. Sen kom jag äntligen hem och fick krypa i säng vid 04.30. Så ni kan ju gissa om jag var trött/bakfull/sleten igår.

Nu ikväll har jag och älskade bestämt mys. Vi ska laga mat, kika på tv och avsluta med en film. Ska bli så mysigt.

Nästa vecka, det längtar jag till. Tatuering på onsdag och Kent på torsdag! Fy fan, vad härligt!

/ MLY